Aldrig ge upp. Bakslagen kommer, men det är upp igen som gäller, tills målet är nått. Punkt.
Nike, som numera heter Karin även i bloggvärlden, jag kommer aldrig mera kunna kalla henne något annat än Nike, för hon är fanimej segergudinnan förkroppsligad. Förra helgen skulle hon avsluta sin Svenska Klassiker med sista deltävlingen - Vasaloppet Öppet Spår. Ja, the full monty, inga halv- eller tjejmesyrer. Efter en rent ut sagt alldeles vidrig strapats föll satsningen i princip på mållinjen, då Nike efter 71 km och 10,5 timmars slit inte hann i tid förbi repdragningen i Hökberg, och därför inte fick fortsätta. Vätternrundan (300 km cykel), Vansbrosimningen (3 km) och Lidingöloppet (30 km terräng), allt avklarat med bravur och sugar on top, men i skidåkningen mötte vår egen IronWoman sin överman.
De flesta historier hade slutat här, med lärdomar dragna från bakslaget, och är man kämpartypen så möjligen planer på revansch till kommande säsonger. Men det duger inte om man heter Nike inte. För vad gör Nike? Skaffar startplats till Vasaloppet helgen efter, fixar resa och boende än en gång. Till den riktiga tävlingen. Kör skidor så det ryker, trotsar de ännu hårdare reptiderna, och viktigast av allt: sätter Klassikern. Däng.
Det är inte alla som klarar En Svensk Klassiker. Det är inte många som klarar ett Vasalopp två helger i rad. Men det skall banne mig en Nike till att mot alla odds och allt sunt förnuft i världen bara ställa sig i spåren igen, och köra för att casha hem sitt mål. Något annat fanns bara inte på världskartan.
Hatten av, baby. Jag saknar ord för hur bra du är.
Nike efter 3860 m simning180 km cykel
42,2 km löpning
- en annan bra historia
15 kommentarer:
ja hon är cool!
Grym tjej och bra förebild!!
/Börje
vari ligger bedriften? förstår inte
Sara, Börje - visst är det häftigt!
Anonym, jag har sett/hört om många som fallit på mållinjen vad gäller maratontider, överhuvudtaget klara ett lopp, eller generellt att klara ett uppsatt mål som är förknippat med en längre strapats som t.ex. att åka skidor i 9 mil. Men jag har ännu inte hört om någon som gör om samma sak efter bara en ynka vecka för att ta revansch. Till saken hör att Karin är triatlet och inte skidåkare. Det är jäkligt bra kämpat helt enkelt, istället för att som de flesta dödliga vänta till nästa år. Gå in på hennes blogg och läs själv!
Usch - jag grinar. Heja världens bästa Karin!
Envisheten personifierad! Pannbenet förkroppsligat!
eller , öh, pannben är ju en kroppsdel, men, ja du fattar.
Tack Fredrika, vad du e gullig! *rodnar*
Många Karin att hålla reda på.
Jag visste inte att man kunde köpa startplats i Vasaloppet i efterhand. Hur gärna hade jag inte velat springa om det brutna Lidingöloppet 2006 efter en vecka när jag var i den bästa form jag någonsin varit. Och Stockholm Marathon borde gå varje vecka hela sommarhalvåret. Då jävlar skulle det väl sitta nån gång.
Men visst var det strongt och målmedvetet. Grattis! (meddelas endast på detta sätt).
Jumper: Vasaloppet går bara en gång.
Vilken dundermegasuperduperprestation!
/Fredrik B (IF L)
Ja, Vasaloppet går bara en gång om året.
(men även Öppet Spår och Engelbrektsloppet 60 km räknas in i "En Svensk Klassiker", vilket ger tre chanser. "Lidingöloppet öppet spår" räknas däremot inte).
Grattar Karin en gång till för att ingen ska tro att jag är en surgubbe.
Snyggt gjort med en riktigt svensk Klassiker!
Grattis!
Grymt... ja, alltså inte grisgrymt utan GRYMT på det där andra sättet i betydelsen BRA! eller... Äh, jag håller med dig Fredrika, jag saknar ord!
ja jäklar vilken prestation, kan man bli annat än imponerad!! Wow säger jag bara!!
Skicka en kommentar