24 augusti 2008

Flockdjur

Håller med, det är härligt med en ny camp. Särskilt roligt är det att se alla nya medlemmar. En fantastisk kämparglöd. Det vi håller på med är inte lätt men så länge vi håller ihop klarar vi allt! Tack ALLIHOPA för en fantastisk vecka.

Ovanstående rader skrevs efter fredagens pass av en av Army Fitness-veteranerna på facebookgruppens sida. Jag skulle kunna skriva spaltmetrar om de sumpfyllda diken vi sprang i, skidbacken vi rände uppför några gånger, simningen i full mundering eller att vi gick över varandras magar - men starkast intryck av allt gjorde banne mig sammanhållningen i gruppen.

Alla skall med!
Visst, det blir en hel del pepp när man springer i grupp, det hejas och det pushas och man gläds åt varandra, men det går ändå liksom inte att jämföra med den kompromisslösa självklarhet med vilken det gavs lite extra skjuts i backen, en hand som sträcktes fram för att dra upp en ur dyn, en försynt fråga om man var okej, ett par handskar som lånades ut för att underlätta skottkärran på grusväg. Var man än befann sig, vad man än gjorde, alltid fanns någon där som såg till att man hängde med, på mer eller mindre handgripliga sätt, ordlöst, naturligt och självklart. Army Fitness är inget för pannbensstarka individualister som kör sitt race, Army Fitness är en organism bestående av alla som är med och kämpar på efter bästa förmåga och lite till, en för alla, alla för en för att dra till med en klyscha.

Jag är mäkta imponerad, ja lite rörd faktiskt. Det är liksom lite Bamse över det hela, ni vet, den som är mycket stark måste också vara mycket snäll. För starka, det är de här tjejerna och killarna - jag har nog banne mig aldrig sett en sådan samling vältränade och überstarka människor samtidigt in action tidigare.

Ja, mina farhågor om arroganta machofasoner och pennalistiska gruppledare som ryter trakasserier omkring sig kom på skam ganska rejält vill jag lova. Med ett förflutet med viss militär anknytning är jag visserligen medveten om att man inte kan kosta på sig sådant trams i fält och skarpt läge, men av någon anledning brukar militärinspirerad aktivitet i det civila ofta dra till sig personer med skall vi säga speciella behov av självhävdelsekaraktär. Men icke. Här känns till och med begreppet Team Spirit blekt, jag skulle snarare tala om Team Body.

Apropå kropp så fick den sitt kan jag lova. Jag kan säga som så, hade jag vetat hur tufft det är hade jag inte vågat anmäla mig. Jag var beredd på hård träning och tuffa tag, men inte riktigt så intensivt. Att jag överhuvudtaget vågar fortsätta (utöver att jag betalt två lakan) beror på resten av gruppen, att jag litar fullständigt på att överleva dessa morgnar tack vare dem.

Om det är bra träning? Jösses amalia ett rungande yes. Jag kan faktiskt inte tänka mig något mer effektivt och helgjutet vad gäller allmänstyrka och kondition. Och det blev mycket mer löpning än vad jag hade vågat hoppats på, så det här blir finemang med guldkant och grädde on top. Jag skulle inte kunna tänka mig att köra Army Fitness tre dagar i veckan året om, det är helt enkelt för hårt för att kombinera med stora löpmängder, men som sexveckors camp under vissa väl valda träningsperioder så har jag svårt att föreställa mig något bättre för mina distans- och uthållighetsmål.

Om det är kul? Svårt att svara på. Det är liksom inte ha-ha-ha-kul. Det är för hårt för att man skall känna att det är riktigt roligt, man kämpar liksom för att överleva. Men det är djupt tillfredsställande. Och ja, man känner sig som ett djur. Och det är ju trots allt mitt kriterium för att få vara riktigt lycklig.

15 kommentarer:

MarathonMia sa...

Nu blir jag ju bara ännu mer sugen att köra. Efter Berlin är det jag som luktar sump, blir uppdragen ur diken och promenerar på folks magar. Jag blev plötsigt religiös. Tack Fredrika.

Puma sa...

hur ofta kör du? är det det tidiga morgonpasset?

gullfot sa...

Mia, det här måste man bara ha gjort och upplevt någon gång. Så är det :-)

Puma! Det är tre gånger i veckan, 6:20 måndagar, onsdagar och fredagar. Min ambition är att köra alla pass dessa fem veckor som återstår, men sen kan det ju komma saker emellan.

gullfot sa...

Eller vaddå förresten komma emellan, det kan det förstås inte!! Det skulle vara om man blir sjuk, eller något helknas med jobbet.

Anonym sa...

du vet väl vad Martina Hausmann sa under Hallsberg?
"Kul, det är för clowner!"

När de här sex veckorna är slut kan du väl vara gruppledare för Ultra Army en gång i veckan? Då kommer jag! (men inte om det är 6:20 på morgonen...)

Magda Gad sa...

Läser skrattar och blir jätteglad!!! Grattis till bra träning och skön miljö (med skön syftar jag givetvis på leran, inte gemenskapen ;-)) - hang in there!

Benet sa...

Skitkul skrivet! Och träningen låter kanon. Inspirerande!

Anonym sa...

Oj vad jobbigt det låter! Men oj vad roligt det låter! =)

Blir du gruppledare sen så kommer jag också!

gullfot sa...

Tack allihopa!!

Yep, Martinas briljanta uttalande har vi som motto här på jobbet nuförtiden :-) Gärna Ultra Army, men det blir nog ingen gruppledare av mig. Funderar faktiskt på att fortsätta med egen fys i Tantolunden sedan, på morgnarna - det är underskattat att träna 6:20 Funrun!!

Magda, det här känns lite som din backficka faktiskt. Jag höll på att skriva att jag tänker på dig när det är tufft, men faktum är att jag inte hinner tänka så mycket alls förrän efteråt ;-) Var det Bruno som är din kompis förresten? Han är ju super.

Benet, du får tjata på dem att de börjar hos er också!! Perfekt för en sån som dig som är lite allround dessutom. Äta lera är du väl van vid från cyklingen? ;-)

Hej Ingela och välkommen! Jag säger samma till dig som till funrun... men varför inte joina the real thing?? :-)

Anonym sa...

Starkt jobbat idag, SUPERBRA!!!
Häftig träningsblogg. Vi ses på fredag
//Annica (din trötta partner imorse)

Karin sa...

Om du kör eget camp i Tanto får du baske mig säga till för jag vill vara med! Åh, vad din läsning inspirerar!! Go, Fredrika, go!

gullfot sa...

Hej SuperAnnica vi var bäst bäst bäst!! Ser fram emot i morgon :-)

Karin - NEJ jag kör inget camp, ni får gå med i Army Fitness vetja säger jag ju :-) (Jag säger bara att jag själv blivit så inspirerad av AF att jag i framtiden kan tänka mig att själv gå upp på morgnarna för att köra fys i Tanto)

Anonym sa...

När jag försöker tänka mig mig själv på ett sånt där Army Fitness så som du beskriver det, börjar bara skratta. Det har inget med min ålder att göra. Det finns liksom bara inte i det som är jumper.
Men du ser ju glad ut, så jag säger också: "Go Fredrika!"

Anonym sa...

TACK PARTNER FÖR IDAG. Jobbigt men dunderkul. Ni andra MÅSTE bara prova....
Ha en toppenbra helg!
//annica

gullfot sa...

Jumper, jag kan mycket väl förstå det! Det är långt ifrån löparvärlden på alla möjliga sätt. Men för min kropps skull är jag verkligen glad att den biten finns i mig också. Det blir så många mil och evigheter som lone distance runner ändå :-)

YES Annica detsamma!! Skall bli spännande att se vad det blir på måndag. Och ni andra gör nu som Annica säger!!