Få saker är så provocerande som att säga att någon har ett mindre bra löpsteg. Det skulle möjligen vara att säga att personen skall hosta upp tvåhundrafemtio dollar för att fixa till den saken.
Mina år som dansinstruktör har lärt mig hur känsligt det här med folks kroppar och "naturliga" rörelsemönster är, samtidigt som de också bevisat den totala överlägsenheten av målmedveten teknikträning och individuell feedback för att bli bättre och få resultat. Kulturkrocken med löpningen är total. Två av löparkulturens allra starkaste fundament är nämligen löpningens naturgivenhet, och dess utövande i mer eller mindre ideella sammanhang. Det finns folk som på fullt allvar förfasar sig över att människor deltar i Team Stockholm Marathons söndagsträningar för samma summa som hela tre årsavgifter till den lokala friidrottsklubben. Alla kan springa, och springa ska inte kosta något.
Att den genomsnittlige löparens årsbudget vad gäller skor, funktionskläder, böcker, vätskesystem, prenumerationer och gps-klockor går loss på åtskilliga tusenlappar är en annan femma. Det är ju inte så att löpare inte är beredda att betala cash för att skaffa sig ett om än litet så ändå tänkbart försprång, genom den där optimala dojan med perfekt balans mellan vikt och funktion, eller hightechdrickan med specialdesignade kolhydrater.
Jag vet ytterst få sporter där teknikträningen har en så undanträngd roll som i löpningen. I de allra flesta rörelsesammanhang jag känner till går man gladeligen på kurs, tar privatlektioner, åker på workshops, deltar i master classes eller går på seminarier, och använder sedan feedbacken och de nya kunskaperna - ofta med revolutionerande resultat - i sin dagliga träning. Det är mig en fullständig gåta att löpare inte inser den enorma utvecklingspotential som faktiskt finns här. Okej, ingen kan garantera hur mycket bättre du faktiskt blir på säg en helgkurs - men att du blir bättre, det vågar jag fan garantera.
Klart alla kan springa - men hur alla sedan springer, det är en helt annan fråga. Att många är fullständigt beroende av rörelsekorrigerande skor och inlägg för att överhuvudtaget kunna löpträna gör väl egentligen ingen annan glad än skoindustrin. Alldeles bortsett från de rena idiotier man ibland får höra såsom att skador såsom löparknän och benhinneproblem "tillhör processen" och liknande.
Anyways. I påsk har ni chansen. För då kommer ryssen, som mina nya crossfitpolare säger. Dr. Romanov himself håller en endagars poseklinik den 11 april i Stockholm, invited by yours truly. För er som inte hört storyn tidigare så är Romanov f.d. rysk friidrottstränare på elitnivå och forskare i idrottsvetenskap, som utvecklade posemetoden för att lära ut den löpteknik som överlägsna löpare likt Haile Gebrselassie eller Michael Johnson använder. I princip går den ut på att lära sig använda gravitationen (man "faller" framåt) och lyfta på fötterna istället för att aktivt skjuta ifrån. På så vis får man ett lätt och skonsamt löpsteg utan onödig kraftansträngning. Det speciella är pedagogiken, som bygger på att träna in rätt proprioception under löpstegets olika faser med hjälp av så kallade poser, eller positioner.
pose - fall - pull
