Nu blir det åka av

Få saker är så spännande som att öppna ett nytt excelark från Skogen. Nu var det länge sedan sist med alla undantagstillstånd som flankerade gax; det sämsta med lopp är helt klart att man inte kan träna som folk. Jag har dessutom hunnit glömma hur mycket jag brukar träna, och det är med skräckblandad förtjusning som jag ögnar igenom de färgmarkerade fälten med hemläxan dag för dag. Träningsprogram is da shit.

En gång i tiden varade ett långpass mellan två och tre timmar, längre än så "sliter mer på kroppen än vad det ger" enligt Szalkaidogmat. Max ett långpass per vecka dessutom var vad som gällde, om det någon gång gick fjorton dagar mellan långpannorna var inte det hela världen heller. Back-to-backpassen dök upp som en exotisk nyhet i och med ultraträningen, nu skulle man plötsligt köra något så crazy som två timmar lördag, tre timmar söndag - eller omvänt. Those were the days.

Nu är det 5 tim/2 tim/6 tim som gäller, en dags återhämtning och så fem gånger Hammarbybacken, följt av 3 tim/2 tim/2 tim. Vi snackar alltså söndag till söndag. Och jag är bara lycklig. Lycklig för att det är en förbannad förmån att få springa så här mycket, lycklig för att jag tränat så mycket och så envetet att jag nu får göra allt det här roliga. Springa hur mycket långpass som helst, åka på träningshelger i fjällen två veckor i rad, tävla i lopp på sjukt vackra och oändliga banor.

Lycka till alla ni som springer i helgen, och glöm inte att löpning är något av det vackraste man kan göra.