Mycket som händer, mycket som ska ske

Veckan som gått har varit en hundvecka på alla möjliga sätt. Jag har varit invalidiserad med axelproblem och nackspärr, det har varit en del nödvändiga uppgörelser på jobbet, och för att både chefen och jag skall få som vi vill så blir det rejält fokus på jobb framöver. Risken är stor att jag blir veckobloggare. Kalla mig idiot, men för att överleva alla trista beställningsexperiment har jag nu tjatat till mig ett sjukt stort megaprojekt för att känna stimulans i arbetet. Jag menar, vad är poängen att göra något om man inte brinner för det?!

Biomime babe

Någon träning har det inte blivit alls förrän nu i helgen. I går valde jag att spara på benen, klämde Stuart McRobert under armen och avreagerade mig på gym, idag blev det ynka sex kilometer på kickoffen med PUMA-gänget inför Team Stockholm Marathons träningar för halvmaran. Efter att ha tagit tag i jobbsituationen är det nu verkligen dags att ta itu med träningen. När jag tränade för maran satsade jag på sluttid 4:30 enligt programmet, och även om jag sjabblade en aning mot slutet till förmån för lite längre pass så torde jag åtminstone träningsmässigt varit god för 4:45. Istället för att springa i 6:20-6:30-tempo, låg jag dock som bekant en hel minut långsammare under själva maran. Visst, det var helt okej, men det är fortfarande så att jag alltså på tävling låg en hel minut under mitt lugna långpasstempo, och ännu lägre jämfört med det tävlingstempo jag faktiskt tränat för. Jag körde maran som om det vore ett jävla saftkalas, helt enkelt. I och för sig så skulle man ju kunna ha det som strategi att träna hårt och sedan belöna sig med tävling i njutningstempo, why not liksom, men i längden håller det ju inte riktigt. Och hur det nu blir med den saken i framtiden så måste jag lägga upp en ordentlig träningsstrategi, nu med SUM 50K i oktober som nästa stora delmål. Jag har snittat på 35-40 km i veckan, och sakta men säkert vore det smart att öka upp till 50 km. Samtidigt hade jag tänkt få upp farten lite de närmaste månaderna, och jag är inte helt hundra på om det går att kombinera. Tisdagarna kommer att vara vikta åt kvalitetsträning med Team Stockholm Marathon, och där är det bara att gasa på. Ett långpass per helg bör det också bli, kanske pulsera mellan 20 och 30 km med enstaka peakar runt maradistans och längre. I juli blir det 52 km på Hornstull-Järna, i augusti Månkarbo Marathon. September vet jag inte riktigt, en till mara vore kul förstås och det dyker säkert upp något. Vad gäller resten av träningsveckan är jag mera kluven. Jag hade gärna sprungit till jobbet två gånger i veckan, det blir 2x2x8 km i så fall, men då kanske det inte blir någon vidare fartträning. Det skulle vara om jag pressar på under hemvägen. Kanske lägga in någon mer dag med kvalitet? Man kan väl säga att jag redan flirtat med tanken att testa att träna med IF Linnéa på torsdagar, och det är flera som börjat pusha mer eller mindre försynt. Att det är min hood liksom gör ju inte saken sämre. Vi får se. Jag skall inte tråka ut er, men ibland är det bra att tänka högt. Inför sommaren önskar jag mig hursomhelst lite mera löparjävul, lite mindre saftkalas, utan att för den skull ryckas med i excesser - de här första fem åren av mitt löparliv är trots allt ren uppbyggnadsfas för att bli stark. Sen kan jag börja prestera.