Efter 2:24 med bara backar, det har precis blivit mörkt, nya Årstabron välver sig majestätiskt över mitt huvud och framför mig lyser byggarstrålkastarna upp den enorma rivningstomten med de gigantiska skrotbergen av rostande armeringsjärn, benen smärtar, She's Lost Control i lurarna. Ni måste, måste bara förstå den outsägliga skönheten i detta.
29 mars 2009
Runner's High
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
det där är min favoritlöparsträcka :-)
Klart vi hajar !!
Var är det där? Är det södra sidan av bron?
Livskvalitét! Jag säger bara det.. Livskvalitét..
Jag får gåshud. Åhh, så härligt!
Min första tanke när jag läser ditt inlägg är bara, "Åh, tänk när man kan springa i två timmar". Men det är väl för att jag precis börjar återhämta mig efter lunginflammation.
Soul mates,
klart ni fattar :-)
Micke: det är spåret runt Årstaviken, på årstasidan. Det är en gigantisk rivningstomt efter en industrifastighet där det tidigare fanns bl.a. en paintballbana. Skrothögarna är fantastiskt imponerande, jag hade aldrig trott att det fanns så mycket järn i en byggnad. Mycket suggestivt tillsammans med bron och strålkastarna.
Marathonjohan: snart är du där! :-) Krya på dig. Lunginflammation vill man helst vara utan...
...och du Snorkfröken! Jag har velat gratulera dig till din fina maradebut, men det är samma problem som med Zebbans blogg - jag kan inte kommentera. Vare sig med google-konto eller anonymt eller någonting. Har ingen aning om vad det är med den kommentarsfunktionen. Så jag grattar här i stället!
Jodå, nog fattar man alltid. Jag måste nog lägga in ett kvällspass lite då och då, det är ju fantastiskt att springa i mörker!
Det är romantiskt med industrier och byggarbetsplatser. Starka lampor i natten, står som maskrosor ur asfalten och skapar en magisk kontrast i sin ensamhet. Lika stark som du är när du är ute på dina ultralopp:)
Jag måste ta en vända förbi där innan det blir ljust dygnet runt eftersom jag är en sån där som går igång på byggarbetsplatser, industrier, skyddsrum, tunnlar etc.
Verkar dumt att inte göra det när man ändå bor i krokarna, måste bara klura ut hur man hittar dit på ett bra sätt.
Årstaviken är en av mina favoritrundor och håller med om att rivningstomten är något extra. Speciellt någon gång i höstas när jag sprang förbi samtidigt som ett gäng poliser sprang fram och tillbaka på området o jagade ungdomar.
Kolla gärna in min blogg när du får tid
Zebban: det är snarare så att jag ger mig ut på eftermiddagen och så hinner det bli mörkt på vägen hem :-)
Paljetten, maskrosor, det var intressant. Du skulle gilla monstren av tillknögglade rostande armeringsjärn, de påminner mig en del om vissa av dina alster faktiskt. Så levande!
Micke - det är hur lätt att hitta som helst. Det är bara att följa Årstaviken från Skansbron mot Linjelholmen/Marieberg. Gillar man den sortens miljöer är det här en tiopoängare man inte får missa. Ett plus sedan för intressant ljussättning längs kajen som följer.
Välkommen MLR, vad kul att du börjat blogga! Alltid välkommet med löpare som tänker, inte minst när de håller till på Söder :-)
Hej!
Jag ser fram emot påskens pose-kurs och har anmält mig. Däremot saknar jag vidare info om plats, tid osv? Vet du?
Mvh Micke
Micke S: U got m@il som man säger :-)
Fredagsnöjet denna kväll bestod i att titta på metallskrot och upptäcka nya löpsträckor. Var det tänkt.
Man kan säga rakt av att upptäcka blev det en del av, metallskrot blev det iofs också efter ett tag. Man kan säga att jag irrade bort mig rätt kraftigt i Årsta nånstans och sprang över broarna vilket innebar att jag fick springa tillbaka för komma till skrotet som jag redan passerat.
Men det var det värt. Kul sträcka var det också, lite backar till skillnad från den här platta ön man bor på. Fredag kväll klockan nio innebar dock hyggligt med tråkningar från ungdomsgäng här och var.
Verkar som en runda som mitt framtida vältranade gillar ;-) Men hur kommer etiketten ångest in i det här ? Vacker ångest, ångest som konst ?
Hoppas du får nytta av crossfit bladet, ingen aning om det funkar men jag gillar det hittills i alla fall. Kanske är armhävningar handstående aningens överkurs för en sparris men vaddå ??
Armhävningar stående är ju rätt lugnt om man får stå mot en vägg, helt fristående är däremot riktig överkurs.
Micke: de där ungdomarna kan vara jobbiga. "Fortare kan du, mormor" har jag fått höra.
Tjena Peter! Intressant att du reagerade på det här med taggen Ångest. Det är lite spännande. Jag vet inte riktigt varför, men mörker och smärta inte minst i kombination med "destruktiva" miljöer som betongbroar och riviningstomter skapar en slags avsmak eller ångest hos en del (normala) människor. Själv fascineras jag av den sortens mer grymma skönhet. Som att det finns en slags styrka i just ångesten. Ångest kan betyda att man är liten, obetydlig och rädd - eller stark, oövervinnerlig och allsmäktigt förbunden med sin omgivning. Hepp vad jag brer på idag!
Vad gäller armhävningar och handstående så känner jag mig dock mera som den lilla obetydliga typen ;-)
Hördu, jag kan exakt förstå, även om jag av princip hatar träning. Jag kan inte tänka mig något mer outhärligt trist än att träna.
Ändå var jag och Sylvia ute och sprang!!!! i morse. Helt otroligt.
Joy Division, Dimitris poppar upp. Vart ska detta sluta??
She's lost control, var det originalet med Joy Division eller den utmärkta covern med Garce Jones?
Jocke: framför schackbrädan skulle jag tro? :-P
Mikaels, originalet - men lyssnade precis på Grace på Spotify, helt okej den med :-)
Skicka en kommentar