Idag ändrade jag av någon outgrundlig anledning och utan medveten viljeakt min facebookstatus till Fredrika enjoys ultimate freedom.
Meningen studsade tillbaka mot mig i samma ögonblick som solen hittade in genom fönstret. Ultimat frihet. Ja, det är riktigt, jag känner mig fullständig och absolut fri, och för mig är det absolut högsta lyckan. Jag har (haft?) vänner som går igång på det här med frihet i rentav hätska dimensioner, som spottar och fräser att frihet är en illusion, att vi är rakt och igenom begränsade, eller att de domäner där man upplever sig fri likväl är ett fängelse om än med annorlunda regler och förhållningssätt. Andra ser mindre aggressivt på frågan och verkar bara förlika sig med ett slags tillstånd som trots allt upplevs avskuret från de vidder den absoluta friheten öppnar.
Det är en svår diskussion, och med husfilosofen på säkert avstånd vågar jag påstå att den absoluta friheten är inget man kan fastställa respektive falsifiera medelst argumentation, den kan bara levas och upplevas, och man vet när man är där. En okuvlig strävan mot denna frihet, att veta att horisonterna alltid sträcker sig en bit längre fram, att som bäcken rinna förbi stenarna i ett för alltid rörligt flöde i den okuvliga färden mot det oändliga havet.
Jag är fri, jag är lycklig. Det är min absolut innersta kärna, och själva löpningens essens.
Absolut lycka en grå, kall och jävlig dag i april. Foto: trbglöparen
23 kommentarer:
det här ska vi prata mer om. Jag har alltid hävdat samma sak som du, men inte många förstår, och få har upplevt den absoluta friheten.
Snitsaren grymtar lite och säger att det vore honom helt främmande att bedöma sanningshalten i en känsla eller en upplevelse. Om Ultrschmultra känner sig absolut fri så är hon det. Någon annan definition på det oklara begreppet "absolut fri" kan han inte komma på. Hon vet när hon "är där" och funrun känner igen sig och håller med helt och hållet. Om de tycker att de förstår varandra så gör de det per definition. Man kan inte förstå hur någon annan känner på något annat sätt än att tycka att man gör det.
Problem blir det däremot när de två försöker tala om oss andra. Fredrika skriver inte bara "jag" utan också "man": "... man vet när man är där". Vet även en enkel butler när han är absolut fri. Funrun säger att få har upplevt den absoluta friheten. Hur vet hon det? Snitsaren undrar om de tycker att en upplevelse bestäms av hur den formuleras i ord.
Fredrika skriver om sådana som "verkar förlika sig med ett slags tillstånd som trots allt upplevs som avskuret från de vidder den absoluta friheten öppnar". Hon försöker beskriva den (i hennes ögon) ofries känslor med den absolut fries ord. Snitsaren är tacksam för ordet "verkar". Han säger att det trots allt betyder att dörren står lite på glänt.
Okej darlings, fem minuter innan jag kryper till kojs...
FR, sedär kanske en gemensam nämnare att undersöka.
Om en upplevelse bestäms av hur den formuleras i ord. Den frågan måste jag få suga på ett tag. Den är mycket märklig och lite fantasieggande, dock bortom vad jag förmår fatta just nu.
På en punkt ser jag mig dock missförstådd - formuleringen "den ofries känslor" kan jag inte hålla med om, eftersom jag faktiskt inte menar att ens en enkel butler är ofri.
Vi får återkomma i saken, jag önskar er båda god natt!
Eller såhär, jag menar att den med dina ord "ofrie" inte är ofri i mina ögon, utan i sina egna.
Ja, naturligtvis har du rätt i att du faktiskt bara talar om vad en del människor (verkar) uppleva själva. Men så här då:
De, som du talar om, känner sig själva avskurna från något, men jag tror att det är du, som formulerar deras längtan. Den absoluta friheten "kan bara levas och upplevas och man vet när man är där". Först som "absolut fria" vet de vad de tidigare varit avskuren från. Jag anar att det egentligen är dig själv, du berättar om, vilket i så fall inte är det sämsta. Då lyssnar till och med snitsaren, även om han inte förstår så mycket.
Uttrycket "absolut frihet" betyder ingenting i sig. Det behöver preciseras för att få en någorlunda allmänt godtagbar mening. Du använder det för att beskriva en upplevelse som egentligen måste upplevas för att förstås och då är det bara du som kan avgöra om det är rätt. Att många spottar och fräser kan bero på att de oreflekterat ger orden andra egna betydelser när de försöker kommunicera. Snitsaren nöjer sig med att klia sig i huvudet och le. Han tycker inte att det är en svår diskussion, eftersom det enligt förutsättningarna inte blir något kvar att dikutera. Han känner inte igen sig i det du skriver, men vill som alltid gärna veta mer. Han frågade tidigare hur bestämd upplevelsen var av hur den formulerades. Här är ytterligare några frågor:
1. För många betyder nog "absolut frihet" ungefär "total frihet, "frihet från ALLT yttre". Du använder tvärtom ordet "absolut" i betydelsen "i sig" för att tala om att "friheten" inte ska relateras till något. "Frihet" är en känsla som existerar oberoende av yttre begränsningar. Även den som sitter i fängelse kan alltså vara "absolut fri". Rätt eller fel uppfattat?
2. Handlar "absolut frihet" om tillfälliga lyckotillstånd eller är det något mer permanent?
3. Kan man vara "absolut fri" utan att veta om det.
4. Har snitsarens synpunkter och frågor påverkat din uppfattning av "absolut frihet"?
5. Tycker du att snitsaren är en krångelpetter?
Hm, Snitsaren går kanske lite för djupt i saker och ting här i förhållande till hur de är avsedda. Jag talar främst om en situation där min påstådda frihet ifrågasätts (av andra), eller frihet som reellt existerande fenomen överhuvudtaget. Jag får helt enkelt be om ursäkt för att jag lägger mitt krut på annat än vad jag upplever som i all praktisk betydelse självklarheter. Jag saknar helt enkelt genuint filosofiskt intresse. Jag skulle kunna bolla vidare till Dr. B, men misstänker att den absoluta frihet som Dr. B och Snitsaren skulle diskutera inte nödvändigtvis skulla ha så många likheter med min egen längre ;-)
Därmed inte sagt att jag vill slingra mig ur diskussionen. Så jag svarar på de konkreta frågorna - tack, de gör det hela så mycket lättare :-)
1. Absolut inte! Att sitta i fängelse kallas även att vara just frihetsberövad, av goda anledningar. Du kanske associerar till en kärna av integritet, en slags oantastlig inre frihet, såsom den kan beskrivas av just människor som suttit fängslade till exempel. Men mitt utbrott av lycka över den absoluta friheten hänger i hög grad även ihop med att jag lever i ett land med någotsånär fungerande rättssäkerhet, att jag är fri från beroenden, att jag inte har en karl som slår mig, att jag inte försatt mig i situationer som innebär begränsningar för mitt leverne, att jag inte har små barn eller stora skulder, eller vad mer man nu vill komma på för faktorer som begränsar den frihet jag är priviligerad nog att åtnjuta. Jag vore självfallet allt annat än fri om nyckelknippan skulle rassla kl. 21 för den nattliga inlåsningen.
2. Snarare långsiktigt. Permanenta tillstånd är omöjliga att sia om, men "tillfälligt" skulle ju i sig innebära en begränsning som strider mot just friheten.
3. Det tror jag säkert! Man kanske inte tycker det är viktigt. För mig är frihet en stark drivkraft i mycket jag gör, men säkert inte för alla människor, även om de befinner sig i liknande livssituationer som jag.
4. Nej. Tycker Snitsaren att jag borde det? Så uppfattade jag inte kommentarerna...
5. Krångelpetter, nej, det tycker jag inte. Snitsaren verkar bara drivas av ett filosofiskt intresse, whatever works for him... :-)
Keep that thought.
Nej Fredrika!!!
Snitsaren drivs inte av något filosofiskt intresse. Tvärtom försöker han säga att han finner det meningslöst att diskutera vad "absolut frihet" betyder eftersom det betyder olika saker för var och en. Jag uttryckte bara snitsarens tankar dåligt och för det är han arg på mig.
Jag skrev:
"Uttrycket "absolut frihet" betyder ingenting i sig. Det behöver preciseras för att få en någorlunda allmänt godtagbar mening. Du använder det för att beskriva en upplevelse som egentligen måste upplevas för att förstås och då är det bara du som kan avgöra om det är rätt".
För att du skulle ha förstått, borde jag ha skrivit:
"Uttrycket "absolut frihet" betyder ingenting i sig. Om någon skulle vara intresserad av att ge uttrycket en någorlunda allmänt godtagbar mening (VILKET SNITSAREN ABSOLUT INTE ÄR) skulle det behöva preciseras. Du använder det för att beskriva en upplevelse som egentligen måste upplevas för att förstås och då är det bara du som kan avgöra om det är rätt (OCH DET ÄR BARA BARA JUST VAD DU MENAR SOM SNITSAREN ÄR INTRESSERAD AV)"
Du använder orden på din blogg för att beskriva en stark upplevelse och du antyder att du blivit missuppfattad av många. Till den skaran ville inte snitsaren höra. Det är bara därför han talat om när han inte hängt med och det är bara därför han ställt frågor.
Om han inte bett om svar på den första frågan hade han till exempel fått leva med sin totala missuppfattning av det uttryck som du ägnar hela blogginlägget åt.
Innan snitsaren somnar ber han mig fråga:
Tycker Fredrika att det spelar någon roll om snitsaren förstår henne eller inte?
Jag glömde svaret på din fråga:
Nej, snitsaren tycker inte att du borde det.
Hmmmmm, missuppfattad av många? Så upplever jag det inte. Jag talar på fullt allvar om oenighet i sak, och håller inte riktigt med Snitsaren om att det rör sig om en upplevelse (och följdaktligen ett subjektivt fenomen). Jag kommer att återkomma till frågan, var så säker :-)
När Snitsaren (eller någon annan) visar intresse och ställer en fråga bryr jag mig självfallet om att han förstår mitt svar. Men på det stora hela har att bli förstådd inte varit någon särskild stark drivkraft för mig. Det har till och med en kuf som jag vett nog att inte bry mig alltför mycket om ;-)
MarathonMia: you betcha! :-)
"Den absoluta friheten är inget man kan fastställa respektive falsifiera medelst argumentation, den kan bara levas och upplevas, och man vet när man är där"
Samtidigt:
"Jag talar på fullt allvar om oenighet i sak, och håller inte riktigt med om att det rör sig om en upplevelse (och följdaktligen ett subjektivt fenomen)".
Nog snurrar det lite i en enkel butlerhjärna.
Snitsaren bryr sig däremot inte längre. Någon egen åsikt har han inte och följakligen kan han inte mobilisera något som liknar oenighet. Någon sakfråga har helt enkelt aldrig funnits för honom. Som den enstöring han är är försöker han bara förstå människorna.
Nu ligger han på sängen och sjunger Numminens tonsättning av Wittgensteins ord "Wofon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen". Inte för att han har en aning om vad de betyder eller syftar på, han har aldrig läst filosofi, men han tycker att de passar bra på honom själv eller möjligen på mig. Han känner sig ganska kantstött av den underliga bild du fått av honom som en djupgrävare, som driven av ett filosofiskt intresse ägnar sig åt semantiska spetsfundigheter. Låt vara att han har ett mycket välutvecklat sinne för matematisk och språklig logik, men precis som du saknar han genuint filosofiskt intresse och precis som du lägger han sitt krut på annat än vad han upplever som i all praktisk betydelse självklarheter.
Att du inte förstått det, skyller han som vanligt på mig.
Han skall läsa vad du skriver när du "återkommer till frågan", men han ska försöka tygla sin strävan att förstå dig.
Rättelse: "Wovon" stavas det förstås.
Ahhh, nu tror jag mig ha hittat roten till förvirringen! De två citat du anför är uppenbart motstridiga, men jag talade ju om två olika saker. Det ena är friheten (låt oss för vår egen sinnesros skull släppa den för en stund ;-)), det andra rör andra människors kritik mot denna (påstådda) frihet. Snitsaren ville lämna en öppning för friheten som en slags subjektiv upplevelse (förutsatt att jag förstod Snitsaren rätt) som jag inte höll med om, åtminstone var inte mitt inlägg avsett så även om den förstnämda formuleringen inbjuder till den tolkningen.
I övrigt ber jag om ursäkt för att ha anklagat Snitsaren för att vara djupsinnigt och filosofiskt lagd, och låter istållet gå för "Krångelpetter".
När jag läser upp ditt svar för snitsaren, mumlar han:
Ja...jo.... hm...nja....jo....tja..osv
Med risk för att bli missförstådd av er båda, tolkar det så, att han undrar om du menar ungefär så här:
"Den absoluta friheten" är inte bara en subjektiv upplevelse utan också en (i någon mening) objektiv verklighet. Denna kan dock bara konstateras genom att upplevas".
Möjligen tycker du också att upplevelsen av den absoluta friheten är en del av den.
Epitetet "Krångelpetter" ska snitsaren bära med stolthet säger han och skrattar.
Men nej!!! Vad händer? Något ploppar ut ur snitsarens hjärna och försvinner in i en vrå. Är det bara fråga om någon av de återkommande protuberanserna av hjärnsubstans, eller har en ny dubbelgångare fötts?
Jumper som ibland sneglat på skärmen och och skrattat, säger att han nog får anses vara en ovanligt priviligierad och i den meningen fri man. Ibland upplever han stor tillfredsställelse med sin existens och de möjligheter denna ger. På lördag hoppas han att det ska bli fint väder, ty då funderar han på att ge sig ut på äventyr igen. Han har funderat på att springa en del av SUM-banan baklänges, för att därigenom slå två flugor i en smäll (både få ett långpass i ny miljö och samtidigt få se alla de duktiga löparna) men han är rädd att det ska verka lite självupptaget och "larvigt". Han undrar vad Fredrika, vars omdöme han skattar högt, tror. Att springa åt rätt håll med nummerlapp, anser han alltför dyrt (och långt). Hans frihet är som synes inte absolut.
De rester som återstår av snitsaren vinkar mig till sig och ber mig knappt hörbart att jag ska framföra följande förtydligande:
"Att snitsaren inte är djupsinnig och filosofiskt lagd, betyder inte att han tycker att "filosofi" är ointressant. Han kan ha stor behållning av diskussioner i ämnet och han tror sig förstå svåra filosofiska resonemang. Det ger honom också förmågan att se var dessa har relevans, det vill säga, var de börjar och var de slutar. Ett större problem brukar vara att andra gärna tar ett och annat snedsteg in på filosofins område utan att märka eller låtsas om det. Då får en villrådig snitsare välja om han ska tala på bönders vis eller på latin. Han tycker inte att det ena är bättre än det andra, men han vet att var sak har sin plats".
I samtalet ovan ville snitsaren hålla filosofin borta, men hans förtydliganden på den punkten tolkades i sin motsats. "Så kan det gå", skrattar snitsaren.
Jag står och väger om det blir SUM eller Hässelbyloppet nästa helg. Måste ställa ett par frågor till en inbiten ultralöpare som du:
1) Det står att SUM är "sparsamt markerad", innebär det karta och kompass eller bara att man måste hålla ögonen öppna? Ogillar nämligen att springa fel.
2) Hur mycket längre upplever du att återhämtningen tar efter ett lopp som SUM jämfört med en vanliga mara? Jag skulle inte vilja tänka på hur det skulle kännas att springa 8km till efter en vanlig mara...
3) Det verkar lite snålt med vätskekontroller, kör alla med camelbacks och bälten eller räcker det som finns serverat?
Tack på förhand, vi ses!
Filip
Visst ska jag låta Fredrika svara på din fråga Filip, men eftersom jag råkat titta hit, kan jag tala om att jag gick den första biten mellan Björkhagen och Alby i fredags och jag gick fel många gånger. Åtminstone på ett ställe hoppas jag att de sätter ut någon extra markering: Banan lämnar motionsspåret (Hellas 5 km tror jag) och går upp på ett berget vid Ulvsjön. Samtidigt finns det kvar gamla markeringar på ett par träd rakt fram efter grusvägen. Naturligtvis fortsätter man då och märker så småningom att de oranga markeringarna upphör och man får gå tillbaka. Den som springer med banan inlagd i klockan blir tydligen varnad men det får Fredrika förklara. Själv skulle jag studera kartan noga i förväg om jag skulle springa loppet.
(Sorry Fredrika Vallentunamaffian tycks ha kapat din blogg)
Tut i rutan,
jag hoppas jag inte missat något men det ser ut som Snitsaren klarar sig utan vidare förklaringar just nu. En ny avknoppling i Vallentunafamiljen?!?! "Krångelpettern"?! Det är dags för ett besök hos Farbror Steffe tror jag.
Filip, hej och välkommen i dårhuset! Ska DU be MIG om råd?! Kaoset här börjar anta bibliska proportioner ;-). Men for what it's worth, jag har trots allt hängt en del i ultrakretsar:
Banan påstås vara snitslad på ställen där oklarheter finns. Då folk har sprungit vilse, har det skett vid brakmaren där det numera finns en vätskekontroll vilket man hoppas lösa systemet. Det är inte meningen att man skall behöva navigera med karta och kompass, ledmarkeringarna i kombination med snitslarna skall räcka. Det är nu drygt hundra anmälda så jag tror inte heller det kommer att bli alltför ensligt i spåren. Så risken att springa vilse är nog inte så stor.
Att jag själv sprungit med GPS-klocka beror på att jag är obotlig kontrollfreak, dessutom är det skönt att kunna hålla ögonen på rötter och stenar istället för ledmarkeringar. Om du har Garmin eller liknande själv kan du gärna få filerna att ladda in. Jag är chanslös mot dig ändå ;-)
2) Jag har inte den blekaste aning eftersom jag inte har så mycket erfarenhet av terräng. Det tremilspass jag körde förra veckan tydde dock inte på någon större fara, tvärtom får jag känslan av att variationen i muskelbelastning pga terrängen gjorde gott. De flesta som springer ultra brukar jämställa 50K med marathon ungefär. Man gör dock klokt i att ta det lungt och äta kontinuerligt och så om man vill räcka hela vägen med glädjen i behåll. Men vad fanken, som triatlet vet du ju det där.
3) Vad gäller vätska så rekommenderas man att ha med sig ugn. en halvliter själv att fylla på vid kontrollerna. En kille påstod att han klarat sig med en perfektaflaska. Själv gillar jag att dricka mycket så jag tar nog perfektabälte med tre flaskor. Funrun kör camelbak för hon gillar inte vätskebälte. Eventuellt att jag kör min kjol där jag kan ha två perfektaflaskor i fickorna. Med allt det här vill jag egentligen bara säga att lite vätska skall man ha med sig, men långt ifrån alla kommer köra avancerad utrustning för det. Fördelen jag ser med camelbak skulle vara om man vill satsa på en bra tid och inte vill tappa tid vid vätskestationerna.
Hoppas vi ses vid SUM, det vore jättekul!!
Och även jumper hoppas jag få se, från andra hållet dårå (en alldeles utmärkt idé tycker jag). Blir Tidde avundsjuk om vi hajfajvar?
"vilket man hoppas lösa systemet" betyder "med vilket man hoppas lösa problemet".
Tildo avundsjuk? Skojaru?
Ordet täcker knappast det tillstånd den lilla rörande krabaten hamnade i när hon hörde talas om mitt eventuella företag och ditt förslag i samband därmed. Hon började hoppa upp och ner och skrika "Det är fuft fufk fufk fufk!!!". När jag härmade hennes läspning blev hon ännu argare och satte igång att boxa mig på smalbenen. För att reta henne sa jag, att hon fick springa i stället för mig och göra "haj faj" om hon kunde säga "I find high five quite nice" utan att staka sig. Jag nänns påstå, att jag sällan haft så roligt. Vid det 23:e försöket blev hon så arg så hon rullade in under sängen och slog en kullerbytta. Nu ligger hon där och säger att jag har varit dum.
Har jag det?
Tack Fredrika! Så då verkar det ändå som man får ladda för lite misär med camelback, ett vaket öga efter snitslar och vara beredd på att återhämtningen tar som en riktig multisport tävling (veckor). Kör intervaller ikväll, bestämmer mig efter det. Annars ses vi en annan gång.
Jag tror bestämt det är en jättes huvud som skymtar i bakgrunden...
verkligen exotisk natur, är det på riktigt? för det där landskapet har jag bara sett i sagor (Bamses värld består av hamlade träd)
:)
Skicka en kommentar