07 januari 2009

Shoevolution

Egentligen skall jag blogga om något helt annat, har faktiskt två riktigt bra saker på G, men nu när jag satt och uppdaterade lite här på ultraschmultra kunde jag inte låta bli att kommentera min skopark och dess utveckling. Bilden på mina bästa kompisar här nedan är bedrövlig, men ja ni fattar.

Say hello to my little friends
Vi börjar längst ut till vänster med mina första löparskor, köpta vårvintern 2007 på Gång- och löpkliniken vid Hornstull. Det sades att jag överpronerade, och Puma Complete Tenos III visade sig lösa det problemet fint. De enda löparskor jag någonsin fått köpa till fullpris för övrigt, trots att det var förra säsongens modell och Tenos IV redan fanns ute på marknaden. Tack och good-bye för den, Gång- och löpkliniken! Trots allt var jag en lycklig nyfödd löparprinsessa i de söta pjucken, som jag kom att älska högt.

Ungefär 650 km hann det bli, tills mina Pumadarlings började kännas konstiga, troligtivs som resultat av ett ökat fokus på löpteknik. Läser man om posemetoden får man lätt intrycket att det här med vilka skor man ska springa i är ett icke förhandlingsbart dogma; det är tvärverboten med allt vad uppbyggnad, dämpning och rörelsekontroll heter. I själva verket har Dr. Romanov en ganska loj inställning till det hela, och rör inte en min när man dyker upp på hans kliniker i pronationsskor med platåsulor. Han rycker bara på axlarna åt folks ängsliga frågor, och menar att om man bara jobbar med tekniken kommer man själv känna när skornas rörelsekorrigering eller även inlägg inte känns bra längre. Check på den, alltså.

I januari 2008 var det dags att uppgradera både skopark och löparsjälvförtroende, och bege sig till butiken för Riktiga Löpare, Runners Store på Vasagatan. Jag var kaxig nog att kräva lättviktare med minimal uppbyggnad, och provade igenom troligtivs hela sortimentet. Jag föll pladask för New Balance 902, som jag först trots den snygga färgen ratade på utseendet (de såg för uppbyggda ut jämfört med vad jag haft i åtanke), men sedan snabbt blev kompis med på löpbandet. Då dök försäljare nummer två upp, och höll ett par sprillans neongröna Asics Gel DS Racers under näsan på mig. Det var kärlek vid första ögonkastet, och efter en liten session på bandet var jag såld. Det fick bli båda paren, det var rea och jag var ju trots allt en riktig löpare, och en riktig löpare behöver två par skor: ett för distanspassen, ett för den snabbare kvalitén. Ack, så enkel världen tedde sig då!

Där 902:orna kändes som gamla goda vänner från första stund ute på vägarna kom jag att upptäcka ett helt nytt universum i mina racers, som raskt fick smeknamnet krokodillerna. Man snörde på sig dem och for iväg som en kanonkula, liksom. Fartkänslan var obeskrivlig, friheten total. Det var i dem jag slutgiltigt förälskade mig i löpningen, fick känna vad det innebär att flyga fram på lätta fötter, detta non plus ultra av njutning som i försäljningsargument av någon anledning tonas ned till det nyktra "löpkänsla".

Som nummer fyra i raden står New Balance 903, efterföljaren till 902:orna. Efter den gassande hettan på Kungsholmen Runt hade jag i panik dragit till Runners Store för att försöka hitta någon svalare variant att debutera på Stockholm Marathon i. Jag hittade inget, men försäljaren tipsade om att 903:orna, som möjligen var lättare och åtminstone vita i meshen, var på ingång och han lovade hålla undan ett ex åt mig. Nu kom de inte förrän efter maran, men jag köpte dem ändå - nåt ska man ju belöna sig med, och distansskor går ju åt. Ny försäljare denna gång, som fick skrämselhicka och vägrade tro att jag inte haft ont efter maran trots att jag sprungit i 902:orna. Okej då, jag ser väl inte ut som någon som springer maran i lättviktare. Båda NB:or är fortfarande reguljära trotjänare på långpassen, men de kaxiga krokodillerna börjar mopsa lite och i september sprang jag halvmaran i dem. Det ska vara rejält långt och gå rejält sakta för att det skall vara någon vits med NB:orna numera, med andra ord.

Nu har jag egentligen gått händelserna lite i förväg, för nummer fem i raden, Vibram Fivefingers Sprint, köpte jag redan i mars samma år. Trots att det fortfarande, eller just då, låg snö ute på marken gav jag mig ut i dem och regredierade snabbt till fyraårig busunge. Känslan att springa barfota i Tanto var fullständigt oslagbar, jag vill minnas att jag garvade högt av oförblommad full-i-fan-lycka. Ändå blev det inte så mycket sprunget med dem, kanske ett par fem sex kilometrar då och då, eftersom jag var lite harig och tänkte att långsam tillvänjning nog var säkrast. Vibrams ligger dock förbaskat bra till inför denna säsong, och kommer att få jobba flitigt så fort det vankas vår.

Som ni ser på nummer sex finns det ytterligare ett par krokodiller, sprillans och med prislappen kvar. I augusti hade jag nämligen turen att få åka på en tvåveckors forskningsresa till Newcastle, där inga mindre än Startfitness har sitt huvudkvarter medsamt flagskeppsbutik. Suck. Vilket himmelrike. Jag lovar att jag shoppade på mig grejer att jag inte kommer behöva något nytt de närmaste åren, till så larviga priser att jag insisterade på att kassakillen måste ha slagit in fel valutakurs när han talade om för mig vad det blev i svenska kronor. Förutom reservkrokodillerna blev det ett par nya darlings, och ytterligare ett steg på diversifieringsskalan: Inov-8 Roclite 285, lättviktare för terräng. Ahhh, kärlek. Jag hade inte överlevt Armypassen utan dem, kan jag lova. Backar och lera, den stuff de är gjorda för, och jag med dem.

Efter att jag hade fått upp ögonen för Inov-8 så hörde jag ryktet om deras nya superlättviktare, X-talon 212. SUM 50 km stod för dörren, och jag hade ett sista långpass på mig att testa om det skulle funka. Jag snabbcheckade med Inov-8 att de var byggda på samma läst som roclitesen, och beställde sedan ett par som kom med vändande post. Resten är historia kan man väl kanske säga, det här är terrängskornas okrönte konung. Man springer barfota med fullt grepp liksom, känslan är obeskrivlig. Nå, jag har redan ägnat ett helt blogginlägg åt min kärlek till X-talons, det får räcka så.

Sist står den senaste uppstickaren i raden, ett par Puma H Street, kultskon som inte längre tillverkas och är hårdvaluta på eBay. Det är inga löparskor egentligen, utan lätta sommarsneakers i mesh med tunn gummisula. Jag hade köpt på mig två par för ett och ett halv år sedan när jag var som mest posefanatisk, men tyckte då att de kändes konstiga att springa i, det var för hårt mot marken liksom. Jag fick väl ha dem till vardags istället, tänkte jag. Av någon anledning testade jag dem dock på en enkilometers streakrunda för någon månad sedan, och blev helt såld på den obegripligt mjuka, lätta känslan. Sedan dess är löpning i Streetsen stapelvara, med tio mil i dem på bara en månad och som längst 13 km per pass, och egentligen vill jag inte springa i något annat alls just nu.

Vad står näst på tur måntro? Det undrar jag själv. Har sett självaste kaptenen för svenska ultradistanslandslaget springa sexdagars i Nike Mayflies, så de ligger bra till som långpasskandidater. Annars skall jag nog stocka upp på resterande eBaylager på H Streets.

28 kommentarer:

Linda sa...

Ojoj där var det skor. Intressant läsning då jag går omkring med blåa tår och funderar på vilka skor jag ska gå och köpa när nästa lön kommer. En sak är iallafall säker - en storlek större står högst på "wanted-listan"..

Staffan sa...

Hej hoppas att du har överlevt Jul/Nyår och allt det där:)

Fråga: Hur skiljer sig Roclite 285 vs X-talon 212. Gick in på deras hemsida men fick inte så mycket mera info. Varför valde du Roclite 285 och inte Salom Speedcross. vet att Sussi köpte de och blev jätte nöjd.

Är som du vet super nöjd med X-talon men vill inte använda dem under NMT passen. Så hur kommer sig att du valde Roclite och vilka andra skor valde du mellan när du skulle köpa ett par skor för NMT?

/Staffan

Fredrika sa...

Hej Linda! Större storlek var väl första steget även för mig, typ, även om jag inte kommenterade det i inlägget. Mina Complete Tenos på bilden är faktiskt en halv storlek mindre än de andra, syns om man tittar noga. Det ska vara rejält med luft för mig framåt för att jag skall vara nöjd. Det var enklare i tangon, där kunde man köra med öppna sandaler.

Staffan, vad gäller Salomon Speedcross så säger jag bara dämpning och pronationskontroll. Det går bort för mig. När jag köpte Roclitesen så visste jag ännu inte att jag skulle börja med NMT faktiskt, jag köpte dem med tanke på SUM. Jag ville ha de lättaste och smidigaste terrängskor jag kunde hitta, och det blev Roclites 285. Skillnaden mot X-talon är att de är i rejäl och slitstark mesh, samt att de har nåt slags gummi gjutet runt framdelen som skydd. De är hyfsat mjuka (framdelen är böjbar), men inte riktigt lika mjuka som X-talons. OL-butiken på Kungsholmen säljer dem vad jag förstått, där kan du prova!

Karin sa...

Åh, vilket underbart inlägg! Jag läser med glädje och stor behållning och naturligtvis blir jag sjukt sugen på att shoppa loss. Väldigt, väldigt sugen på Vibrams fivefingers är jag, köpte du dom i Sverige eller utomrikes? Sen behöver jag ju en ny grundsko eftersom jag tyvärr inte fixar att springa i mina kayanos-darlingar längre... Vad ska det bli, måntro?! ;)

Fredrika sa...

Tack Karin!! Tänk, jag fick själv grymma ryck i shoppingtarmen, suck. Mina Fivefingers köpte jag på Addnature här i stan. De säljer ju även via webben, men jag vill starkt rekommendera att testa dem innan. De passar på många, andra kan inte ha dem alls, och storlekarna är konstiga. Men när jag väl fick på ett ex som passade var jag såld :-) (Alla försäljare där springer förresten runt i dem, det är svårt att sluta när man börjat med dem...) Kayanos förresten, jag trodde du var en i Asics Trainer-gänget?!

Birgitta sa...

Hej Feredrika ! Har du helt lämnat tangoskovärlden ! Saknar analys av vad du har hittat där ! BÖ

Magda Gad: sa...

Klassar detta inlägg som XXX ;-P

jumper sa...

Långpass i Mayflies?!! Då lystrar till och med en skookunnig som jag.

(Jag har fem par jättefina löparskor. Jag kan berätta om dom fall du vill).

Dunceor sa...

Massa skoposter samtidigt! Patrik Engström postade om nya Asics Hyperspeed III också.
Jag har en ny USA-resa stundande på lördag så då ska äntligen skoparken uppdateras. Jag behöver nya skor!

Men det som jag fortfarande tycker du ska testa är New Balance RC152, bästa skorna jag någonsin haft. De är i princip helt platta, lätta och man får en fruktansvärt bra känsla av marken. Helt kär i dem.

Fredrika sa...

Hej Birgitta!! Verkligen kul att se dig här. Vi var på El Corte över nyår och jag tyckte det var så tråkigt att dansa att jag bara längtade efter tolvslaget så jag skulle få gå hem, ha ha! Så jag saknar tangon inte alls faktiskt. Däremot roliga människor som dig :-)

Welcome back Magda! Jag inser just att hela bloggen är XXX. Bara en massa fetisch och pang-på. Ultraerotica pure.

Jumper jag vill veta allt om dina löparskor och kan lova att jag inte är den ende!! Vad gäller Mayflies så tänkte jag att de har ju ändå viss dämpning. Kan man springa sexdagars i dem måste de ju hålla för långpass... eller?

Tja Duncan! Jorå, jag ser fram emot att prova NB RC152. Men nu har jag precis beställt fyra par H streets till... så... Kul med USA, lite trist bara att kursen blivit så kass, inte lika kul att shoppa längre!

askan sa...

Ojoj, när jag läser det hyär minns jag tillbaka till min första Adidas Handboll Spezial som var brutala på alla sätt. De var oförstörbara ända tills min termos gick sönder på väg till en bortamatch i Kalmar och de dränktes i mjölk. Jag fäller en tår.

jumper sa...

Jaha, där ser man. Jag som trodde Mayflies var det tunnaste man kunde hitta, som sockeplast nästan. Lite slit och släng med tanke på det låga priset.

Vad betyder förresten XXX ?

Fredrika sa...

Tjena Askan! Bara ett namn som Handboll Spezial får en ju att dregla.

Jumper, googla på XXX om du törs, så öppnar sig internets avgrund!

jumper sa...

Ja just det ja, den önskade berättelsen om jumpers skor:

"Jag köpte mina första riktiga löparskor, Asics Cumulus, på våren 2005. Det var, törs jag säga kärlek vid första ögonkastet. De stod till synes helt oanvända på en hylla i Myrornas butik på Adolf Fredriks kyrkogata och kostade 100 kronor. De har nu gått 190 mil och med dem har jag sprungit två och ett halvt Lidingölopp och med dem sprang jag för första gången en mil under 50 minuter.

Samma vår köpte jag i samma affär och till samma pris ett par lika oanvända Nike Pegasus. Jag kallar dem maratonskorna, eftersom jag sprungit två och ett halvt maraton och två halvmaraton i dem. De används bara på asfalt vid högtidliga tillfällen och har därför bara gått ungefär 80 mil

För att spara på mina favoriter köpte jag hösten 2006 ett par Asics 1100 för en tusenlapp. De går under namnet Vinter-Asicsen, vilket säger något om deras användning. Dessa slitstarka tungviktare toppar längdligan med 290 mil.

Nästa sommar blev det ett par Asics Cumulus av nyare modell. Jag tror att de kostade 1200 kronor. I dem springer jag för det mesta numera och de har gått 220 mil men har ännu många kvar.

Samma sommar upptäckte jag att jag sprang lättare och fortare barfota än med traditionella 350-gramsskor, varför jag åkte till RS för att köpa lättviktare. Dagsländorna (Nike Mayflies) för 400 kronor var slut i min storlek och Asics Racer var alldeles för illgröna. I stället kom jag ut ur affären med ett par snygga vita Adistar Comp 4 (240 g) för 1200kronor. Efter första träningen kysste jag dem. De har gått 37 mil via bland annat två millopp, ett halvmaraton och ett halvt helmaraton. Dem kan jag också tacka för mina personliga rekord på 5000 meter och 10 000 meter. När våren kommer ska de ut på nya äventyr.

Några nya skoköp är inte planerade den närmaste tiden. Kanske ska jag rasta Pegasusarna lite flitigare i vår eftersom de ligger långt efter de övriga tungviktarna i löpsträcka, men annars fortsätter jag att nöta pjucken som förut". Slut.

Eventuella frågor om jumpers fem par skor kan ställas i kommentatorsfältet nedan och kommer att besvaras omsorgsfullt.

Tildo sa...

Jumper googlade. Sedan dess är han försvunnen. Ha ha ha ha ha ha!

Snorkfröken S sa...

Intressant inlägg om skorna, och väldigt bra blog!

Såg länken till Råsta Runt, och blev väldigt sugen på att komma med på det. Kan det vara nåt som första steg till ultralöpning?

Denize sa...

Och jag som har varit så sugen på ett par lättare skor den senaste tiden... det här hjälpte verkligen inte. Man kanske skulle...?

badgear sa...

När jag läste bloggningen så började jag faktiskt längta oj så mycket efter årets skoletande, trots att det finns mycket kvar av de tre paren jag köpte förra året.

Så många skor, så lite tid!

Lasse sa...

Att läsa texter skrivna av en människa som brinner för sitt ämne och dessutom äger språklig begåvning är ett samt nöje.

Städade bland explorerlänkarna i min dator och fastnade här igen.
Jag är totalt ointresserad av löpning men smittas av din passion.

Själv tar jag mig fram i rask takt, över fjäll och i skog, tillsammans med en pälsklädd vän av urhundsras.

Tack för att du delar med dig av detta fängslande intresse!

/Lasse, den gamle druiden

Fredrika sa...

Jag får tacka jumper för den fina berättelsen om hans skor. Man undrar förstås vem figuren var som sponsrade Myrorna med så fina löparpjuck. Det får vi aldrig veta. Jag önskar också jag visste mera om de olika modellerna, så nu är det väl min tur att googla ;-)

Tildo, han tröttnar ganska snart, jag lovar.

Välkommen Snorkfröken! Råsta Runt tror jag blir jättekul, det är ju lite annorlunda också när det inte är 'riktig' tävling. Ett perfekt insteg till ultra, skulle jag säga, för mig blir det också första gången jag testar tidslopp.

Hej Denize! Lättviktare är beroendeframkallande. Har man än gång börjat med dem vill man aldrig mer tillbaka.

Halloj Badgear, men ju mer man springer desto fler skor kan man kosta på sig, eller hur ;-)

Tack Lasse för så fint beröm! Hoppas du inte städade undan länken då :-) Hälsa urhunden!

Coach Mike sa...

Välkommen på Fajtnajt fredag. Veganlakrits kommer att finnas och det finns plats i din kvot - fajters.

Fredrika sa...

Woah, Coach Mike! I'm in. Bara jag får koordinaterna så...

sara hansen sa...

Och nu kommer ecco biom.. Längtar efter att få lägga vantarna (hm, sockorna ?!?) på ett par!

Fredrika sa...

Välkommen Sara! Fast ärligt talat tror jag inte ett dugg på ecco biom - de är tunga (300 g +) och uppbyggda som fan för att "simulera" ett barfotasteg. Snacka om att gå över ån efter vatten... svindyra blir de också, med jakskinn och allt.

Coach Mike sa...

Konstgjutarv. 58. T-Globen. Insläpp från 18:00. Messa eller ring 070 774 19 97 för kod eller övriga frågor. Eller teama upp med Magda.

Massa fajtgodis förberett. Makaronerna brukar avgöra vad vi ser på.

Grindange sa...

Du skriver verkligen bra texter Fredrika, skall du inte kolla med ny chefredaktören Runheim om han behöver lite hjälp. Dina texter skulle göra succe i RW!!

Fredrika sa...

Noterat, Coach Mike! En av de roligare inbjudningar jag fått, faktiskt.

Grindange, det var fint beröm! Ni får väl tjata på Runheim. Eller läsa här, där det är helt gratis och fullständigt fristående från skoindustrin ;-)

Anonym sa...

Tack for intiresny Blog