23 mars 2009

Okej, Skövde.

För ett par år sedan lyckades jag med konststycket att ta civilingenjörsexamen, bli löpare, gifta mig och fylla fyrtio inom ramen av två månader. Jag vet inte om årets begivenheter klår detta i dignitet, men vad gäller intensiteten tror jag 2009 års upplaga av den alltid lika hektiska mars-aprilperioden tar priset. För att bespara er hela listan så har min snittsömn legat på fyra timmar per dygn sedan Skövde sextimmars, inte för att jag nattugglat utan för att jag helt enkelt varit så jäkla busy. Jag kan säga som så att det handlar inte längre om att hålla bollar i luften, det är snarare Spring Lola som gäller. Inte mig emot, i och för sig.

Kalla det ett tillstånd
Nackdelen med allt det här är att det har involverat en massa människor omkring mig och i trådarna. Hela tiden. Precis som i Skövde. Mina ljuvaste minnen från en redan märkligt avlägsen helg cirklar därför kring loppets andra hälft, då hörlurarna åkte på och min interaktion med förbipasserande och förbipasserade begränsade sig till ett sfinxleende och möjligen någon silviavinkning som svar på hejandet och tillropen. Under dessa timmar och kanske särskilt 35 km plus hade jag några sanna stunder i löparhimlen, eller kanske musikhimlen, jag vet inte, just nu hänger löpning väldigt mycket ihop med musik för min del och det är väl en slags sammansmältning och alkemiskt bröllop med mitt dansarjag.

Om det blev det party jag hade hoppats på? You bet. Jag skulle kunna säga som så att jag enligt planerna gjorde ett fullständigt optimalt lopp. Jag hade roligt hela vägen, 20/5-strategin satt som en smäck, allt funkade på ren feelgodkänsla. Totalplacering 65 av 151 startande hade jag inte vågat drömma om - och ändå hade jag gott och väl kunnat jogga vidare ett par timmar när slutsignalen löd och hela fältet unisont tvärbromsade i en slags löparflashmobb i Boulognerparken.

Tiden gick mycket fort med undantag för femte timmen, då jag vid något tillfälle intalade mig att den antagligen var så gott som över, men att jag inte fick bli besviken om det bara hade gått en halvtimme. En blyg titt på klockan, tiden visade då 4:31. Hepp.

Underhållning och saker att fundera över fanns under hela loppet. Det går bara inte att se sig mätt på människors löpstilar, och jag noterade en intressant korrelation mellan löpteknik och lerstänkens höjd på bakbenen. Jag kan säga som så, skönspringande segraren Henrik Olsson (grymma 81,8 km) hade kanske loppets lerigaste skinkor. Kompakta löpsteg rular, så är det bara, även om man slipper lika mycket stänk om man sträcker ut benen i horisontalled. Jag vet i alla fall var jag står i valet mellan att springa bättre eller slippa tvätta tightsen.

Okej, det finns mer jag skulle kunna skriva om men livet har liksom redan gått vidare och Skövde var ingen stor grej egentligen. Jag tycker ni ska läsa hos MarathonMia istället, som gjorde precis som jag sa, nämligen visade var skåpet ska stå och sprang sig rakt upp i svenska kvinnors 20-i-topp-lista för sextimmars. Ultra är nämligen inte bara äventyr för romantiska kufar som mig, det är också i allra högsta grad en seriös idrott som förtjänar mycket mera cred än vad den har idag.

Dags åka till jobbet. Klockan är snart sex, så de flesta borde ha gått hem vid det här laget. Hostande åkte min stackars man i vanlig ordning till USA i morse, så nu är jag gräsänka en vecka. Här skall springas skiten.

11 kommentarer:

Sara såklart sa...

klart du ska! springa skiten alltså. :-)

Zebban sa...

Jag vill passa på att än en gång tacka för väldigt trevligt sällskap i Skövde! Jag är imponerad av din karaktär att hålla fast vid 20/5-upplägget! Had ejag sprungit med insidan av huvudet så hade mitt lopp sett annorlunda ut...

Zebban sa...

BTW, spring skiten för bövelen!

jumper sa...

Se där! Gratulerar om jag inte har gjort det förr.
Får man vara så tråkig att man undrar över en del siffror. Den där ryckiga hastighetskurvan på funbeat är lite svår att läsa. Vad sprang du i för fart när du sprang och hur fort gick du? Jag skrev upp några mellantider när jag tittade till er på jogg.se lite då och då, men där ser man bara varvtider. (I början fick jag en chock över era utgångsfarter, tills jag förstod att att de räknat de första 195 meterna som ett helt varv. Rättades inte till förrän efter tre timmar).

Jag vet inte vad "springa skiten" betyder, men det är säkert något bra, så som det mesta du hittar på.

Peter Nilsson sa...

Innebär det här en 25/5-strategi eller ännu hårdare nästa långlopp då? Eftersom du hade juice kvar efter sex timmar?

Linda sa...

Spring skiten! Hoppas vi ses på Linnea ikväll. Och du. Du gjorde ett grymt lopp i skövde.

Dunceor sa...

Precis som Peter säger tror jag du har mycket större potential på 6H. Det var ett riktigt bra lopp och det var skoj att se dig vandra uppåt i resultatlistan de sista timmarna. Jag satt med en rom&cola och tryckte f5 i några timmar =)

jumper sa...

Dum (?) fråga:

Du gick var 20:de minut i fem minuter, styrd av en klocka som pep. Samtidigt blev du fövånad över att det bara gått 31 minuter av den femte timmen. Var du helt väck i kolan?

MarathonMia sa...

Jag är så grymt imponerad av taktiken 20/5, med tanke på hur långt du kom. När du väl springer går det ju undan nu till skillnad från maffandet förut, och det bevisar ju bara det att "Skiten funkar". Du funkar. Du är klockren.

Tack för att du är så cool, lugn och fokuserad - det tar ner mig på jorden.

Nu sitter jag här och väntar på att statistiklistorna ska uppdateras...Topp 20 kunde jag aldrig drömma om. Och bättre ska det bli ;)

Jossan sa...

Jag är också imponerad av din insats i Skövde, du är en av mina idoler :)

Fredrika sa...

Alla. Vad sjyssta ni är.

Jag tar ett samlingssvar innan jag måste kila till tryckeriet igen (och vet du vad Mia, jag träffade Bruno där! :-))

"Springa skiten" undrar jag också vad det kom ifrån men eftersom ni var många som reagerade positivt på det så antar jag att det var bra, och att man springer mycket och snabbt, typ. Eller något. I praktiken har jag inte sprungit mer denna vecka än precis efter bloggen - sket i jobbet alltså och gav mig ut istället. Det har jag fått äta upp med fler nattvak vill jag lova.

Vad gäller varvtiderna så vet jag inte men ser att jag låg på mellan 6:00 och 6:15-tempo ganska länge för att mot slutet sacka neråt. Det är väl här jag kommer göra en uppryckning nästa gång och helt enkelt skärpa koncentrationen. Nu sprang jag ju bara på ren feelgodkänsla, och som vi alla vet så känns farten högre efter en dryg tre-fyra timmar. Jag sprang mig ju inte trött direkt.

Däremot kommer jag inte ändra till 25/5 - utan 20/5 känns som den perfekta trade-offen, jag tror på den strategin.

Sedan om jag ska ta det hårdare nästa lopp, jag springer ju inte på det sättet. Om några år ska jag börja tävla, men än så länge är jag mycket nöjd med att kunna prestera bra utan att köra slut på mig - det är viktigt att jag tränar upp tillräcklig styrka först. Jag har ju bara sprungit i två år än och egentligen är det helt sjukt att jag redan ger mig på de här distanserna. Så priset jag får betala för detta är helt enkelt att ta det mycket lungt, så jag inte riskerar att slita ut mig.

Å andra sidan om ni nu sitter och följer mig med rom & cola i handen så känner jag mig ju nästan skyldig att bjuda på lite mer action nästa gång ;-)
Å andra sidan bjuder som jag tipsade om Mia på action så det räcker och blir över. Det blir en riktig rysare nästa gång det vankas ultra för MM!!

Angående om jag var väck i kolan, så svar ja, det var jag. Hade ingen aning om hur många varv eller hur långt jag hade sprungit heller, hade klockan inställd på att bara visa momentana "sträckan" dvs. var jag befann mig i mitt 20- resp 5-minutersintervall.

Puss på er alla.