Det här är Peter Wimmer. Född 1937, började springa när han var 49 år gammal. År 2000 satte han världsrekordet på 100 km i klassen M60 med tiden 8:00:37.06 juni 2008
Bästa bilden
Det här är Peter Wimmer. Född 1937, började springa när han var 49 år gammal. År 2000 satte han världsrekordet på 100 km i klassen M60 med tiden 8:00:37.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Finns inte ord för att beskriva hur imponerande det är att någon börjar satsa på löpning i den åldern. Tänk att det finns en sport där man kan utvecklas och bli bättre hela livet, och där det liksom aldrig är för sent. FANTASTISKT.
Men visst är vi dumma egentligen. Varför är det mera imponerande om någon är 50 än om någon är 25? Det är ju samma sak!! Och det är precis vad jag ser i bilden - en tokspringande glad pojkspoling.
Det är imponerande eftersom kroppens åldrande sätter fysiska begränsningar?
Nu kanske det är jag som är dum, men jag förstår inte varför det är dumt att inse det,
Det finns fysiska begränsningar i alla åldrar. Löpning (eller vilken annan prestationssport som helst egentligen) handlar om att överkomma dessa begränsningar, att utveckla sin potential, att spränga gränser, you name it.
Om en femtioårings kropp är gammal och skröplig så är det för att den har misskötts, med dålig (och/eller för mycket) kost och brist på fysisk aktivitet. Och det är fortfarande inte försent att vända den trenden.
Själv är jag mer vältränad nu än vad jag var som 25-åring. För att inte tala om hur vältränad jag kommer att vara när jag är 50. Och då har jag verkligen haft "allt" emot mig. De jag känner med samma bakgrund som mig själv vegeterar fram som långtidssjukskrivna med fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom och liknande. Det anses "normalt" för kvinnor över fyrtio.
Varför skulle en sjuttioåring (som på bilden) tycka det är mindre roligt att tokspringa än en tjugoåring?
Jag tror jag förstår hur du tänker. Du tänker inte främst på att jämföra sig med andra. Annars är ju långdistanslöpning något där medlålders kan hävda sig väl. (Vad hette hon nu, vår gamla maratondrottning.)
I de flesta idrotter sätter den fysiska åldern gränser tidigare än så. Man tappar vighet ganska fort, till exempel. Snabbhet också. Inom exempelvis boxning finns inte en suck att man kan börja vid 49 års ålder och vinna tävlingar... så det kan inte vara så du tänker.
Evy Palm tänker du på :-)
Tävling har ganska lite med saken att göra, om ens något. Kärlek till sin idrott bygger på helt andra parametrar (med ytterst få undantag). Sedan tror jag iofs att det finns gubbar och tanter som boxas också och har kul med det. Även om man inte klår de yngre - för vad spelar det för roll? Retorisk fråga, för det är ju inte det som är grejen.
Världsrekordet på 100 km ligger förresten på drygt sex timmar, så visst är Wimmer inte lika snabb som "vanliga" senioreliten. Däremot är det ytterst få även av de yngre som klår hans åtta timmar...
Sedan är det ju fortfarande så att en vältränad äldre människare kan vara mycket vigare och snabbare än en mindre vältränad yngre.
Skicka en kommentar