21 maj 2009

Jag är ultra.

Vad ÄR ultra, frågade min vackre om än just nu bältrossjuke svåger på facebook häromdagen, apropå mitt envisa statusmeddelande. För ganska ungefär ett år sedan skrev jag ett vemodigt inlägg om mitt sista långpass som maratonlöpare. Då, tolv dagar innan min första mara, och ändå redan helt inställd på att jag därefter äntligen skulle få springa längre, och allt som krävdes var att bli av med min retliga oskuld där på mållinjen efter de magiska 42195.

Idag är det nio dagar kvar till mitt andra Stockholm Marathon, som egentligen skall vara någon form av business as usual. Lite långpass med guldkant, sådär. Där andra formtoppar med nedtrappning följt av viloveckor har Skogen beviljat ynka två dagar utan löpning innan maran, så jag kör på för fullt med tvåtimmarspass i block kantade av snabbare kortingar för löpekonomin. Inga silkesvantar direkt, mer än att jag inte ska köra på asfalt. Och det är ju alldeles riktigt, för jag är ju ingen marathonlöpare - jag är ultra. Stockholmsmaran är inget prioriterat lopp direkt.

Det finns bara ett problem: jag ska springa under fyra timmar. Och problemet är inte att springa under fyra timmar så länge man litar på att laktattröskeln ligger där den ligger och benen är någotsånär hela. Problemet sitter i mitt huvud. Marathon under fyra timmar, det är sub4, en gräns som liksom inte ens har förekommit i min begreppsvärld. Inte för att det är sjukt snabbt - det är det inte - men det är ändå topp 500 bland damerna i Stockholm. En tid som riktigt, riktigt duktiga marathonmotionärer gör. Och snackar vi ultra är det ungefär där landslagstjejerna ligger. Frågan som vållar regelrätt ångest är inte "kan jag springa marathon på fyra timmar", utan "är jag en sån som springer marathon på fyra timmar".

Jotack, annars då.
Jag kan säga direkt att jag har *inte* tränat för att springa sub4. Tittar jag på Mäster Szalkais program om vad som gäller i den här ligan kan jag bara skratta hjälplöst, det är rena fantasipassen i min värld. Jag har Maffetonat mig genom hela vintern, varit duktig med långbackar, och dragit på tempot under de kortare passen sedan första laktattestet i april. Det är allt. Säsongens mål är att klara femtio miles med hedern och kroppen i någotsånär behåll, så tempon under sex-sju minuter per kilometer har egentligen varit helt ointressanta. När Skogen redan för sex veckor sedan tyckte att jag borde springa maran på fyra timmar såg jag det som en lustig kuriositet jag glatt kunde skämta om bland mina löparkompisar; när jag sedan råkade se att han skrivit in 3:45 i min excelfil insåg jag att han inte drev med mig och fick lite spagetti i knäna. Fast han garvade i och för sig åt mig i förrgår när han sa att jag skulle springa under fyra nästa lördag.

Kroppsbyggaren Tom Venuto som vänligt titulerar sig your coach and friend säger att det inte är vad man tänker eller säger som visar vad man egentligen tror om sig själv. Det är istället vad man gör. "It's all in your head", som min sköne kollega säger och som tröttnat på mitt ojande och ackande, det är helt och hållet mitt undermedvetna som bestämmer om jag glider in under fyra nu på Stockholmsmaran eller om jag nöjer mig med ett grymt snyggt pers på säg 4:30. Lördag 30 maj kommer jag få veta vem jag innerst inne tror att jag är.

Nåväl. Hur det än blir med den saken så kommer jag att göra en Ritella och skriva slow speed training i min träningsdagbok, för jag är ultra.

35 kommentarer:

Ingmarie Nilsson sa...

Du är en sub-4-mara-ultra löpare :-)

Snorkkis sa...

Klart att du ska göra en sub 4 på lördag! Du vet att du kan, så det är bara att ge allt!

Linda sa...

Sub4 är sekundärt - ultra är för evigt. GO tjejen!

Ständigt denne jumper sa...

5:40/km. Det låter som en lite för snabb rygg att haka på. Lova att vinka när du springer förbi eller sticker ifrån i starten.

Jag har ju inget laktattest i ryggen utan sitter och stirrar på Spartathlon-löparen Elinders tabeller, där mitt två år gamla fina halvmaratonpers på 1:51 svarar mot 4:14 på den dubbla sträckan. Och då är jag ju dessutom halvmaraspecialist.

Szalkais maratonprogram jämför du med. Jag minns att jag förr om åren sprang både längre och fortare än hans 4-timmarsprogram, utan att känna mig som en 4-timmarslöpare.

Vad kostar ett laktattest?

Det ska bli mycket intressant att se var du hamnar nästa lördag. När det gäller dig har jag lärt mig att det är säkrast att hålla käft med sina tvivel om man inte vill stå där sen med skägget i brevlådan (Var kommer det uttrycket ifrån?). Alltså säger jag: Stockholm Marathon under 4 timmar, varför inte !

Ingmarie Nilsson sa...

Dessutom har jag just sett att du är vegan!!:-)Underbart! Go for it girl!

Sara (Träningsglädje) sa...

jag kommer stå längs med banan och heja på dig!!

Peter sa...

Det kommer naturligtvis bli precis det som du ställer in din hjärna på. Ingen har så underbar "mind over matter"-förmåga som du.

MarathonMia sa...

Men hallå! Du är ju Mental Styrka personifierad. Du cashar in gång efter annan. Du är god för sub4. Ditt pannben är gott för 3:45. Din träning har gjort dig grym. Om jag inte minns fel gick det väldigt bra på Lidingö Ultra - SM är INGENTING jämfört med det, inte för dig i alla fall.

Du är tokstark, ditt fokus och sköna inställning har gett resultat och gjort dig snabb. Du cashar in den här gången också. VÅGA. Våga släppa handbromsen. Jag tror på dig.

Nix sa...

Du kan göra under fyra. Om du gör det nu eller inte kanske kan kvitta?

Spring bekvämt, snyggt och med rätt puls - tiden styr du inte över. Fundera istället över det du kan påverka:

- kadens
- puls
- ansträngningsgrad
- inställning

och låt väder, vind och tid vara det de är: opåverkbara yttre faktorer.

Jag tror att du gör under fyra precis hur lätt som helst. Men det kanske bara är jag...

gullfot sa...

Gullungar - jag befarade att det var såhär ni skulle reagera på inlägget, men tackar för alla hejarop och att ni tror på mig.

Som jag skrev - på lördag får jag veta vad jag själv innerst inne tror, för det råder uppenbarligen inga tvivel om att min kropp klarar under fyra. Det handlar inte om att jag skulle tvivla eller vara osäker på mig själv, det är mera en "fattar ingenting"-känsla. Glöm inte att jag aldrig ens sprungit en mil i det tempo jag nu skall springa maran i, så snacka om okända vatten. När jag står där på startlinjen kommer inget annat att finnas i min värld än det tempo jag skall hålla (och jävligt grym musik i lurarna). Å andra sidan... Linda säger det så j*la bra - sub4 är temporärt, ultra är för evigt. (Jag hoppas bara jag inte använder det som mental krycka för att underprestera ;))

Och Ingmarie - visst är jag vegan! :-)

Jumper: IF Linnéa har någon slags deal med SSC så jag tror ett test kostade 700. Jag köpte dock ett större paket med tester och träningsprogram, eftersom jag fått löneförhöjning (tacka vet jag doktorandstegar) :D Dina tvivel är högst berättigade, tittar man på tabeller och tror på gängse "visdomar" så finns ju inte sub4 på världskartan. Å andra sidan är det det som gör det så sjukt spännande. Skogen borde veta vad han snackar om.

Nix: utmärkt sammanfattat, det är så jag tänker. Och fokus framför allt.

Det blir en spännande lördag eller hur! :D

Annika A sa...

Fredrika, om du inte kommer upp en startgrupp så kommer jag att vinka och heja när du susar förbi mig i E... Jag tror stenhårt på dig.

Samme gamle jumper sa...

Okej, i en story om underverk ska det finnas en tvivlare. Tydligen har jag fått mig den rollen tilldelad. Jag ska försöka spela den med inlevelse. Skälet till att jag inte skriver att du "självklart springer under 4 timmar eftersom du är värsta supertjejen som klarar allt", är att du med rätta tror mer på dig själv än på mig och andra kommentatorer. Att du tror på Skog är en annan sak, eftersom han visste något om dig som du själv inte visste. Instämmer för övrigt i Nix sammanfattning.

Anonym sa...

Lite fräckt att se Ritellas kommentar om Slow speed training och ändå en sluttid under 3 timmar. Det säger ju nåt det...
Lycka till, vill du så kan du! Själv hade jag tänkt att gå under 6 min/km, d.v.s. typ 4:12

gullfot sa...

Annika, jag hade snarare hoppats på att få hooka upp! :-)

Jumper jag måste be om ursäkt ifall du uppfattade mig så, snarare var jag tacksam över att åtminstone någon verkade fatta glappet i storyn, liksom. Den dag det här blir en ren "heja supertjejen"-blogg är det dags att lägga ner - jag är ju mer intresserad av vad som händer med oss på lite mer komplexa plan. Just nu är det som om mitt inre värjer sig mer inför att hamna i tidshetsarfacket, än att faktiskt springa i 5:30-5:40 i drygt fyra mil. Jag är rädd att smittas av sub4 som självändamål. Däremot är jag genuint intresserad av att göra mitt bästa.

MJ: eller hur! Jag tycker det är sjukt roligt :-) Och stort lycka till själv!

Annika A sa...

Fredrika, vem vet, känns det bra kanske jag hakar! Jag är ju liiite osäker på vad jag kan göra på 4,2 mil asfalt.

Ett slags jumper sa...

Ingen fara, jag förstår!

Så här: Det finns för varje löpare i varje maratonlopp ett optimalt sätt att springa med hänsyn till puls i förhållande till laktattrösklar och annat. Tiden blir sedan vad den blir. Om jag rätt förstått tänker du försöka springa så, vilket kräver en del. Jag bangar, medan till exempel du och Nix är tuffare. Jag anar din känsla av att bege dig ut i det okända, ty det är ju just vad det är. Din femmilssatsning var tuff, men trots allt lite annorlunda. Jag ser dig som en försökskanin, som står för ett ställföreträdande lidande. Jag önskar dig lycka till.

Min tveksamhet eller undran beror på att jag inte får ihop alla siffror. Om Skog har skrivit en maratonkapacitet för dig på 3:45, låter det väldigt försiktigt med bara sub 50 på en mil. Kanske skulle du bränna av ett millopp på neråt 45 om du var intresserad?

Micke sa...

Jag tänker dra ett långskott(engelskt uttryck som jag oblygt kör på svenska) och säger att du har blivit tagen av tävlingsdjävulen efter lidingöultran och drar på rejäl fart på en så kort(!) sträcka som maran och lätt fixar den där sub-fyran.

Som jag ser det så kör man eller inte. Men sen är jag kampsportare i grunden och då fanns det inga alternativ annat en tråkigheter eller vinst.

Micke sa...

Som den musiknörd man är och dessutom tidigare läst att du har den goda smaken att lyssna på Joy Division så undrar man ju vad knappt fyra timmars grym musik är.

Helena sa...

Haha Christer sa samma sak till mig, jag kommer att göra sub 4tim och jag bara skrattade. I wish liksom! Men nog är det som du säger, det sitter i huvudet och det är den biten som skrämmer mig mest ;) Vi får väl dra varann, vilken startgrupp är du i? Kram!

jumper sa...

Helena Söderbruttan? Du också? Det börjar bli lite ödsligt på den här sidan om fyratimmarsgränsen.

(Fast vem vet, jultomten Christer skulle kanske ge mig samma paket?)

gullfot sa...

"En slags" jumper? Ja, nog känner jag mig som min egen försökskanin alltid. Men det har svängt, och jag börjar gilla det.

Vad gäller siffrorna "mara på 4, mil på 50" kommer de från första laktattestet och som bedömning av vad jag var god för då. 3:45 innebär antagligen vad det var tänkt att jag skulle kunnat göra om jag maxar och satsar på maran, vilket inte är aktuellt tre veckor efter Lidingö och med framförallt gax som huvudmål. Milen har vi inte pratat om egentligen, för att komma så lågt som 45 krävs nog en del milspecifik träning och det är nog inte heller aktuellt mot bakgrund av mina mål. Och det är ju inte säkert att det passar min uthållighetsprofil alls. Nu är vi ju ett helt gäng som håller kontakten med SSC, så jag antar vi kommer att lära oss mycket mer om hur allt det här funkar på vägen, även på olika distanser.

Micke, dina ord ska jag ta till mig. Man kör eller inte, det passar faktiskt även min läggning. Vad gäller musiken skall jag idag börja med låtlistan - har du några kul tips är det bara att hojta, det är alltid spännande med nytt och ohört. Min dotter fick mig t.ex. att ladda ner Archive's Lights och jag hade hela albumet som sällskap första biten på LU. Jag återkommer med hela listan när den är klar, promise :-)

Helena, jag hade varit mycket förvånad om det blivit något annat i ditt fall! Du är ju en av snabbingarna, i alla fall i min värld :-) Faktum är att det låter riktigt bra med att dra varann, kanske vi kan bli en klunga t.o.m. Vi får prata mer om det tycker jag!! Kram!

Annika, är du också med? Linda kanske? Just nu är jag i F men ska försöka seeda upp mig med Lidingöresultatet.

Daniel sa...

Får hjärtattack av ditt inlägg!

Linda sa...

Och jag får hjärtattack av att freddy just skrev "Linda kanske?". Men jag kan säga att min form just nu är lika mörkad som inför gbg. Så vad som helst med en 4 i början är möjligt. Den som lever får se ;)

Micke sa...

Inte så nytt eller nyskapande men Editors och White Lies är ju trevliga.

Magnus Ahlkvist sa...

Till låtlistan (förutsatt att man inte hatar pop-country alltså): Dixie Chicks, not ready to make nice (http://www.lyricstop.com/n/notreadytomakenice-dixiechicks.html). Den brukar sänka min kilometertid med nästan 20 sekunder (då är resten av spellistan Leonard Cohen eller något annat opiat).

Klart du ska springa på sub4. Hur skulle det se ut om JAG lyckas springa sub4, och du inte gör det?

Anonym sa...

Det ska verkligen bli superspännande att se var detta landar. Jag är iofs säker på att det landar sub 4, för nog är allt din hjärna ändå med på noterna. Då blir det garanterat svårt att låta bli att persa med mer än 40 minuter. 40 minuter - så underbart galet egentligen. Och så underbart möjligt!

Micke sa...

I och med att jag själv inte lyssnar på musik när jag springer så vet jag inte vad man vill ha för musik men när jag satt och bläddrade i ipoden idag så hittade jag Boards of Canada som jag inte lyssnat på på evigheter och insåg ytterligare hur fantastisk i alla fall första skivan var.

Sen är det väl iofs väldigt tveksamt om det är springmusik.

Dunceor sa...

Jag har lite börjat spåna på köra en satsning på ultra nästa år. Man blir ju så sugen på allt du droppar =)
Jag gör smygpremiär i år på Markusloppet i alla fall =)

Micke sa...

Jag fortsätter att droppa musiktips: Audionom.

Karlbom sa...

Jag håller med de flesta om att dina resultat pekar på att du kan klara sub 4.

Men spelar det någon roll? Själv är jag betydligt mer osäker på min form än vad du verkar vara. Långa förkylningsperioder har hackat sönder träningen sedan nyår, men inte heller det spelar någon roll.

Marathon är kanske roligt men löpning är det överordnat roligaste! Jag hoppas på att du ska springa loppet utifrån dig själv; behåll steget, spring på pulsen och njut!

gullfot sa...

Sweethearts,
I' back.

Daniel: och jag får insulinchock av din söta nuna! Plus att jag skrattar ihjäl mig av bloggen :D

Linda: ja vi har ju snackat om det. Bara du gör DITT race är jag glad! :-)

Micke: jag tackar och bugar. Nyskapande och nytt; du ska veta att jag i princip bara känner till sånt jag själv lyssnade på när jag var ung på åttiotalet, plus sådant som min dotter tipsar om (och vi har inte alltid samma smak). Jag kände faktiskt inte igen ett enda av bandnamnen du hittills presenterat och jag är mycket glad att jag har spotify - där fanns allt lite godbitar! Boards of Canada är nog med på tåget. Återkommer om detta.

Magnus: huvudet på spiken, jag hatar faktiskt just popcountry!! Men tackar ändå :-) (och SKA lyssna på DC, jag lovar) Däremot så tycker jag du inte skall gå med på tjejstryk från mig. Listen, du har tränat för att springa maran - det har inte jag. Jag kommer att vara stolt över dig när du går i mål vilket som. Första maran, det är sjukt kul!!

Bureborn - mest av allt vill jag att du också springer, på pigga ben!

Karlbom, tack, men de flesta av mina resultat däremot visar på annat ;-) Som du dock mycket riktigt har förstått är det inte grejen. Jag kommer att ge järnet - resten är liksom... inte grejen :-)

Micke sa...

Klart det inte måste vara nytt eller nyskapande huvudsaken är väl att det svänger. Men jag längtar alltid efter den där nya låten som är skitcool som inte låter som nåt annat. Men om man bara dammsuger historiens gömmor så finns det mycket gammalt som man inte hört och är alldeles fantastiskt ändå.

Micke sa...

Och gillar man punk så är Masshysteri - Vår del av stan värt att lyssna på. Finns av någon anledning inte på spotify men väl på myspace.

gullfot sa...

För att inte tala om allt gammalt som man hört och plötsligt inser hur genialiskt det är. Hade en riktig high igår på Eurochild med Massive Attack. Apropå svänger.

Kate Bush och Running up that hill. Det är först nu jag fattar storheten, femton-tjugo år senare.

Apropå nytt lär det bli en hel del Goldfrapp på maran.

Dayvan Cowboy med Boards of Canada är inpetad i spellistan nu - blir finemang ute på Djurgården, jag gillar låtar där man direkt hör var det ska spelas. Det finns mycket bra bland de andra också, så jag har lite kvar att jobba mig igenom. Kul!

Magnus Ahlkvist sa...

För några år sedan köpte vi ett Playstation Singstar. Sedan dess har vi på alla upptänkliga sätt mördat skiten ur "Running up that hill". Det är synd, för den var bra när den levde.

Jag ÄR sub4.