Ett tungt beslut ger ändå lättnad

Jo. Det här med att DJ:a. Det är svårt att lägga av. Fysiskt, eftersom arrangörer och vänner hänger i kjolstyget på en, mentalt, eftersom det är svårt att ge upp vissa saker. Egoboosten. Att vara favorit bland några av dem som betyder mest för en. Att vara överlägset bäst i sin genre. Feta gage. Lite air av stjärna, ibland. Och att det för det mesta är riktigt kul att lira. Se så oerhört många oerhört glada människor. Älska dem. Älskas tillbaka.

Men så baksidan. Att tvingas vara uppe på nätterna. Utstå mer eller mindre illa dold avundsjuka. Andra DJ:ers fula spel för att manipulera ut en. En ständigt nagande känsla att tvingas var synlig och "med" för att inte tappa position. Tid, tid, tid som jag inte har, eller vill lägga på annat.

Men det räcker nu. För mig har det varit ett kreativt projekt från början till slut. Jag känner inget behov av just det just nu. Jag har aldrig varit intresserad av att "ställa upp", och det har gnagt på mitt samvete. Att jag egoistiskt bara valt det jag tyckt var speciellt kul eller tillräckligt välbetalt.

Så jag kapar repet här. Mitt DJ-liv får segla iväg, bye bye. Mitt ego gör uppror, men jag är fri.