Hur länge varar ett långpass?

Söndag 13 januari kl. 11:04 lämnar vi Stadion för ett långpass ute på vackra soliga Djurgården. Tisdag 15 januari kl. 21:47, drygt 58 timmar senare, är jag fortfarande inte i mål.

Nej, nej. Det rör sig inte om något extremt ultrapass (I'd wish). Tvärtom. Det handlar om sketna 15 kilometrar, disponerade på pinsamt dåligt sätt. Av mig, som borde vetat bättre. Borde och borde förresten, som *vet* bättre, faktiskt. Vet att man skall hålla sitt eget tempo. Vet att man skall ta det lugnt första passet efter en veckas förkylning. Vet att farthållningen i Team Stockholm Marathons 4:30-grupp är urkass.

Alldeles innan passet är jag fortfarande klok. Meddelar en av ledarna att jag varit sjuk och tänker ta det lugnt, antagligen droppa av efter ett tag. Himlar för mig själv med ögonen när det meddelas att vi skall springa 16 km i 6:30 tempo (hallå!! det är vad som gäller för 4:00-gruppen, som förresten får gå ner till så sakta som 7:00 enligt Szalkai). Men men. Jag har ju min Garmin, det kommer att gå bra. Vi lubbar iväg, och jag lägger mig klokt sist i klungan och tillåter mig sacka efter.

Det går bra att springa och jag känner mig inte sliten, däremot är jag lite oroad över att min klocka visar på 6:20-tempo - trots mitt avstånd till klungan växer. Vad håller de på med därframme? Efter en 5-6 km är klungan låångt borta, jag skiter klokt nog i dem och går ner på 6:30. Springer ett tag i en satellitklunga på en par tre pers men drar så småningom ifrån. Don't ask me why. Efter ca. halva sträckan ser jag inte längre vare sig klungan eller eftersläntrarna, som visst tagit en genväg någonstans. Inte mig emot att springa själv, börjar känna mig rejält sliten och drar ner på tempot ytterligare. Snarare 7:30. Kommer i mål i Stadion efter 1:45 och 15,2 km och det känns helt okej - dock anar jag redan här att tisdagens kvalitetspass ligger löst till. Inte en chans att jag hinner återhämta mig efter den här pärsen.

Så här sitter jag, osprungen och sur, med söndagens dumheter fortfarande i benen. Tycker jag borde ha lärt mig av förra gången jag gjorde samma blunder. Min enda lilla triumf är att ledningen för TSM äntligen gått ut med programmet för 4:30-gruppen. 14 km på 86-106 minuter står det i programmet. Det blir snarare sjuminuterstempo det. He he. Vad var det jag sa, ler den inre djävuln njuggt.

Måtte långpasshelvetet vara över i morgon. Jag vill ju fartleka!