Kliver på tuben i morse. En man i dryga femtioårsåldern sätter sig
mitt emot, välvårdad och med sympatiskt artig snabb blickkontakt för
att bekräfta platsvalet. Jag gräver upp min Dagens Industri som jag
knölat ner ryggan; eftersom det är powerwalk som gäller på
hemvägen reser jag just idag inte ståndsmässigt med handväska.
- Det är bra att ha med något att läsa, nickar mannen bifallande.
- Ja, säger jag och plockar givetvis upp det artiga chitchatet, man är
ju trots allt uppvuxen i kretsar där det sociala kallpratet förfinats
till den högsta av konster,
- i dessa dagar kan man ju aldrig veta hur länge man blir fast på tåget.
- Inne i stan fungerar det bra, kontrar mannen, och jag fördjupar mig
med demonstrativt intresse i ledaren för att vänligen men bestämt
markera att jag nog helst slipper resesällskap.
- Är du på väg till jobbet, kommer nästa fråga.
- Ja, svarar jag med än så länge neutral stämma, blicken fastfrusen
vid den påstådda långa uppförsbacken när Saab gör omstart.
- Ska vi kanske ses efteråt?
Här kan jag inte annat än att brista ut i skratt, och frustar fram ett
nej, verkligen inte. Mannen verkar skämmas, samlar ihop sina väskor
och säger hejdå innan han flyttar vidare till en annan fyrsitsare i
vagnen.
Själv fastnar jag efter denna märkliga incident i tidningens
annonsbilaga, titulerad Ekonomi för företagare. Styrelseproffset och
riskkapitalisten Mats Gabrielsson ger fem tips, varav det tredje lyder
"Långlopp varje dag. Som företagare måste du gå ut och springa
olympiska 10 000 meter varje dag. Är du inte motiverad så att du kan
göra det skall du tänka dig för innan du startar."
Det är en relativ baggis att springa en mil om dagen. Faktum är att
det är precis vad många motionärer gör, åtminstone typ. Samma runda,
samma tempo, några gånger i veckan, år ut, år in. Gärna precis under
tröskeln, det så kallade gubbtempot. Träning som sliter rätt så hårt,
utan att ge någon vidare träningseffekt. Jäkligt intressant om man tänker efter.
Detta om gubbar mina vänner. Helt apropå.
Grattis på namnsdagen, men variera gärna dina pass ibland.(Jag skojar, du är cool)
19 kommentarer:
Lite så jag känner mig träffad, ang gubbtempo, man gör så gott man kan
Kanske man skulle ta t-banan imorgon...
Ja - alltså för att få sitta och läsa DI; inte något annat
Nu blev jag väldigt nyfiken på två saker:
Vad är det för skillnad på "olympiska 10 000 meter" och en mil?
Samt - vad är det för kretsar, som förfinat socialt kallprat till den högsta av konster?
Hej Roland, nej du gills inte, för du springer alldeles för många mil åt gången :-)
Sofie: hahaha! Men det är en skön start på dagen. Nästan lika skön som att lubba till jobbet.
LM: ingen aning faktiskt det är du som är sportexperten ju!! :-) Jo, jag är uppvuxen som utlandssvensk till föräldrar (två pappor, journalist/utlandskorre resp. dramaturg & mamma operasångerska) som via sina jobb hade ett stort socialt kontaktnät. Min mor skulle lätt vinna VM i socialt kallprat, och själv har jag ärvt det där med att alltid ha lite lagom kontakt med folk omkring. Tacka när man blir avsläppt, ursäkta sig i t-banan, nicka vänligt och hälsa på främlingar man möter och yadda yadda yadda.
"att alltid ha lite lagom kontakt med folk omkring. Tacka när man blir avsläppt, ursäkta sig i t-banan, nicka vänligt och hälsa på främlingar man möter"
Det tycker jag låter som ett rätt normalt beteende, åtminstone för mig. Däremot skulle jag nog inte svara "nej verkligen inte" om någon tant (eller herre) mot förmodan skulle stöta på mig i tunnelbanan. Jag skulle nöja mig med ett snällt "inte".
Om man regelbundet springer en dryg mil åt gången hela vintern i ungefär samma fart, fast en bra bit under tröskelfart?
Vad heter det då?
Jumper: ingen aning!
Jag är typisk svensk och lyssnar alltid på musik så mig kallpratar ingen med på varken bussen eller tåget till jobb.
ang dunceors sätt med lurar... jag är så antisocial så jag går med lurar i öronen (naturligtvis även i mitt döva öra) fast jag inte har någon musik. Sladden går rakt ner i fickan. Ingen pratar med mig. Tackålov. ;)
Han försökte verkligen i alla fall!! Sen sägs det att det är svårt att hitat kärleken i Stockholm.... ja jo, han åkte ju på en nit, men all eloge till att han försökte!!
Hade det gått hem så hade det ju kunnat bli en perfekt historia att berätta på ålderdomen.
Men 3xGubbe? Han på tunnelbanan och Gabrielsson, vem var den tredje?
Hahaha, Dunceor, vet inte om det är typiskt svenskt, det förekommer nog överallt :-)
Mary, också en variant. Kan inte påstå att jag gillar att snacka med folk på tunnelbanan, men jag gillar mellanmänsklig kontakt. Fast med en plupp i örat kan man ju förstås behålla blickhälsningarna och nickarna, men slipper prata ;)
Carina, hahaha, vet du vad jag tänke, att han läst en sån där bok där man skall göra typ 10 saker om dagen man aldrig vågat förut, eller något annat knäppt. Fast det måste väl ändå finnas roligare saker att berätta för barnbarnen? ;)
Leif: gubbtempot. Och så har vi ju ett antal gubbar bland kommentatorerna förstås :-). Jag gillar för övrigt ordet gubbe, tycker det passar på alla slags människor. Är ganska mycket gubbe själv tycker jag. Fast inte lika mycket som du förstås ;)
Ja, snubben-gubben var elev till Neil Strauss förstås.
Leif - jag räknade gubben på bilden längst ner som nr. 3 :-)
Fredrika: lite kul det där med kallpratets förfining. Exakt sådär som du beskriver beter jag mig. Och jag hade aldrig varit utomlands innan jag var 35 år och bara ett par gånger sedan dess, en pappa som är timmerman och en mamma som är mattant. Å andra sidan ser jag det inte som förfinat socialt kallprat - jag ser det som värme och trivselspridande bland människor. Och jag kan bara göra det på svenska!
För övrigt håller jag med dig om att "gubbar" är ett redigt och bra eptitet,användbart i många sammanhang :-)
LM, timmermän och mattanter är utmärkta exempel på yrkeskategorier där det är precis lika viktigt att kunna kallprata socialt med väldigt många människor! Eller värme och trivselspridande, för visst är det precis vad det är frågan om.
Men haha vilken start på dagen, hjälp ;)
Kul gubbe hehe... men jag fattade aldrig metaforen med SAAB. Var det gubben som var som en SAAB?
Hej! Kul att du hittade till min blogg, och tack för berömmet! Ja, jag hoppas ju att det där med uppsatsen ska löna sig i slutändan... om inte annat så lär jag mig säker något nyttigt ändå. :P Vad skrev du om?
Haha, vilken story, sitter här vid jobbdatorn och ler brett! :)
Miranda: det var uppiggande! :-)
HCB: vafalls, en direktör som inte läser DI?! Jag syftade givetvis på ledarens rubrik.
Hej och välkommen Fummelfot! Det blir jättebra med uppsatsen, bara att köra. Skrev själv om en enzymatisk metod för att syntetisera polysackarider, och har även hunnit med en avhandling på området.
Mikkan: det var meningen! :D
Skicka en kommentar