Jag vet att ni väntar, och jag kan inte annat än att skämmas som en hund, men jag har inte ens hunnit uppdatera min träningsdagbok. En kort officiell version av storyn finns här.
För sjuttsiken, spring med kärlek, det är det enda som betyder något.
19 augusti 2009
F'låt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Sluta genast skämmas! För att dra en sliten: Den som väntar på något gott...
Jag är så grymt avundsjuk. Jag vill också springa 50 miles. Eller ja, just nu vill jag bara kunna springa vilket jag inte kan för jag har ont i ryggen.
Ser fram emot en ännu längre rapport om känslorna bakom.
Vilken prestation!! Stort grattis! Härlig beskrivning av loppet på SSC, nu väntar vi bara på "de lång ståry"!
Åh. Du glider fram i ensam majestät (inte nödvändigtvis 'fysiskt ensam') oavsett plats! Det är verkligen din absolut främsta egenskap enligt mig!
Din laddning, rekning, träning, fokus... Det finns ingen som gör det så bra som du. Du är min bästaste förebild Freddy, det vet du!
Jag väntar också så gärna på ett inlägg. Du imponerar stort på mig, helt fantastiskt att läsa om din upplevelse nere i Skåne.
Jag blir så oerhört sugen på att också springa så där långt, och jag kommer att göra det. Till dess så inspireras jag av mina vänner i IF Linnéa.
Ni är så jävla coooola!!!!!
Vilken fantastisk blogg! Längtar efter att få läsa mer. Och också bästa bloggnamnet någonsin.
Anna
Fantastiskt bra gjort! Du får mig att vilja springa längre och längre genom dina beskrivningar!
Spring på, imorgon är det en ny dag :) Grattis till äventyret.
Grattis till en superprestation!
Hur mår kroppen efter denna "omöjliga" uppgift?
Nu är du elitlöpare ;-)
Visst låter det lite töntigt.
Tror många är för rädda, för att verkligen försöka.
En kund till mig gjorde sitt första 24-h lopp i Hallsberg och då har hon inte ens sprungit ett riktigt marathon.
Men nu är hon fast och längtar till nästa.
Grattis och fortsätt inspirera.
Annika: nu slipper jag skämmas
Dunceor - be careful what you ask for... ;)
Tack Johan, och nu finns storyn också.
Funrun, jag är smickrad men tror du klarar dig precis lika utmärkt på ditt sätt. Det där med förberedelser är väldigt mycket en läggningsfråga, men jag gillar tanken att om man tar ut glädjen i förskott så får man också dubbelt så roligt :-) På samma sätt gillar jag att börja mina lopp redan låååångt innan jag väl springer dem.
Carina, du är minst lika cool, och jag tycker det är jättekul att du satsar på TEC. Det är häftigt med långsiktiga satsningar!
Anna, right back atchya vad gäller bloggnamnet, och välkommen! Du kommer in vid en perfekt tajmad tidpunkt i mitt liv, jag är nämligen helt maniskt toksugen på att börja med Kettlebells!
Tack Ingela! Tar man det lugnt kan man springa mycket långt, och uppleva väldigt mycket. Lycka till!
Badgear, det har blivit lite uppehåll efter gax så nu har jag mycket att ta igen :D
Tack Magnus! Kroppen var lustigt nog den del av mig som var minst sliten. Mest sliten var min almanacka, jag fick en sjukt stressig och fullproppad period direkt efter loppet så jag hann knappt känna efter. Fick ont i ett knä som dock inte var någon skada eller ens att bry sig om, uppenbarligen bara irriterat för att knäskålen glidit runt så mycket under så lång tid, och möjligen fick sig en smäll när jag ramlade vid ett tillfälle. Håller precis på att komma igång med träningen igen.
Fever, ha ha ha tack! Tja... man blir lätt "elit" på ren walkover på lite mer obskyra lopp, men visst är det roligt att någon gång få stå på pallen också! Häftigt med dina kunder, men så är du ju också en tokinspiratör av guds nåde. När folk väl upptäcker tjusningen är det för sent, då är man fast :-)
Skicka en kommentar