21 juli 2008

Åtta timmar på sexdagars

Många tycker nog folk är lite knäppa som ställer upp på sexdagarslopp på en 400-meterbana runt en idrottsplats. Men ännu knäppare måste ju vara att åka ända till Hallsberg för att titta på just ett sådant lopp. I hela åtta timmar. Det är i alla fall precis vad jag, edert alldeles eget nördufo, gjorde igår.

Jag kom precis två minuter innan start, då min goda tidsmarginal förbrukats av kioskbesöket som inte godtog VISA-kort utan krävde kontanter för halstabletterna. Den hedervärda lineupen bestod av ett knappt tjog sexdagarslöpare av minst sagt alla möjliga sorter och utföranden. Såfort de gett sig iväg inser man att this is not your ordinary sports event. Har man den minsta dragning åt lyteskomik så går tankarna snarare till Monty Pythons Olympiad än ett internationellt sanktionerat mästerskap. Ett löpsteg som är tänkt att hålla i sex dygn är inte nödvändigtvis vackert, en kropp som håller för en sådan bedrift inte nödvändigtvis mejslad med antika grekiska statyer som förebild.

Jämfört med åldersfördelningen i mer normala idrotter förekommer dock en hel del just antika exemplar, och Grekland spelar en alldeles speciell roll inte bara ute i stora vida ultravärlden utan även i Hallsberg denna vecka: Yiannis Kouros, legenden, löparguden, den gyllene greken är nämligen på plats för att försöka slå sitt eget sexdagarsrekord på 1036 kilometer. Och Yannis ser ut som, springer, och låter precis som på dokumentären om honom jag såg i repris i förrgår natt för att ladda lite inför resan. Tokstark, energisk, seg, lätt hjulbent och med en karisma som utstrålar en envis målmedvetenhet så tjock att den går att skära med kniv. Fokus, kropp och själ destillerade till en kompakt vinnarmaskin som med början i tidigt åttiotal tagit i stort sett alla rekord som går att ta på de längre ultradistanserna, med marginaler så sanslösa att den enda som verkar kunna klå dem är han själv. Vi snackar typ Spartathlon på snitt under femminuterstempo, och då går det väl ändå åt lite tid för mat- eller pinkapaus på 246 km. Som jämförelse ligger Runes grymmaste segertider från samma lopp dryga fyra och en halv timme efter...

En annan figur som drar till sig uppmärksamhet är en lustig liten tant med lite krökt hållning och ett, hm, löpsteg som perfekt illustrerar begreppet "gång med lätt flygfas". Under regntimmarna som bjöds igår sprang hon med paraply i handen. Det är när man upptäcker hennes vader som man inser att hon kanske förtjänar lite mer cred än vad man vid första blicken förmår uppbringa för denna minst sagt udda gestalt. Den lilla damen är ingen mindre än Martina Hausmann med bl.a. fyra 1300 miles-lopp på nacken (ja, du har räknat rätt, det är 2092 kilometer, och de knäcker hon på lite drygt 18 dygn vilket innebär 110 km per dag).

Martina diggar music på ultrafestival i Loutraki 2006
Tävlingsledningen påstår att hon är god för en andraplacering totalt, och om jag hörde rätt så sover hon i snitt två till fyra timmar under sexdagarslopp. Inte per natt alltså, utan totalt. Yepp. Inte skall man slösa värdefull löptid inte.

Det är överhuvudtaget bra att ha god tid på sig som åskådare och hangaround till den här sortens lopp märker jag. Mina dryga åtta timmar i Hallsberg innebär gott om tid att detaljstudera de olika löparna, men även kolla in arrangemanget som sådant. Dessutom lyckas jag klämma in några timmar på gym och bad i den sjyssta simhallen som ligger precis bakom banan, och där jag kan fortsätta spana på löparna från utomhusbassängen. Jag vågade dock inte heja därifrån, en lättklädd cheerleader hade ju liksom kunnat missuppfattas.

Överhuvudtaget visade sig det här med att heja vara det största kruxet. Det är en sak alldeles i starten, då går det bra att klappa och ropa när hjältarna springer förbi. Så småningom droppar dock övriga åskådare av, och man känner sig lite, eh, fånig där man står och glor på löparna som försöker hitta rytmen på den rundbana som skall bli deras vän de närmaste dygnen, det är nästan lite intimt sådär och man vet inte om man kanske skall titta bort när ens favoriter springer förbi så de inte känner sig uttittade som djur i bur, liksom. Man blir lite rädd att störa, de har ju ett jobb att utföra.

Som Christian Ritella till exempel, som jag naturligtvis hejar mest på (och som för övrigt sägs vara favorit till platsen som bäste svensk), när han pinnar på där i sitt jämna 5:30-tempo, nästan skrämmande högt i sammanhanget, inte vill man distrahera då även om man helst skulle vilja skrika rakt ut i jubel och smälla konfettibomber och gröla hejaramsor och allt.

En av arrangörerna, underbara Kaj, visar en nästan rörande omsorg inte bara om löparna utan även de besökande åskådarna, inklusive mig själv. Jag får små sysslor lite då och då trots en rätt så funktionärsstinn dag för stunden, han berättar frikostigt om alla löpare och allt jag undrar över, och jag får även hänga med de riktigt coola grabbarna i tävlingsledningens bås, som mest liknar cockpit med alla datorskärmarna vid stora utsiktsfönstret mot banan. Är man nördig som jag är det trots allt olidligt spännande att se hur tidtagningen registreras och liknande techy stuff. Gott om tid och tänka har jag också, och någonstans mot kvällen slår mig insikten att jag är typ åtta eller kanske tio år.

Jag är den där ungen ni vet som hänger vid vallen dag ut och dag in och bara glor på sina idoler, timme efter timme, undersöker, tittar och förtjusas av allt, insuper, dagdrömmer, medans mitt undermedvetna jobbar på högvarv för att registrera varenda liten detalj att plockas fram vid det tillfälle då jag själv skall börja leka ultralöpare.

Tåget blev grymt försenat på väg hem, men det är en lycklig åttaåring som så småningom kryper till kojs hemma vid Hornstull. När jag går upp vid halv sjutiden på morgonen ligger Ritella tvåa efter Yannis Kouros. Martina Hausmann, den lustiga lilla damen med paraplyt, har under natten knatat sig upp till plats fyra.

Hörrni Hornstull-Järnagänget, gör vår alldeles egen hjälte glad med en hälsning eller två vetja! Christian har sprungit fyra gånger till Järna vid det här laget (måndag 21:30). Här kan man skicka en hälsning till dem som springer.

26 kommentarer:

funrun sa...

åååh vad fint du skriver, you know I like your style grrl!

Jag längtar till hallsberg!

Puma sa...

här snackar vi inte blogginlägg - här snackar vi bästa reportaget ever!!!

Löparfantasten sa...

TACK!!!!!!
För underbar läsning!
Kram

Anonym sa...

Meget velskrevet Fredrika! Kan ikke huske å ha lest en bedre skildring fra et ultraløp - sett fra sidelinjen!
Rett og slett en fornøyelse å lese :-)

Hilsen Bjørn (som faktisk har deltatt i et 6-dagersløp, og som skal delta i 24-timersløpet på fredag)

Magda Gad: sa...

Men Fredrika, du har agerat som en sann journalist, I´m impressed! Mycket roligt att läsa. Underhållande och intressant. Du borde åka runt på alla galna evenemang och rapportera :-)

Faktum är att du beskrivit det så bra att jag själv vill göra det.

Anonym sa...

Kjempebra. Håper det er greit at jeg kopierte den :-)

http://kondis.no/nav2.php?akt=default

Jon Harald Berge sa...

Takk for morsom reportasje! Skulle gjerne reist for å se på selv, men må nøye meg med hakkete webcam. Det blir spennende å se hvordan løpet utvikler seg.

Jerry sa...

"edert alldeles eget nördufo"
:o)

Tack för den mycket underhållande rapporten!!

/J

Peter N sa...

Ja jag har såklart hälsat til Ritella.

Einar Cyvin sa...

Linken min fungerte ikke. Prøver igjen. Fantastisk bra skrevet. Håper det er greit at jeg la den ut på sidene våre.

http://kondis.no/Ultra/index.php?aid=74183&k=ultra%2Fultra&mid=

Einar:-)

Karin sa...

Oj, vilket underbart reportage :-) Jag blir nästan som den där ungen som glor på idolerna bara av att läsa din skildring. Tack!

funrun sa...

du ser, idel lovord om ditt skrivande - pappas blod flyter i dina ådror! =)

Fredrika sa...

Men oj hörrni, det är ju nästan så att jag rodnar, det är inte mig ni skall hurra för utan de som springer :-) Tack för allt beröm dock. Det är kul att skriva, men ännu roligare är förstås när folk dessutom tycker det är kul att läsa.

Funrun, Puma, Bjorn (välkommen förresten!) - ni kommer att få mycket skoj i Hallsberg. Jag skall heja järnet på er alla tre!!

Löparfantasten och Jerry: jag hoppas hoppas hoppas vi ses i Månkarbo, eller ännu bättre slår följe dit!

Magda, tack, he he har både farsan och brorsan i branschen faktiskt. Fler nördreportage följer säkert. Det hade förresten varit mycket spännande med dig på banan, du hade kompletterat truppen på ett förträffligt sätt. OCH gett Hausmann en utmaning, tvivlar jag icke på :-)

Jon Harald, välkommen! Visst är det spännande - jag är glad att resultaten bara uppdateras en gång i halvtimmen, annars skulle man ju inte få något gjort...

Einar,, välkommen, och oj, inte varje dag man hamnar på så fina ställen som kondis! Jag känner mig mycket hedrad. Faktiskt det finaste erkännande som den här bloggen fått, tror jag :-)

Tack också Peter och Karin! Man skall vara unge tror jag. Heja och beundra och bara gå in till 100% för det. Aldrig sluta förtjusas :-)

Helena sa...

Ja, vad kan man tillägga? Du skriver helt underbart roligt Fredrika! Jag skrattade gott:-D Visst är det härligt att ha barnasinnet kvar?!

Löparfantasten sa...

Hej Fredrika.
Jerry kommer tyvärr inte till Månkarbo han har ett annat lopp att springa.
Men jag kommer. Vi kan ta min bil och åka upp med och ladda tillsammans. Blir mkt trevligare så!!!
Vi får höras närmare om detaljerna. Men jag ser framemot det, bara knät sköter sig.
Nu drar vi till Varberg imorgon och återkommer på Söndag. Hoppas på lite löpning längs havet.
Sköt om dig. Och så hejar vi på Christian allt vi kan.
Kram

askan sa...

Ja det var det bästa löparreportaget jag läst på år och dag. Kunde tidningar som RW hålla den klassen skulle jag varit given prenumerant, nu konstaterar jag istället att det är den här bloggen som gäller om man vill ha löpglädje serverad!

jumper sa...

Jag tog mig friheten att länka från löparforum till ditt reportage. Fick jag det? Tyckte liksom skandinaverna här ovan att det var läsvärt (uttrycker mig försiktigt för att skona din ansiktsfärg).

Jo visst är du nördig, så att det räcker och blir över!! Nästan smittsamt nördig. Jumper (som minns sin ungdom) skrattar gillande.

Fråga till en insider:
När jag tittar på webb-TV-bilderna live från Hallsberg, undrar jag varför de flesta springer på fjärde banan (som det ser ut även i kurvan).

Fredrika sa...

Tack tack tack tack ni är för rara :-)

Helena, det var kul att ses idag - jag gillade skarpt din killer look under attacken mot sista backen :-)

Löparfantasten, det låter löparfantastiskt! Jo, fick mess från Jerry. Lite synd men vi skall ha det toppen!!

Askan, och bäst av allt, det är alldeles gratis ;-) Tyvärr dock inga Runes krönikor.

Tjena Jumper! Länka på bara, the more the merrier som man säger. Sånt gläder en nörd. Angående din fråga så undrade jag också varför de inte mer konsekvent använde innerbanan. Men till saken hör kanske de regler som finns vilken bana man skall ta beroende på hur snabbt man springer. Jag tror de som springer har förtur till innerbanan jämfört med de som går, t.ex. Och går man med paraply eller kryckor måste man hålla sig långt ute för att inte störa de andra löparna. Så det skulle kunna vara en förklaring, men det tål att forskas vidare i. Så om man inte är ute efter att ta rekord kanske man håller sig lite längre ut för att Kouros skall få jobba ifred, typ. Det blir dock inget av den varan denna gång, han verkar ha skadat sig. Däremot ser oddsen mycket goda ut för nytt svenskt rekord av Ritella!! Vilket är rätt så fantastiskt då det är första gången han springer sexdagars om jag förstått rätt. Han brukar ju hålla sig till lopp på några hundra kilometer bara ;-)

jumper sa...

När jag kikar på bilderna nu, springer (eller snarare går) de högervarv (medsols). Växlar de riktning för att inte bli sneda i kroppen eller yra i bollen?

Grindange sa...

Hallå!
Tycker att du kan bli korre för Runners World, Runes artiklar är riktigt tråkiga medan denna artikel (blogginlägg??) var super!

Ring til Gysing och kolla!

Fredrika sa...

Jumper - de byter varvriktning var 6:e timme. Jag fick faktiskt vara med och hjälpa till med en sådan som "mänsklig kon". Löparna fick springa runt mig och jag hajfajvade :-) (det är visst kutym på sexdagars)

Hej Grindange! Tackar ödmjukast för fint beröm, men det skulle jag nog aldrig våga... ;-)

jumper sa...

Nämen, nu springer en del högervarv (på innerbanan) och en del vänstervarv (på fjärde banan). "Nån djävla ordning" får det vara på ett sexdagars!!

Hur dags är de i mål?

jumper sa...

Nu ser det ut som om de är färdiga. Pigga ser de ut också. Tack för showen! Nu ska jumper åka och bada.

jumper sa...

Aha, nu fattar även en trög jumper. Det var förstås 24-timmarslöparna, som hade en liten bit av sin bana på idrottsplatsen och mötte 6-dagarsgänget. Det förklarar en del annat också. (Flåt att jag dräller kommentarer på din blogg!)

Peter N sa...

Wheeeee!!! Jag skickade ju en kort hälsning till Ritella tidigare och fick ett "personligt" svar precis nu. Nån mer?

Löparfantasten sa...

Hej Fredrika!
Oj vad du far runt. Hoppas du har det bra.
Jag ser framemot lördagens äventyr.
Idag drar vi till landet ett par dagar och jag nås på mobilen. Ring när det närmar sig så vi kan bestämma vart jag ska hämta upp dig och vilken tid.
Har vi lite tur så kommer Peter och Ulla till Månkarbo. De har inte bestämt sig ännu för de har ju precis sprungit ngt superspännande lopp i Schweiz. Men jag har skrivit och erbjudit dom plats i min bil.
Hat bra så hörs vi snart.
Kram Pernilla