Det här med att springa till musik är kontroversiellt. Alldeles särskilt om man sysslar med löpning som naturupplevelse. Å ena sidan har vi de som hävdar att riktiga löpare inte lyssnar på musik utan fokuserar på steget, å andra sidan de som påstår att det är ett helgerån att spela över fågelkvitter, porlande bäckar och kvistar som knäcks under ekorrarnas kvicka framfart.
Själv tycker jag det är ganska patetiskt att ens ha åsikter om andra människors upplevelser. Vad vet ni om vad det är jag hör under en löprunda? Och förresten, om det är något jag har svårt för så är det bakgrundsskval och det skulle aldrig falla mig in på att ha radion eller liknande på hemma. Musik är något jag verkligen vill lyssna på. Ordentligt. Och helst med hela kroppen.
Jag vet därför få saker som är så givande som att dra iväg på en löptur med en ny platta på ipoden, eller en väl sammansatt spellista med utvalda mästerverk för prestationen i fråga. Löpning är för mig ett tillstånd av absolut uppmärksamhet, och även om jag erkänt nog aldrig skulle palla att skölja över äkta vågbrus, så tycker jag ändå skogens ljudbild knappast är så pass hypnotisk att det inte är helt okej med privatparty ibland. Mitt liv är min film, liksom, och soundtracket väljer jag själv.
Igår frågade äventyrsbaben och självutnämnde träningsmodefaschisten Niclas vad det var för musik som gällde. Den frågan är ungefär lika komplicerad som var jag kommer ifrån. "Allt" svarade jag med något desperat flackande i blicken, väl medveten om att det är ett ganska dumt och inte särskilt sanningsenligt svar. För även om jag är eklektiker när det gäller genrer, är jag - blir ni förvånade? - extremt kräsen när det kommer till det faktiska urvalet.
"Nähä det är inte sant att du lyssnar på allt", synar Niclas mig, "till exempel lyssnar du inte på Death Metal".
"Kanske inte," svarar jag, "men i alla fall en del Bruce Dickinson. I övrigt kanske Madonna, eller tysk åttiotalspunk, eller salsa", fast i det läget har diskussionen befriande nog redan fladdrat iväg någon annan stans eftersom vi för stunden är fyra postloppshöga partydjur som glatt pladdrar i munnen på varandra.
Hursomhelst lovade jag att lägga ut gårdagens spellista på bloggen, och någon begåvad läsare kan kanske hjälpa mig med en genrebeskrivning som hjälper mig vid nästa partymingel och smakgrillning. Listan är kanske inte särskilt representativ för hur det kan låta på en ultra där det finns både tid och behov att spejsa till det rejält ibland, utan här var syftet att springa tolv kilometer på under sjuttio minuter. Kort, snabbt, med fokus på att hålla humöret uppe och att göra jobbet.
Madonna: Ray Of Light
Med textrader som
faster than a speeding light she's flying kan det ju liksom inte gå fel i början av ett lopp. Det ska bara kännas lätt. Och ja, för den som undrar och ser likheten, jag tycker även
I feel love med
Donna Summer är en fantastisk löparlåt. Allra helst på raksträcka på mjukt underlag med några mil i benen, då den rätta flygkänslan hunnit infinna sig.
Archive: Sane
Step by step, you're gonna make yourself feel better
Try yeah try, you're gonna make yourself feel ruthless
- det hör ni ju att låten handlar om löpning. Drivet är exakt vad jag vill känna i benen. Starka muskler och tempo framåt, framåt.
Eminem: Business
Let's get down to business, yes sir, precis vad ett sånt här lopp handlar om. Eminem gör bra grejer som lätt hänger med några gånger på låtlistan. Men jag är ändå rädd att den här blir en fluga, precis som jag sprungit mig less på grymma
Lose Yourself vid det här laget.
Abwärts: Computerstaat
Tonårsnostalgi. När ni andra sysslade med idrott och skaffade er stora hjärtsäckar som gör att ni idag har någotsånär vettig syreupptagningsförmåga sprang jag på stan och var tuff. Det här är en av de bästa poplåtar som gjorts, alla kategorier. Så enkel, så genialisk. Har jag redan skrivit om den här på bloggen? Förlåt. Jag fattade förresten aldrig vad ni i Sverige höll på med när ni kallade
KSMB och
Ebba Grön för punk. Hemma i
Germoney var vi sååå mycket coolare. Och det är omöjligt att inte springa snabbt till rim som
Stalingrad, Stalingrad, Deutschland Katastrofenstaat.
The KLF: What Time Is Love?
Jag fantiserar ofta om att någon vänlig själ skall mixa ihop
What Time is Love med
Last Train to Transcentral till en grym fyrtiofemminutersversion åt mig, så att jag någon gång får dra till med ett rejält milpers. Jag skojar inte, jag skulle flyga från första minuten ända in i mål.
Gwen Stefani: What You Waiting For?
Look at your watch now, what you waiting for, take your chance you stupid ho och
tick tack tick tack - låten är fullständigt pepprad med loppreferenser att mata hjärnan med när man behöver lite pepp att dra på.
Röyksopp: Poor Leno
Flyga, flyga, 'nuff said. Det här är exakt vad som krävs när man vill audiovisualisera lätta ben.
Lene Lovich: Home
Ännu mera tonårsnostalgi, där
Cha Cha med
Lene Lovich,
Herman Brood och
Nina Hagen var en favorit i platthyllan. Jag lyckades ragga upp den här låten inför min första mara, och den har visat sig vara en perfekt låt att springa till. Varning för överhettning, den här är för snabba ben och det gäller att ha flås som matchar. Jag har mer än en gång överskridit pulskontot big time med
Home i lurarna.
Archive: Lights
Valet är en relik från Lidingö Ultra 2009 då jag körde hela skivan
Lights från början till slut. Plattan är banne mig gjord för ultra, vilken resa! Titelspåret är drygt 18 minuter långt, och ett trick för att beta av tre-fyra kilometer på raken utan att ens märka hur tiden går. Varning dock för att låten gör sig allra bäst när man redan är rejält mör. Då kan man till och med kosta på sig att klämma fram en tår under de smärtsamt vackra sista minutrarna. I skogen kan ingen se dig gråta.
Erik Prydz: Proper Education
Ännu en låt som får mig att gasa på utan att jag ens märker det. I början skedde det helt spontant utan att jag fattade vad som var orsaken; när jag insåg att det var låten så fick den hänga med på syreupptagsintervallernas spellista. (Tyvärr har Prydz' övriga låtar inte samma effekt på mig. Förutom kanske illamåendet.)
Tito Puente: Birdland After Dark
Ett spår att kalibrera stegfrekvensen efter med perfekta 180 bpm. Dessutom blir man jäkligt glad!
Gorillaz: Stylo
Jag hörde den här på gymmet i Budapest i mars, och kände bara yes vilken skön låt. Jag kan inte sätta fingret på det, men känslan är något helt annat än vad den brukar i den här genren. Och precis vad man behöver som mental snuttefilt och sval hand på pannan under ett lopp.
Archive: Black
De genialiska slutraderna
watch me self-destruct på da capo är givetvis skrivna direkt för löpning och jag såg under hela loppet fram emot att få kuta till dem. Snopet nog sprang jag lite snabbare än vad jag hade räknat med, så jag tryckte förbi låten för att inte riskera gå i mål utan att ha hört hela.
Muse: Butterflies and Hurricanes
Change everything you are, and everything you were
Your time is now
Ibland får man dra till med det stora artilleriet, och då är det Butterflies and Hurricanes som gäller. Patetiskt storslaget utan minsta skam i kroppen. När jag springer handlar den om mig, och få texter får mig att pressa fram det där lilla extra som denna.
Hela listan på Spotify?
Varsågoda. Tyvärr finns dock inte alla låtar med, så dessa godbitar får ni på Youtube:
Abwärts - ComputerstaatKLF - What Time is LoveNågra sista tips. När man springer riktigt långt kan det vara kul att köra en hel skiva från början till slut. Förutom redan omtalade Lights rekommenderar jag varmt
Neveroddoreven av
I Monster,
Bruce Dickinsons Skunkworks,
Jesus Christ Superstar (original cast med
Ian Gillan och inget annat) eller varför inte
It! med
Coco Steel & Lovebomb.
Hur det gick på SpringCross? Kika in på
into the wild; där är jag lite mindre pretto.
24 kommentarer:
Intressant. Jag tillhör torrisarna som inte har musik på, förutom när jag springer i stan eller om jag springer snabbt. Men helt klart är det prestationshöjande. Kör jag intervaller finns det bara ett alternativ nämligen Rage against the machine. Funkar också ypperligt till fartlek eftersom de lägger in naturliga pauser i musiken...
Sen har jag periodvis fastnat lite i ljudboksträsket...
som så många av dina inlägg ger även detta en insikt av att man får tycka precis som man vill och världen är bara mer intressant när folk har olika åsikter. Jag kör med musik ibland men skäms nästan för det när jag diskuterar frågan med andra löpare =/ knäppt! Ljudbok däremot funkar inte för mig, jag dagdrömmer alldeles för mkt när jag är ute och tappar bort handligen!
Skönt att höra att du kan tänka dig en 45-minutersversion av en låt för att få milpers. Jag trodde jag var fullkomligt galen när jag önskade mig sextimmarsversionen av Welle Erdballs Monoton & Minimal inför Munka... Skall tilläggas att orginalet är under tre minuter.
Kul, jag älskar att götta mig i musik som andra pekat ut, brukar alltid sluta riktigt bra, tyvärr gick min MP3 spelare sönder när den behövdes som bäst på TEC men jag måste skaffa en ny innan nästa längre pass.
Tyvärr gav min djupdykning i mitt KLF arkiv ingen vinst denna gång. Hittar bara remixar av respektive låt men ingen kombo.
Själv blir det Scooter, Rammstain och den nya favvon som är "Alive 2007" albumet från Daft Punk när jag springer och det blir hela Album, dock i en annan ordning eftersom min MP3 spelare sorterade konstigt (extremt opraktiskt för ljudböcker och välplanerade album). Dock var musiken inte så genomtänkt i förväg utan det vad det som råkade ligga i spelaren när jag började springa Scooter har dock blivet ett stående inslag där euforiskt/hjärntvättat ibland skriker ut texten till mina medlöpares förfäran. Får nog göre en planerad spellista det blir ju ett extra taktik moment som kommer förgylla löpningen ytterligare. Jag brukar inte fläska på musiken förren mellan 1-3 timmar in i loppen, men om jag inte gjort det innan 35km så måste jag då annars blir det bara saktare och saktare.
Jag har aldrig kommit in i musiklyssnande under löpträning, av lite olika anledningar.
För det första så har jag väl egentligen aldrig varit så musikintresserad, jag tänker helt enkelt inte på att ta med mig spelaren ut.
De pluggar jag har ramlar ut hela tiden vilket är enerverande men lätt avhjälpt med en annan sort.
Sist det som jag antar att många anger som skäl, att jag tappar takten. Jag har svårt att känna av hjärtslag och kadens när jag har en annan takt i lurarna.
Därifrån till att ifrågasätta andras val är steget långt, därtill är jag alltför prestigelös.
Hur eller hur är din lista intressant. Jag ska fundera ut min egen lista över vilka låtar jag skulle ha valt om jag skulle ha sprungit med musik.
Visst är detta blogginlägg "pretto" bortom alla gränser och som parodi på sig själv omöjligt att överträffa. Du kunde ha hittat på alla artistnamn och låttitlar och dragit till med textrader ur fantasin, men för snitsaren hade det ändå blivit ljuv musik - stilen och språket !! Entusiasmen lyser igenom big time. En riktig pärla Fredrika - och då ska du veta att snitsaren vet vad han snackar om.
Snitsaren blev riktigt uppåt och fick nästan lust att lyssna på den länkade musiken. Förutom Madonna har snitsaren möjligen hört namnen KLF och Erik Prytts, men sen var det nog stopp.
Jag har aldrig någonsin sprungit med medhavd musik i öronen. Föredrar fågelkvitter, porlande bäckar och kvistar som knäcks under ekorrarnas kvicka framfart. Mina egna negativa tankar hjälper mig också framåt. Nuff said.
En gång minns jag, hade jag dock "Fratelli d'Italia" i huvudet ett helt löppass och på Stockholm Marathon duger "We are all the winners" som hemtrevlig igenkänningsmusik och efter startskottet är naturligtvis Champagnegaloppen en kick.
När jag var yngre och styrketränade hemma lyssnade jag på språkband. Nu blir det P1 vad helst jag sysslar med. Det kallas simultankapacitet.
Jag tyckar att alla ska få tycka vad man vill. Jag tycker det är så himla dumt att racka ner.
Själv har jag alltid Welle Erdball i öronen när jag springer:
http://www.youtube.com/watch?v=CFCL_yHmSjk
Tack för tipset om Archives låtar, de verkar hur grymma som helst.
Själv springer jag sällan med musik, men det beror på att jag inte har fixat öronpluggar som sitter bekvämt.
När jag väl gör det är det på snabba pass där det är energirik musik det blir.
Fast när jag tänker efter:
Om jag hade den här killen flåsande i nacken under Stockholm Marathon skulle det kanske hjälpa:
http://www.youtube.com/watch?v=pJ2E4cf46nw
(Satte för övrigt på den givna Spotifyspellistan och eftersom jag inte vet hur man stänger av blir jag tvungen att köra hela vägen, i mitt fall med reklaminslag mellan låtarna. Just nu är det nån snubbe som sjunger att "home is emotion stuck in the throat". Tänkvärt).
Welle Erdball verkar vara en favorit och efter lite testlyssning igår förstår jag varför, ganska mycket i min smak som gamal sid/mod lyssnare. Väl värt en djupdykning. Royksopp har också varit utanför min radar men dykt upp lite då ock då men det har inte blivit av att jag lyssnat på dom förr.
Jumper: Vysotsky kan verkligen utrycka sig, borde testas. Nu måste jag verkligen fixa en MP3 spelare.
Nu har jag varit så duktig och gjort conv.cond. så att 3x40 är enkelt. När kommer nästa steg?
;-)
Jag tillhör inte heller d esom har musik på när jag springer(undantag löpband..) Jag vill höra..mig själv! Mina tankar och funderingar, hur det känns och bli hög av själva löpningen liksom. Inte av musiken.
men din lista är intresant. den ska jag lyssna på!
I soffan. :-)
Du var så fin, så fin på Tv i dag.
Härligt!
KRAM
"Mitt liv är min film, liksom, och soundtracket väljer jag själv" - fantastiskt bra och befriande skrivet!!
Det finns så många åsikter och gamla "sanningar" i löparvärlden och ibland blir stötandet och blötandet av dessa ganska tröttsamt!!
Jag springer väl 70/30 utan/med musik, bäst tycker jag att musik eller ljudbok gör sig på ensamma långpass en tidig söndagmorgon.
Jag är en av dem som är fruktansvärt beroende av musik. Jag lyssnar på musik var jag än är, på jobb och givetvis även när jag springer. Eftersom jag alltid lyssnar på musik så finns inga speciella plattor för att springa utan det är vad som jag är sugen på för stunden. Just nu går belgiska Dead Stop, amerikanska Doomriders och svenska Victims väldigt varmt.
Ändå helt stört hur man kan springa till musik som inte lirar med löptakten, +/- 5 bpm. Möjligt att det funkar om man joggar, men om det vet jag inget. Ljudbok kan jag tänka mig utan att ha testat. Har min 54-minuters 180bpm-hardcore-mix när jag kör på band, annars nöjer jag mig med fartvindens sus. (schwwiiiiiiuu). Du är kul på ett sätt som jag inte tror du anar. Eller kanske.
Sent omsider så hittade jag det här inlägget.
Tack för tipset om Abwärts, iaf Computerstaat var grym. Har *host host* laddat ner Der Westen Ist Einsam och Amok Koma också för att grotta vidare och kolla. Synd att tyskan är lite kass bara.
Men att jämföra med KSMB och Ebba Grön är väl lite taskigt, Abwärts är lite mer post punk/krautigt.
Och gillar man krautigt så är ju Audionom bra.
http://www.megaupload.com/?d=SC2BTIL0
Låter kanske konstigt men jag tycker det är jobbigt att springa med musik eftersom jag inte hör mig själv andas och inte kan känna efter riktigt hur tungt det är. Undantaget är ju löpband som jag max pallar fem minuter på utan musik eller tv.
Tack för alla bra musiktips, nu ska mp3 spelaren uppdateras!
Fredrika, psst: http://www.klf.de/home/?cat=52
när det gäller KLF finns det hur mycket skumma mixar som helst :)
Haha, känner igen mig själv, du skriver så roligt! Just nu älskar jag att springa till "We are the people (Wawa Club remix) med Empire of the sun. Tyvärr fanns ingen 45-minutare, så det blev ett galet antal repriser. Men jag var lika glad för det och sprang som en hjort.
Tips på ett välgörenhetslopp som går av stapeln nästa helg. www.aidsloppet.se
läs även vad SvD skriver:
http://blogg.svd.se/maratonbloggen?id=20904
/susanna
Kul, med mycket inspiration!
Och bra blogg för övrigt också, Keep up the good work ;)
Hej, trevlig blogg. Gillar musik i öronen ibland. Genrebeskrivninig tycker jag du svarar snyggt på själv.
- Audiovisualitör, du lyssnar på musik vars text eller tempo gör det lättare att springa :-)
Jag är likadan, sprang ett 6-tim med stenhård Psychobilly i öronen, omöjligt att stanna ;-)
Annars så blir det musik med textsnuttar som piggar upp, just nu Maskinen: Undan för pundarn eller Alla som inte springer är våldtä.....n
DAF o lite synt går också med fokus på texterna:
Machne machine machine...
Avslutningsvis så går även The Ark med låtar som:
It takes a fool to remain sain osv....
Ha det...Frykenmo
Hittade detta inlägg. Mycket intressant inlägg även om den skrevs 2010 :).
Jag letar efter bra musik och bra tempo, så det bara flyter på av sig själv och man får ett flow och kan gråta hela vägen 10 miles :D
Skicka en kommentar