27 juni 2008

Hoppar travhästar hopprep?

"Hjärta, blodkärl och muskler är snabba vävnader i kroppen och det tar 3-6 månader att träna dessa till att klara uthållighet och styrka för tävling. Kroppens medelvävnader utgörs av senor, ledband, ledkapslar och muskelfästen. Att få bra träningsresultat på dessa vävnader tar ca 6 månader. Slutligen har vi de långsamma vävnaderna som utgörs av skelettet. Det tar 2 år innan dessa vävnader på en häst kan garanteras att hålla för tävling." (från "Hästen som elitidrottare", http://www.ungdomstrav.nu)

Born to run
Ofta när jag googlar efter löprelaterad information stöter jag på små guldkorn som handlar om travhästar. Av någon anledning finns det massor med relevant kunskap när det gäller just hästar, dessutom presenterad på ett konceptuellt enkelt sätt. Kanske är det helt enkelt för komplicerat med människor, forskningen för dyr, för mycket individ och ego att ta hänsyn till, medan det i travvärlden är funktionalitet och prestation som gäller, lite mer pragmatiskt sådär, funkar det så funkar det, och that's it.

Medan resten av bloggosfären hakat på Supermagdas plankautmaning, har jag själv ännu inte kommit över förskräckelsen över Allans stressfraktur. Faktum är att jag struntar ganska så blankt i fysträning för fysträningens skull, men skador, det är jag verkligen livrädd för. Och det finns egentligen bara ett sätt att undvika skador: att träna. Träna rätt saker. På rätt sätt. Och med rätt intensitet.

Det är de snabba vävnaderna som sänder de tydligaste signalerna när vi tränar. Flåset som tar slut, musklerna som blir stumma och svider av mjölksyra. Vi kan välja att träna så pass lågintensivt att flås eller muskeluthållighet bra tänjs lite lagom, eller så tacklar vi utmaningen att bryta igenom signalerna och segra över de begränsningar som fysiologin verkar vilja sätta. Och oftast går det ju bra i den mening att det sällan är hjärtat, blodkärlen eller ens musklerna som blir skadade (med undantag för sträckningar, som dock är vanligare i andra idrotter än långdistanslöpning).

Istället är det oftast medelvävnaderna som tar stryk, senor, muskelfästen, ledkapslar. Och paradoxalt nog är kroppen sämre på att signalera att något är på tok här. Man känner på sin höjd en dov ömhet som varning, lätt att ignorera, och vips är det kanske försent och man har dragit på sig en skada. För man är inte starkare än den svagaste länken, och precis som i fallet med travhästarna så tar det dubbelt så lång tid för medelvävnaderna att bli starka jämfört med de snabba vävnaderna, dvs. konditionen och musklerna. Så när jag som rookielöpare springer på gränsen av min muskulära och kardiovaskulära förmåga innebär det att jag kanske med råge redan har övertrasserat det mina leder egentligen pallar för.

Alltså, jag är en amatör som spekulerar. Jag har inte gått på GIH, jag har googlat på travhästar. Så för guds skull, ta vad jag säger med en nypa salt. Men det är tänkvärt, och det skrämmer mig.

Allra mest skrämmande är dock det här med skelettet. "De långsamma vävnaderna". Stressfrakturer verkar vara hur vanliga som helst bland löpare. Läskigt nog, om man får tro Noakes "The Lore of Running", sker vid ökad belastning först en försvagning av benstrukturen innan man blir starkare. Så inte nog med att det tar flera år längre för skelettet att kunna prestera på samma nivå som hjärtat och musklerna, dessutom går man alltså igenom en slags svaghetsperiod när man börjar öka belastningen. Att katastrofen lätt är ett faktum säger sig ju nästan självt. Varför får man aldrig veta de här sakerna?!

Enligt Noakes finns dock en kategori löpare som slipper stressfrakturer. Sådana som också spelar basket. Förklaringen tros ligga i upphoppen, raka hopp är helt enkelt utmärkt skeletträning, stärkande som fan.

Löjligt enkelt, grymt effektivt
I samma veva som jag funderade på de här grejerna och bestämde mig för att leta reda på mitt gamla hopprep, dök det upp en kommentar från Dagispappan om hopprepshoppning på Karins blogg, i det här fallet i samband med träning för bättre löpteknik. Intressant nog är just hopprep den enskilt mest överlägsna övningen för ett riktigt löpsteg även enligt Dr. Romanov.

Så nej tack, inge spyfys för mig inte. This bod's far too precious to me. Däremot en jävla massa hopprep med början omedelbums. Så jag blir både starkare och snabbare. Och framför allt håller mig hel.

20 kommentarer:

Karin sa...

Jag har skrivit det förut, jag skriver det igen; outgrundliga äro goolges sökvägar... Men tänk vad spännande saker man kan hitta. Riktigt klokt inlägg, man blir bra på det man tränar MEN man sliter också på de muskler man tränar om man tränar för ensidigt. Jag är också helt inne på hopprepshoppande, men har inte hittat något hopprep ännu.

Anna (orka mera) sa...

Kanske ska börja rota i dotterns lådor, vem vet om det inte ligger ett hopprep där som jag kan låna? Blev sugen nu ju...

Mackan sa...

Klokt skrivet Fredrika! Att bygga upp allting i lugn och ro är sååå viktigt. Som du är inne på så finns ju faktiskt den här kunskapen spriden när det gäller människor också. Men vi vill inte alltid lyssna utan se snabba resultat. Det känns ju bra så då är det bara att köra på... Min egen stressfraktur kom efter många års löpning så jag blev ganska paff när jag fick diagnosen! I mitt fall för svag bål i kombination med mycket träning på halt underlag som gjorde att det blev långvarig felbelastning.

medeldist sa...

Bra skrivet, och intressant information. För mig är det självklart med den alternativa träningen, eftersom den dels avlastar löpmusklerna men samtidigt stärker andra viktiga muskler som kan ha betydelse för löpningen. Den som sagt det bäst var en klok naprapat som fattat det där med skadeförebyggande träning. Han sa att man får se träningen bestående av två delar; dels löpträningen men samtidigt en parallell, ständigt pågående rehabträning. Så fort man slarvar med den förebyggande rehabträningen ökar man risker för att bli skadad, och då är det ju förstås försent att påbörja den :)

Helena sa...

Vilket klokt inlägg Fredrika! Tur att jag har sparat mina gamla hopprep, nu ska jag ut och hoppa med sonen;-D

Cykelmygga sa...

Skelettet är ju en intressant vävnad. Min egen oveteskapliga observation av verkligheten visar att magra män i högre grad drabbas av stressfraktur. Kraftigare män =högre östrogenmängd eftersom fettväv producerar östrogen. Östrogen är ju som vi quinns vet en skyddande faktor? Eller är det faktum att kraftigare män springer mindre:) Jag tror att kraftiga män i högre utsträckning får artroser. En ortoped menade att så liten övervikt som 3-4 kg ökade risken för artros.

Dessutom fungerar skelettet som en tvättsvamp, vid hoppbelastning sugs blod in i benvävnaden som "nutrieras". Givetvis är den här processen mycket mer komplicerad än min förenkling. Men i mitt huvud så har jag tagit fasta på detta och kommer ALDRIG att bli enbart cyklist. Kommer alltid att kombinera cykling och löpning. Cyklister riskerar nämligen att bli bensköra pga den uteblivna belasningen på skelettet.

Så nu har jag babblat klart, men ditt inlägg tog upp ett så viktigt faktum att det tar år för skelettet att härdas, något som många missar.
Nej, jag fortsätter att gneta på och hoppar inte heller på spyfystrenden.
/Katarina

Fredrika sa...

Karin, jag undrar ibland hur livet var innan google. Jag minns inte ens. Det är ungefär som när man var liten och satt med en uppslagsbok i knät och bara tokläste allt i en allsköns blandning. Synd att de inte säljer hopprep på Runners Store ;-) - du får väl tipsa om när du fyller år :-D

Anna hoppas hopprepet är långt nog bara, men det är ju perket aktivitet med barn, då kan man ju hoppa tillsammans. Jag fantiserar redan om att köra långrep med några stycken - någon som är på? Jag var urkass på det som liten, så jag har en del att ta igen nu när jag är motiverad ;-)

Tack Mackan! Visst är det så, vi lyssnar inte, tror det bara gäller andra, eller hur man nu tänker. Jepp, bålen skall också tränas.

Eller snarare som Medeldist säger, köra rehab ("prehab") parallellt med löpträningen. Jag gjorde det faktiskt ganska duktigt en period i vintras, sen kom jag av mig dumt nog. En session med guld-Jessica är dock bokad till måndag, nu skall jag komma igång igen.

Tack Helena! Ni får ha det så roligt :-)

Cykelmygga, tack för jätteintressant info. Skriv på bara, det är inget babbel :-). Uuuhhh, artros är hur läskigt som helst!! Men här finns det också många faktorer man tursamt kan påverka.

Magda Gad är: sa...

Ja, mycket bra inlägg. Hoppa spyfysen, slipp ångest :-) Hopprep är skitbra, stärker ju både skelett och ökar flåset och koordinationen. Tror det är omskrivet som ett mkt bra sätt att undvika benskörhet.

Butlern sa...

Kan man inte hoppa upp och ner utan hopprep (eller basketboll)?

MarathonMia sa...

Du är ju helt underbar! Jag har alltid ignorerat skaderisken och nu känns det ok, jag spelade nämligen basket till jag var 19 år. Tror du det fortfarande hjälper? En av mina vänner är ortoped och säger till mig att springa lugnt och dunka mitt skelett starkt... så då gör jag det. Men jag kör lite spyfys ibland i alla fall ;-) Sån e´jag.

funrun sa...

hopprep är ju kalas, liksom stavgång stärker armskelettbenen på pensionärerna (och andra).
Mer stötar till folket helt enkelt.
Så, nästan gång du ser en pensionär som vill ut genom en dörr, håll inte upp den åt dem. Låt dem brottas med dörren själv och hänvisa till att det är en benstärkande åtgärd.

Benet sa...

Ännu ett intressant och träffsäkert inlägg från Ultraschmultra. Skador som smyger sig på känner jag till alltför väl. Jag förstår din rädsla för dem. De är inget vidare och tar alltför j-vla lång tid att läka.

Hopprep... Nog ingen dum idé. Får se om man kan sno nåt av döttrarnas gamla rep och börja studsa.

Borde man kanske maila Mäster Sz och be honom lägga in hopprep i sina träningsprogram?

Sofy sa...

Oj vilket bra inlägg. Det värsta var bara att jag satt här och kände hur leder och vävnader skrek.. ha, ha...Eller nej, det gjorde jag ju inte, men jag insåg att risken är överhängande att de försöker med just det och att jag inte hör. Hopprep alltså. Men hur? Bara jämfota eller "springtekniken" eller spelar det ingen roll måntro?

carro sa...

AMEN!!! Så sant och inressant. Högst aktuellt i mitt träningsliv just nu. Hoppas det är ok att jag länkar detta inlägget i min blogg.
:)

Jag, Runners high sa...

Bra skrivet Fredrika. Du känns mer och mer som oraklet nere i Horan om du ursäktar lite enkel söderslang.

Jag, Runners high sa...

Och lycka till på söndag!
det kommer bli fantastiskt och jag är kraftigt avis på er.

Fredrika sa...

O Magda, du spyfysens gudinna!! Det är lätt att ryckas med av alla era mjölksyrestinna bragder. Då måste jag påminna mig om att njaaaa, jag är nog inte riktigt där än... jag menar, hur många år har du tränat... och hur många år har jag tränat... ja just det jag... MEN DET SKA JAG TA IGEN, SAKTA MEN SÄKERT! :-)

Butlern, antagligen kan man det! Alldeles särskilt om det är skeletteffekterna man är ute efter. Men jag tror repet hjälper med viss rytm som är bra för löpningen också. Egentliga experten här är ju dagispappan...

MarathonMia, ja, jag skulle tro det hjälper. Till viss grad säkert! Och klart man skall köra spyfys när ens kropp väl pallar för det - se mitt svar till Magda ovan :-)

Funrun, skall komma ihåg ditt tips ;-)

Tack Benet! Well, Szalkai springer ju som en kratta ;-) men vi älskar honom ändå. Vet dock att hans dotter Smilla hoppar en del hopprep i alla fall :-)

Hej Sofy!! Jag tror man skall hoppa precis som vanligt, alltså "hoppa hopprep" utan konstigheter. Få in en skön rytm och bara studsa. Typ. Kan inte påstå att jag är där än ;-)

Tjena Carro och välkommen! Klart du får länka! Kul att du tyckte det var intressant, tack!

Runner's High, jag får se det som en titel att bära med stolthet. Från Knivsöders tangodrottning till oraklet i Horan, det är en helt okej utveckling. Och efter 51K får vi se vem som är avis på vem ;-)

kontakt sa...

Cynikern talade och sade:

Travet är en hel industri, där finns pengar att tjäna.

Låtom oss vara tacksamma för att det inte lönar sig att avla fram ultralöpare.

Träningsglädje sa...

ja men se där vilket bra inlägg, fast jag fattar inte kopplingen och löpsteg riktigt.

gullfot sa...

Kul med kommentar på en gammal slagdänga! :-)

Jag är inte helt säker på om jag förstår din kommentar. Jag tolkar det som att du förstår kopplingen mellan hoppträning och skadeförebyggande (vilket var vad inlägget fokuserade på), men att du är osäker på varför t.ex. hopprep skulle vara bra träning för ett bättre löpsteg?

Om man bortser från de skadeförebyggande effekterna så vänjer hopprepshoppande kroppen vid mycket kortvarig markkontakt, utan tunga dunsar eller överdrivna "frånskjut". Landningen på foten vid hopprepshoppande är också densamma som man eftersträvar vid ett gynnsamt löpsteg. Man kan så att säga få med sig känslan och tekniken från hopprepsträningen in i löpningen.

Blev det mer begripligt? :-)