Nej jag har inte gått under jorden men vår internetuppkoppling har varit paj två kvällar i rad. Jag har massor med löpning att skriva om men det får vänta.
I helgen har jag varit djur. Urdjur. Rekade sista etappen av Hornstull-Järna och sprang från Östertälje ända in i mål. Någonstans efter en mil bar det av rakt in i skogen. Tufft, tyckte jag, teknisk terräng. Fokus på fötterna så slipper man tänka på hur trött man kommer att vara vid det här laget. Berghällar. Berghällar. Mer berghällar - fan vad häftig man känner sig när man springer över berghällar. Dock är man inte lika kaxig nerför. Jag är helt ensam mitt i skogen och inser att ingen kommer att höra mig skrika om jag bryter benen av mig. Och jag bara älskar känslan. Driver på en aning, jag, andningen, underlaget, inget finns, allt är upplyst. Fokus. Jag är djur. Springer. Springer, väjer, hoppar, klättrar, går, bromsar, springer. Rötter. Sten. Mer berghäll. Rådjursskelett, förgängligt. Ensam. Lycklig. Fokus. Springer.
Stoned by nature
5 kommentarer:
Klipphällar. Skog. Springa. *dregla* Fan vad härligt Fredrika!!!!!!!
låter sjukt härligt!
Grymt härligt att bara sticka rakt ut i skogen för en sväng lite hit och dit.
En varning dock för berghällarna om det är vått eller har regnat dagarna innan, vattnet finns kvar i mossan...
Vad har du för veckomängd förresten?
Kör hårt!
Åh, terränglöpning när den är som bäst. Coolt :) Och jag önskar verkligen att jag kunde vara med er på Hornstull-Järna-långpasset! Så himla häftig idé!
Ja, ni fattar...
Angående veckomängden så har jag väl kanske snittat på 35-40 km i år, med en hel del variation på allt mellan mellan 20 och 50 km. Nu är det dock dags för lite mer ordning på torpet, tror det får bli ett blogginlägg om det :-)
Skicka en kommentar