Jag vet vad jag gör i sommar

Likt Drottning Kristina hade sin Descartes har även jag min husfilosof, Dr. Björnsson. En sådan är bra att ha ibland för att reda ut saker och ting. I olika diskussioner, kanske framförallt på internet, brukar det dyka upp uttalanden i stil med att den fria viljan är en icke-existerande illusion, och att filosofin bevisat detta. Nu finns det visserligen filosofer som gjort sig skyldiga till den sortens slutsatser, men inom ämnet är man långt ifrån överens i sakfrågan, upplyser Dr. Björnsson. Likaså har man heller inte entydigt lyckats visa, vilket också påstås ibland, att motiven för våra val är rena efterhandskonstruktioner, och att beslutet i själva verket fattats i förväg i en omedveten process helt utanför vår medvetna vilja.

Hur det än förhåller sig med den saken så gör jag för det mesta som jag vill, och i samma envisa anda inbillar jag mig att det är utifrån just min egen fria vilja som jag fattar mina förhoppningsvis ändamålsenliga beslut. Eftersom jag dock ännu inte riktigt fattar varför jag idag anmälde mig till Team Stockholm Marathons sommarträningar, blir jag väl åtminstone denna gång tvungen att efterhandskonstruera mina motiv.

Descartes och Drottning Kristina diskuterar VOmax-intervaller

Recap. I våras, när jag började springa, hade PUMA gratis träningar på Stadion inför St. Eriksloppet, numera Stockholm Halvmarathon. Träningarna leddes av Anders Szalkai med konsorter, riktade sig enligt webbinformationen till alla nivåer av löpare, och gick av stapeln ungefär en gång i månaden. Vi kan väl säga såhär, jag lärde mig på den träningen att "alla nivåer av löpare" inte nödvändigtvis innefattar mulliga tanter som köpt sina första joggingskor för tre veckor sedan och i glad tillförsikt varvar löpning med promenad. Så det var bara att gilla läget och hänga med i intervaller, löpskolning och backar, under ledarnas lika konstanta som desperata förmaningar att hålla mitt eget tempo (och förmodligen panisk rädsla om min kardiovaskulära hälsostatus). Jag hade hur kul som helst.

Jag lärde mig också att jag sällan presterar så bra som under den positiva press det innebär att ha pushande tränare och andra löpare omkring mig, och när första informationen om Team Stockholm Marathon kom i höstas var jag överentusiastisk. Det fanns bara en hake - det var långpassen man skulle springa gemensamt, inte kvalitetsträningen. Jag var skeptisk redan då, och lite besviken, jag som ju ville jagas runt löparbanorna på Stadion med visselpipa. Men vafan, klart man är med.

För att göra en lång historia kort - den som vill forska i saken kan i högra menyn enkelt välja kategorin TSM för relevanta blogginlägg - så hoppade jag av efter drygt två månader, för att göra som Szalkai hade lärt mig, nämligen att springa i mitt eget tempo. Samtidigt har jag varit lite avundsjuk för den fantastiska gemenskap som andra byggt upp under dessa söndagspass (se bara på Masse, Nix, Karin och Allan), och en liten del av sanningen är kanske att 4:30-gruppen var lite extra drabbad av diverse tillkortakommanden. Puma t.ex. hoppade av några veckor innan mig, och Puma är inte den som ger upp i första taget, för att inte tala om att mesköra på träning.

Hursomhelst, för någon månad sedan dök det upp information om gemensam sommarträning i Team Stockholm Marathons regi, denna gång anpassad till Halvmaran i september. Inte långpass på helgerna, utan kvalitetsträning tisdagskvällar. Just nu längtar jag bara efter att ha klarsprungit maran, för att slippa allt vad träningsprogram heter och köra helt fritt på känn. Distans, distans, distans, volym, volym är vad jag längtar efter. På med löparryggan, till jobbet, hem från jobbet. Och så utflykt på helgerna på några mil.

Men saken är ju den, utan kvalitetsträning blir man inte snabbare. Eller man blir åtminstone mycket sämre på att bli snabbare, om ni fattar vad jag menar. Och när jag tänkte på allt detta i morse framstod det plötsligt som idiotiskt att inte ge TSM en andra chans. Visserligen försökte ödet hindra mig från detta förhastade beslut helt stick i stäv med visdom byggd av vinterns erfarenheter genom att anmälningsformuläret inte fungerade, men tror ni inte att jag trotsade universum genom att till och med uthärda den psykologiska ansträngning det innebär att öppna Internet Explorer för att få det att fungera.

Så nu blir det så. Tisdagar, ÖIP, 18:00, från 17 juni. Ämnesraden på bekräftelsemailet lyder Halv Marathonträning. Jag håller tummarna för att det är den bättre halvan.