18 juli 2008

SEMESTERN ÄR ÖVER.

Någon gång efter fem igår landade jag hemma i lägenheten efter tio dagar på Österlen. En timme senare stod jag ombytt och klar i hallen för att bege mig till Zinken och träning med IF Linnéa. Slutsemestrat för i sommar!

Jag hade förträngt hur kallt och fuktigt huset kunde vara, i kombination med en underbar drös småbarn var katastrofen ett faktum och en förkylning satte stopp för de obscena löpmängder jag hade bespetsat mig på. Jag fick ändå ihop drygt 45 km fördelat på fem pass med 6:24 minuter per kilometer i snitt, så jag är hyfsat nöjd inte minst med tanke på att det ingår en icke oföraktlig andel ganska tufft underlag och grymma backar i den statistiken.

Här kan man springa!
Under det första riktiga distanspasset i sällskap med allt snabbare och starkare Dr. Björnsson (Hallå! Det är jag som är löparen i familjen!! ;-)) lovade jag mig själv att aldrig mera snitta över 6:00 på träningsdistanser under milen. 6:02 blev det den gången, men då är de grymt slappa uppvärmningskilometrarna med i beräkningen. 

Faktum är att jag fortfarande springer bäst och skönast i runt 5:40-tempo, och hyser förhoppningsvis inte alltför orealistiska förhoppningar om att nå den nivån som mitt grundtempo inom en icke alltför avlägsen framtid. Det är inte benen som tar slut utan flåset, och det skall väl fan inte vara omöjligt att jobba upp med en lite mer riktad satsning. Uppvärmd och på flack landsväg har jag uppenbarligen inga problem att flyta fram i 5:40-tempo i typ 5K, det är dags att låsa autopiloten på det nu tycker jag.

Med Stockholm Marathon och Hornstull-Järna överstökat innebär detta att det är dags att på allvar jobba på speed. Distansmålet för i år är uppnått med råge, tävlingsdebut på 50K är inte förrän i oktober, så nu finns inga ursäkter längre att sluta öka på kilometermängden för att istället skruva upp intensiteten.

Jag vet, det låter självklart och enkelt, men faktum är att för mig är det inte direkt piece of cake. Jag tycker nämligen det är hur kul och lätt som helst att springa långt och länge. Att springa fort däremot, det är en helt annan femma. Pressa sig. Hålla psyket i schack, låsa in på ett tempo och hålla no matter what. Intervaller. Backar.

Kommer jag tycka det är kul? Jag vet inte. Men det är nödvändigt. Förbaskat nödvändigt. Om sju veckor måste jag klå min halvmaratid på 2:07:43. Jag fattar fortfarande inte hur jag kunde springa så fort då, som rookie, för ett helt år sedan. Vad hände på vägen, liksom?! Men framför allt betyder det en sak. Det är baske mig slutsemestrat för säsongen!

9 kommentarer:

askan sa...

Österlen... mmm vad underbart det måste vara att springa där. Skåne är ju inte speciellt platt, bara här i Malmö där jag bor...men runtikring finns fina terränger och backar. Mitt härligaste löppass var en tidig morgon på Kullaberg ihop med min kompis och hans brorsa, ryser när jag tänker på det. Men tänk att jogga in i Kåseberga ner mot hamnen och ta backen upp mot Ale stenar...Mmmmm, men i brist på backar i Malmö får jag ägna mig åt denna typ av arm chair running istället.

Löparfantasten sa...

Vi är så lika du och jag när det gäller löpningen!!!
Jag gillar långt och sakta, men att pressa mig till att springa fort är inte kul. Men mkt välbehövligt.
Imorgon bitti kl 05,30 ska jag ut och springa en mil med min snabba kompis Mimmi så då lär det bli fart på mig.
Vad härligt du verkar ha haft det.
Tycker du är duktig som har fått upp din fart.
Kram

Puma sa...

Hej Fredrika, har en fråga: funderar på att åka till Österlen en dag, eventuellt två - men var ska jag åka? Var är vackrast? (Om man kan springa där är det en bonus)

gullfot sa...

Hahaha, det får bli ett separat österlenilägg, det ser jag det! :-)

Askan, "tänk att", tja, päronens kåk ligger bara två kilometer rakt norr från Kåseberga hamn så tre av mina fem rundor gick precis den vägen :-D Det är lite barndomsnostalgimarker för mig, det var här mina små löparpåkar fick sina första prövningar, upp till Ales Stenar och så Stenshuvud påstår morsan. Däremot var det i år första gången jag sprang vid Hammars backar och fick grym mersmak, över Kabusa skjutfält var det ju hur vackert som helst. Det hade jag hittills bara sett från vägen. *suktar tillbaka*

Ååhhh löparfantasten, om jag inte vore så slut i benen från Linneaintervallerna hade jag hängt med er!! Har noterat ditt nr, ringer i morgon - det har varit lite mycket att komma ikapp med här hemma sedan jag kom hem igår. Kram tebax! :-)

Puma favvo, Jaaaa det är klart du ska!! Svårt att säga vart det är vackrast, jag är ganska dålig på områdena utanför Kåseberga/Löderup/Simrishamnsstråket, men jag tycker det är hur fint som helst där och löpningen är topp!! Se även kommentaren till Askan. Dels kan man få de böljande backarna längs med kusten, dels kan man få mera flack löpning bara någon kilometer inåt land mellan alla gårdar och åkrar. Hör av dig om ni behöver någon natts övernattning, familjen är kvar augusti ut tror jag, och det är nog bara en av veckorna med fullt hus (om ens det).

Magda Gad sa...

Välkommen tillbaka efter semestern! Det är bara att konstatera Fredrika - nu är det slutfikat!

;D

Karin sa...

Det var kanonkul att se dig igen! Välkommen hem :-)
Och jag tycker att allt som går snabbt eller i motlut gör ont och är jobbigt, men rackarns vad effektivt det är! Du fixar det, bara att ställa in pannbenet på "kortdistans" (under ultra alltså) ;-)

Dunceor sa...

Kvalite är skoj och roligt du hänger med de andra IF Linnea folket =)

Även skoj ni har varit nere i Skåne och haft det trevligt. Själv ska jag ner till Smygehamn om några veckor då min mamma med sambo bor där nere nu.

Anonym sa...

Jag ser att du har en länk till Fivefingers på din blogg, springer du mycket i de skorna? Själv har jag sprungit 90% av mina mil i Nike Mayflies eller Adizero PR men köpte ett par fivefingers i veckan. Kanske inget man matar mil på asfalt i men i skogen måste de vara sköna. Har du fått några känningar av dem? Själv är jag såld...

gullfot sa...

Yesss Magda nu är det slutfikat!! Nån måste ju ta i när du är på semester ;-)

Karin likewise!! Att dessutom få se dig springandes är en extra fröjd :-)

Dunkan, ha det världsbäst i Smyge! Shit, det är så fint därnere...

Välkommen Filip! Den senaste tiden har det inte blivit så mycket FF:s, men jag körde upp till sexkilometerspass i dem typ en gång i veckan. Alla underlag, inklusive asfalt och snö :D. Skall komma igång med dem nu igen när jag ändå skall springa kortare och snabbare, tremilapass är väl inget att börja med i alla fall. Inga känningar alls, möjligen lite träningsvärk i vaderna men det brukar jag kunna känna när jag springer fort oavsett sko. Eller "fort" kanske jag skall säga ;-) De är GRYMT kul. Grattis till köpet!!