En sak är säker, intervaller tar lika hårt på mig som att springa lopp. Jag sover precis lika dåligt natten efter.
I natt drömde jag att Doktor B och jag satt på en parkbänk i Tanto och tröstade en gråtande farbror. "Titta, stjärnfall!" sade jag glatt, och försökte få stackarn att tänka på den vackra natten som speglade sig i det becksvarta vattnet istället för den svikna kärleken eller det förlorade jobbet eller vad det nu var som gjorde honom så djupt förtvivlad. Det dök upp en bil, ett dåligt tecken såhär mitt i natten, och ut hoppar en spänstig ung man som helt oförhappandes ger sig på farbrorn och Doktor B.
I samma stund dyker det upp en till bil från vänster, och parkvägen är nu blockerad från båda sidor. Ut kliver ännu en gangster, en äldre lite mer ärrad och garanterat mer samvetslös typ med långt hår och jeansjacka. Jag inser att det är läge att fly illa kvickt, och har en bråkdels sekund att bestämma mig för vilket håll jag ska ta, vem av dem jag har störst chans att komma förbi. Så slås jag plötsligt av instinkten att springa rakt upp i skogen istället, för i uppförsbacke och på obanat underlag är jag oslagbar och mördarna kommer inte att kunna komma ifatt mig.
Tyvärr blev det inge kuta av för jag vaknade med andan i halsen, klockan var fem och det var kört att somna om. Däremot konstaterar jag med viss tillfredsställelse att mitt undermedvetna alltså ser mig som värsta vinnaren i backar och terräng. Det mentala genombrottet tackar jag för, även om det kostade en mardröm.
Jag hittade inga bilder på mördare som var läskiga nog.
11 kommentarer:
Citat: "på obanat underlag är jag oslagbar" Kan man klassa det som mental träning även i ett drömmande tillstånd? Det är ju helt lysande!
Värsta deckartalangen!!
Hoppas vi slipper dessa mördare uppe i Åre!! Eller så kanske vi behöver dem för att få ut maximalt i backlöpningarna. Hoppas i så fall på grymt läbbiga typer :-)
Haha, fan vad knäppt. Fast det är ju suveränt att veta att skillsen sitter i ryggmärgen! Ifall nu detta kommer utspela sig på riktigt... Påminner mig om när jag och några kompisar sov i tält och nån börjar riva tältet utifrån. vi blev livrädda och körde sten sax påse om vem som skulle gå ut. Jag förlorade och när jag klev ut hoppade en svart figur på mig. Jag sparkade honom i magen och fällde honom med en högerkrok. Ok, det var en kompis som ville busa lite och det var trist att jag bröt hans näsa, men lite nöjd att all kampsportsträning funkade live ändå...
Ha, det är ju underbart! Jag springer också mycket i sömnen efter hårda pass. Tyvärr brukar de drömmarna innefatta att jag snubblar i asfaltsgropar. Tro´ vad det betyder?
Leif, jamen visst är det så! Upplevelsen i drömmen är ju den samma som i verkligheten. Mitt psyke är en jäkel på backar, nu gäller det bara att benen fattar det också ;)
Carina vi springer ifrån dem! Sedan tror jag backarna är mordiska nog. Längtar...
Tack för dagens garv Askan! Vilken underbar story.
Bureborn, undvik asfalten så ska du se att du flyger fram på lätta fötter :-)
Ja, nog får jag en tydlig bild i hjärnan av hela scenen med stjärfall, speglande vatten och bifogad måne . Den långhårige otäckingen ser ut ungefär som "Bob" (?) i "Twin Peaks". Du tar fart uppför backen i skogen bakom bänken och Doktor B sprintar eller kampsportar sig fri åt andra hållet. Kvar sitter den gråtande farbrorn. Hur ska det gå för honom?
Jag drömmer sällan om att jag springer. Oftare om att jag hoppar höjd. Jag har oftast glömt hur man gör och river.
Jamen jaaaa! Du är ju fantastisk - visst var det Bob i Twin Peaks!! Och jag som inte kunde placera honom. Och jag som letade som en galning efter en bild, för den var så tydlig i min hjärna.
Tyvärr vet jag varken hur det gick för B eller farbrorn. Eller det gick nog bra, jag vaknade ju.
Hoppar du höjd i verkligheten någonting nuförtiden?
usch vad läskigt med mardrömmar
men det är klart att du springer ifrån dom, som du sa, du är oslagbar :)
Jag fick också leta länge innan jag förstod var bilden i min hjärna kom ifrån. Bob måtte ha satt spår.
Nej, jag hoppade senast (efter decenniers uppehåll) någon gång sommaren 2005 och trasslade mig då med mycket möda över 140, ett resultat som dock skulle räckt skapligt på veterantävlingar. Numera lyfter jag nog knappt från marken och dessutom har man inte längre höjdhoppsställning och matta framme till vardags på V-tuna IP. Mig gör det inte så mycket, men var ska blivande Stefanar och Kajsor hålla till?
Lurig dröm, men kul att du kom ihåg den och kunde återberätta den för oss! Ibland förstår man ju inte vilka spratt hjärnan spelar oss när vi sover. Det är kanske tur att de flesta drömmar ganska snabbt försvinner i glömskans töcken?!
Tack Jossan! På lördag är det du som rockar på vägarna :-)
Jumper, intressant det där. Verkar ju inge vidare om ungar bara kan hoppa typ de två-tre gånger i veckan då det är träning. Och alla andra med, för den delen. Man tycker ju att det inte borde vara så svårt att ha grejerna uppe på en friidrottsarena. Annars antar jag det är hallar som Bosön och Sätra som gäller?
Johan, jag minns nog det mesta av mina drömmar, men det är helt okej.
Skicka en kommentar