tag:blogger.com,1999:blog-20802849679926817172011-12-12T11:38:40.607+01:00gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.comBlogger1121100tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-57460023363941169842010-05-09T18:38:00.006+02:002010-05-09T19:32:48.884+02:00

Det här med att springa till musik är kontroversiellt. Alldeles särskilt om man sysslar med löpning som naturupplevelse. Å ena sidan har vi de som hävdar att riktiga löpare inte lyssnar på musik utan fokuserar på steget, å andra sidan de som påstår att det är ett helgerån att spela över fågelkvitter, porlande bäckar och kvistar som knäcks under ekorrarnas kvicka framfart.Själv tycker jag det är

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-45938587429403102822010-04-09T21:53:00.006+02:002010-04-09T22:06:45.769+02:00

Mitt ibland de fyra blogguppslag som rasslar runt i min skalle dyker plötsligt den här ovärderliga skatten upp. Eftersom jag knappast lär kunna fabricera något mer läsvärt än denna trettonsidiga pärla såhär fem i tolv före TEC, får ni hålla till godo med denna länk: Scott Jurek i Runners World, US-utgåvanVårda den ömt. Scott Jurek är... ja alltså dyrkan ligger inte för mig, men en så genuint

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-46521547686193003932010-03-12T23:14:00.004+01:002010-03-13T23:50:10.729+01:00

Mary är antagligen den löparbrud jag är mest synkad med därute i vildmarken, inget tjafs när vi lubbar, bara stora flin av lycka, enkelt, bra. Våra bloggar funrun och ultraschmultra må på ytan inte vara särskilt lika, ändå så för de en ganska liknande lite egensinnig tillvaro bortom de mer glassiga löparbloggarna. Ginger and spice in cyberland.För ett tag sedan bestämde vi oss för att slå våra

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-35825270284532183742010-03-04T18:39:00.006+01:002010-03-04T19:23:49.932+01:00

Jag vet inte varför rubriken blev som det blev, den bara kom av sig själv, och jag antar att det är meningen att den sammanfattar mitt sinnesläge just nu även om jag inte har kopplingen helt solklart för mig.Det drar ihop sig till start. Vi ska springa hela natten.Fotograf: official gax footageAlltså, gax i somras. 50-milesklassens start gick vid Haväng, där det även var depåstopp för 100-

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-1417628550919599102010-02-24T21:42:00.010+01:002010-02-25T11:05:35.461+01:00

Kliver på tuben i morse. En man i dryga femtioårsåldern sätter sigmitt emot, välvårdad och med sympatiskt artig snabb blickkontakt föratt bekräfta platsvalet. Jag gräver upp min Dagens Industri som jagknölat ner ryggan; eftersom det är powerwalk som gäller påhemvägen reser jag just idag inte ståndsmässigt med handväska.- Det är bra att ha med något att läsa, nickar mannen bifallande.- Ja, säger

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com19tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-84046670366867405862010-02-20T19:44:00.002+01:002010-02-20T19:52:49.783+01:00

Ibland behöver man påminna sig om vad man egentligen håller på med. Bland fokus, mål, träningsprogram, säsongsplanering, föreningsbestyr och gud vet vad är det lätt att glömma bort kärleken till löpning ibland. Vissa saker tar periodvis över och växer sig orimligt stora, men vanligtvis kommer man alltid tillbaka till rytmen, andningen, stegen och känner att fan, nu lever jag.Något jag däremot

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com29tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-56728255360154406652010-02-09T22:29:00.008+01:002010-02-23T13:55:41.318+01:00

Vad får man om man korsar ett kenyanskt skolbarn med RW-Sofie? Då tänker jag mindre på gaselltempon och slanka snygga ben, än på det här med barfota och transportlöpning. Kenyanska ungar sägs ju springa barfota till skolan, och Sofie är givetvis springpendlandets okrönta drottning. Så om man springer barfota till och från jobbet blir man alltså något av en korsning mellan de två. Och det är

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com19tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-25111314666067668962010-02-05T16:27:00.010+01:002010-02-05T17:14:40.271+01:00

Första gången jag var på någon form av läger var nog ett ridläger jag fortfarande minns med fasa. En totalt misslyckad historia, jag var helt ensam eftersom min kompis Sandra och hennes gäng som var överlägsna ryttare hamnade in en annan grupp. Jag kissade på mig för man fick inte gå ifrån när det var städdag och hästarna skulle ryktas, fick åka in på akuten efter att ha ramlat av den

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-87566301306557003432010-01-28T21:53:00.008+01:002010-01-28T22:18:38.194+01:00

Apples releaser brukar vara hypade, men gårdagen var någonting i hästväg. Det surrade genom bloggosfären, hela facebook vibrerade upphetsat och twitterkvittret fladdrade som fjärilar i cybervärldsmagen. Vad skulle det bli? Bara någon timme efter den globalt utsända webbpresentationen av iPad fylldes den virtuella etern med heta önskningar om att få sin alldeles egen äppeltablett, som Snorkfröken

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-23758665821656117832010-01-25T21:12:00.005+01:002010-01-25T21:33:20.793+01:00

Jag lade av med alkohol när jag började träna för min första mara. Nu i vintras testade jag att ta något glas då och då vid så kallade festligheter, men lade snabbt ner det projektet igen eftersom det inte gav något. Jag använder inte heller längre tobak i någon form, eller någon annan form av droger. Jag lade till och med av med kaffe för några år sedan eftersom jag inte gillade idén att vara

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-80954416661421608852010-01-20T12:29:00.008+01:002010-01-20T22:27:27.745+01:00

Jag råkade springa på Musse igår. Ja, ni vet, den Musse.Sara är lite mer proffsbloggare och har redan skrivit ett inlägg om storyn. Och en kommentar från Grabben fick mig att äntligen begripa vidden av den avgrund jag så ofta känner mellan mig och andra löpare, vad den handlar om. Faktum är att Grabben lyfte ett ganska tungt trauma från mina axlar där.I skolgymnastiken, det enda sammanhang där

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-30005762240273359262010-01-11T23:01:00.005+01:002010-01-11T23:18:09.988+01:00

En smurf på funbeat tipsade om detta länkade videoklipp, och jag blev sittandes med tungan i knät och har snart dreglat ner hela tangentbordet. Den som inte känner ett fullständigt obetvingligt behov av att ge sig ut och springa efter att ha sett det här klippet med en eteriskt skönspringande Ryan Hall har antagligen förirrat sig på den här bloggen av misstag.Killen snackar om "feel God in me",

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-72577298204877099932010-01-05T17:53:00.008+01:002010-01-05T19:05:55.923+01:00

2007: året jag började springa. Milen sub 60, Halvmarathon. Szalkai, Noakes, Romanov. Garmin FR 305. En urspårad forumdiskussion på puls.se som fick upp mina ögon för att det fanns något som hette ultradistanslöpning, och efter ett långpass på 14 km där jag insåg att man kunde träna sig till vad fan som helst bestämde jag mig för att satsa på ultra. Årets Sista Långpass 20 km.2008: året jag blir

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com24tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-89328122200849953132010-01-02T01:55:00.012+01:002010-01-02T12:49:04.516+01:00

Okej, jag skall erkänna en sak, jag är faktiskt lite kär i Kristina Paltén. Nu är jag inte ensam om det, för alla jag vet som träffar Kristina blir sådär lite småförtjusta och kära och vill från den stunden inget annat än att få hänga med Kristina ibland. Eller jättemycket. Kristina tittar en nyfiket rakt i ögonen och ler, och alla jordens isar smälter liksom. Kristina drar ut på äventyr, riktiga

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-85376821677542250432009-12-26T20:25:00.007+01:002009-12-26T21:17:36.901+01:00

Jag har fått en ny kompis, en buff snygging vid namn Shaun T. Shaun har fått mig att gå från vinterdvala i nästintill totalt träningside till fitnesseufori med sex hårda pass på raken. Jag är lycklig.Okej, recap. Redan ganska tidigt knorrade Skogen om att jag borde köra mer alternativträning. Jag betade snällt av mina våtvästpass i simbassängen, men i övrigt slog jag dövörat till och förträngde

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com19tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-73544864626331001882009-12-09T13:21:00.005+01:002009-12-09T13:34:22.020+01:00

Jag och Persbrandt har varit ute och shoppat lite åt er. Efter lite pepparkakor och ganska mycket glögg gick Mickan med på att spela in en video också. Här kan ni kolla filmen och här kan ni se vad ni har fått!Ciao.

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-36042376489426559742009-12-06T23:11:00.015+01:002009-12-06T23:48:49.811+01:00

Mitt liv definieras av två avgörande beslut. Det ena, första beslutet är att springa Spartathlon år 2017, dvs. tio år från den dag då jag började springa. Det andra beslutet, ännu färskt som en daggfrisk nyponros, är att bygga upp en komplett produktionsanläggning baserad på sanslöst fantastisk och helt ny teknik. Precis som i fallet med Spartathlon grundar sig även detta mitt andra beslut i

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-46707174800036382772009-11-27T20:30:00.007+01:002009-11-27T23:44:30.782+01:00

Jag har fått en utmärkelse. "I think you are an awesome girl", av ingen mindre än Ingmarie, bloggosfärens antagligen mest meriterade löpare och definitivt en av dess tyngsta skribenter. I utmärkelsen ingår uppmaningen att skriva tio saker om sig själv, så jag gör väl mitt bästa att ta upp sådant som normalt inte hamnar i bloggen:1. Jag började blogga för att det påstods i en DN-artikel att det

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com20tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-9423394977387765412009-11-19T08:12:00.003+01:002009-11-19T08:23:15.537+01:00

Jag sitter och läser DI, dricker en kopp grönt te, och ska precis ut på min morgonrunda. Man skulle kunna säga att det är starten av en ny era. På många vis.Och nej jag är inte kryptisk, bara lite morgontrött.

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-77980982011134089142009-11-14T17:31:00.001+01:002009-11-14T17:33:03.919+01:00

...och för er som har råkat missa det har jag tillfälligt flyttat in på http://tre-veckor-raw.blogspot.com för ett helt annat projekt.I'll be back.Puss.

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-28126002842583309592009-10-05T20:22:00.006+02:002009-10-05T20:45:57.852+02:00

Shit, då får de andra allt se upp skrev en av mina nya ultrabästisar om mitt annonserade fokus inför SUM. En smickrande kommentar där jag självklart också ser glimten i ögat, ändå började mitt huvud gå i spinn och jag blev nästan lite rädd.Det som från allra första början fascinerade mig med ultra och de ultralöpare jag mötte var ett prestationsfokus som skiljde sig ganska tydligt från andra

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-59521197366176031272009-10-03T22:35:00.010+02:002009-10-03T23:01:11.907+02:00

För exakt ett år sedan stod jag just i färd med de sista föberedelserna inför min ultradebut på SUM 50 km. Det är sant, det är faktiskt inte längre sedan än så, och det är helt sjukt vilken resa det varit. Men det var inte det jag tänkte på just nu.Beim ersten Mal tut's immer weh som det genialiska bandet Abwärts sjöng på mitt ungdoms åttiotal, första gången gör alltid ont, och precis så var det

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-8915377866637070492009-10-02T15:06:00.003+02:002009-10-02T15:09:11.974+02:00

Jag snyltar inte gärna på andras bloggmaterial, men sanningen är att jag kan inte säga det bättre än såhär.

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-58314020724868687022009-09-11T22:08:00.002+02:002009-09-11T22:13:12.379+02:00

Få saker är så spännande som att öppna ett nytt excelark från Skogen. Nu var det länge sedan sist med alla undantagstillstånd som flankerade gax; det sämsta med lopp är helt klart att man inte kan träna som folk. Jag har dessutom hunnit glömma hur mycket jag brukar träna, och det är med skräckblandad förtjusning som jag ögnar igenom de färgmarkerade fälten med hemläxan dag för dag.

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-14623890354939994342009-09-07T21:02:00.010+02:002009-09-07T21:39:30.096+02:00

En sak är säker, intervaller tar lika hårt på mig som att springa lopp. Jag sover precis lika dåligt natten efter.I natt drömde jag att Doktor B och jag satt på en parkbänk i Tanto och tröstade en gråtande farbror. "Titta, stjärnfall!" sade jag glatt, och försökte få stackarn att tänka på den vackra natten som speglade sig i det becksvarta vattnet istället för den svikna kärleken eller det

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-68251163587948408092009-09-02T22:15:00.005+02:002009-09-02T22:34:51.854+02:00

Det här med gemensamma pass. Någon driftig typ drar igång säg en långpanna på t.ex. jogg eller funbeat, på sin blogg eller webbsida, bland klubbkompisarna eller bland sina vänner. Störtskönt. Supernice. Men så blir det alltid en diskussion om tid. Där de allra, allra flesta brukar kvittra något i stil med gärna tidigt så man hinner med något resten av dagen, som om det vore en självklarhet.Jag

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com31tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-23831089100733373862009-08-29T18:56:00.010+02:002009-08-29T20:44:55.915+02:00

Minns ni startscenen i Myst. Du har droppats ner i en obekant och lätt överjordiskt vacker värld, solen skiner, det är tyst och absolut stilla förutom havets kluckande, en lätt sommarbris som susar, något enstaka fågelkvitter och ett par fjärilar som ljudlöst fladdrar förbi. Du har ingen aning om var du är, eller vad du förväntas hitta på. En stillsam början på ett så hisnande äventyr att jag

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com20tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-33469460237049936162009-08-19T07:20:00.005+02:002009-08-19T07:29:48.647+02:00

Jag vet att ni väntar, och jag kan inte annat än att skämmas som en hund, men jag har inte ens hunnit uppdatera min träningsdagbok. En kort officiell version av storyn finns här.För sjuttsiken, spring med kärlek, det är det enda som betyder något.

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-803790206726913702009-06-02T21:45:00.005+02:002009-06-02T21:57:10.962+02:00

Löpning, det är en slags momentan befintlighet mellan då och då, det då man precis lämnar bakom sig och det då som ligger just framför. Ungefär som att man aldrig kan hoppa i en och samma flod två gånger, har varje steg passerats så fort det är taget. I ungefär hundraåttio gånger per minut, tio tusen gånger per timme, tvåhundrasextio tusen gånger per dygn. Hur många mil har du inte lagt bakom dig

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com114tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-56387033668126484832009-05-31T20:41:00.006+02:002009-05-31T20:58:06.041+02:00

Vaknade igår eftermiddags mitt på Vallhallavägen och insåg shit, jag springer marathon. Jag som skulle ha laddat kropp och psyke, iklätt mig mina mentala bilder, pluggat in dagens strategi i ryggraden och stå där i startfållan, förberedd och färdig för uppgiften. Nixpix, helt plötsligt befinner jag mig i en krälande orm av människor i alla sorter, storlekar och nationaliteter och konstaterar att

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com32tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-34771670247967228602009-05-28T15:03:00.003+02:002009-05-28T15:05:31.135+02:00

...att om man är nervös inför nummerlappsutdelningen kan man inte längre påstå att man minsann inte alls har drabbats av någon maratonfeber.

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-60440529902048067692009-05-28T00:43:00.007+02:002009-05-28T01:13:37.255+02:00

Alltså, här kommer jag hem från min midnattsrunda, faktiskt det värsta pass jag någonsin sprungit men det var inte det jag skulle prata om, här kommer jag hem, och loggar rundan, och surfar runt lite och så hittar jag följande nyktra notis på ultradistans.se:Snubben som fick mig att bli långdistanslöpare, som sade att alla kan springa ett halvmarathon. Som lärde mig i princip allt jag kan om

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-90955003550835736682009-05-27T22:54:00.002+02:002009-05-27T22:57:32.928+02:00

Okej, nu är vi där igen. Jag skall precis ut på mitt sista "löpekonomipass" före maran. 15-20 minuter i tävlingstempo är allt Skogen kräver. Behöver jag säga att det bär emot. Klockan tickar, arbetsdag i morgon. Och jag vet att jag ska ut, ingen pardon. Ville bara berätta det. Den här bloggen är för jävla präktig ibland.

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-32626263081655427532009-05-21T18:31:00.003+02:002009-05-21T19:03:19.463+02:00

Vad ÄR ultra, frågade min vackre om än just nu bältrossjuke svåger på facebook häromdagen, apropå mitt envisa statusmeddelande. För ganska ungefär ett år sedan skrev jag ett vemodigt inlägg om mitt sista långpass som maratonlöpare. Då, tolv dagar innan min första mara, och ändå redan helt inställd på att jag därefter äntligen skulle få springa längre, och allt som krävdes var att bli av med min

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com35tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-33425355455397572232009-05-17T22:59:00.011+02:002009-05-17T23:51:42.587+02:00

All cred går till de übercoola brudarna till vänster - som bistod med grymmaste supporten längs banan (från Munkastigen Trailrun, fotograf Bänke)5:24:37 är en ganska bra tid, eller nej, det är en riktigt bra tid faktiskt. Inte bara sub 5:30, sub 5:25 till och med, då är man plötsligt liksom med i leken och inte bara någon lallande rookie längre. Nu har väl lallandet egentligen aldrig legat

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com34tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-6483517200905939322009-05-06T21:24:00.006+02:002009-05-06T21:45:31.703+02:00

...eller dags att dra åt tumskruvarna lite. Det här kan bli en riktig thriller.Träning är träning och tävling är tävling. Visst, som jag snackat om tidigare är det ännu för tidigt för mig att tävla på riktigt, men om det skall vara någon vits med att springa lopp redan nu så gör jag klokt i att göra det under så tävlingslika förhållanden som möjligt. Det är ju nu jag samlar de viktiga

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-47043083379680744992009-05-02T16:57:00.011+02:002009-05-02T17:25:53.155+02:00

Scenen utspelar sig vid Torup, under turen från Smygehuk till Malmö. Först inne på trädgårdscaféet vid jaktpaviljongen är de tre grabbarna, tuffa, starka, med saltränder på tröjorna och i ansiktet, möjligen även ett barbröstat exemplar. Sedan kommer fyra amazoner, upprymda över att två just spräckt maratongränsen för första - och absolut inte sista - gången i sitt liv. Lycka, skratt och glädje,

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-34315034222031380892009-04-14T14:31:00.009+02:002009-04-14T17:01:07.423+02:00

Nu ska jag vara bad girl. Googlar man på IF Linnéa och Kärlek får man i runda slängar 32900 träffar. Det är bara att besöka löparbloggosfären en sen tisdags- eller torsdagskväll för att höra ömhetsbetygelserna och superlativen hagla. Själv är jag stolt Linnéalöpare och bär vårt emblem med lika delar kaxighet och vördnad. En hundraårig klubb med såväl världsrekordhållare i löpning som en av

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com27tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-35354046134307436972009-04-10T15:14:00.004+02:002009-04-10T15:27:11.706+02:00

Varför är det alltid så att att man känner ångest inför vissa pass? Jag har inte hört om någon enda tränande människa som skulle vara befriad från detta fenomen. Inför passångesten är vi uppenbarligen alla lika.Idag är det en tremilare längs banan för Lidingö Ultra som vållar illamående, hjärtfladder, prokrastineringstendenser och känningar av småkrämpor. Vädret är bästa tänkbara, rutten ligger

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-55082871768712761692009-03-29T22:49:00.003+02:002009-03-29T22:51:52.442+02:00

Efter 2:24 med bara backar, det har precis blivit mörkt, nya Årstabron välver sig majestätiskt över mitt huvud och framför mig lyser byggarstrålkastarna upp den enorma rivningstomten med de gigantiska skrotbergen av rostande armeringsjärn, benen smärtar, She's Lost Control i lurarna. Ni måste, måste bara förstå den outsägliga skönheten i detta.

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-52209653989165407002009-03-23T17:56:00.006+01:002009-03-23T18:45:34.525+01:00

För ett par år sedan lyckades jag med konststycket att ta civilingenjörsexamen, bli löpare, gifta mig och fylla fyrtio inom ramen av två månader. Jag vet inte om årets begivenheter klår detta i dignitet, men vad gäller intensiteten tror jag 2009 års upplaga av den alltid lika hektiska mars-aprilperioden tar priset. För att bespara er hela listan så har min snittsömn legat på fyra timmar per dygn

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-40243649409208259092009-03-08T13:11:00.008+01:002009-03-08T13:36:12.311+01:00

Första frågan om vad jag hade för mål till Skövde 6 H fick jag nog redan i julas, när jag fortfarande envist tuggade mina lågpulsmil enligt Maffetone. Jag sade samma sak då som jag säger nu, jag har inga mål av typen "55 km" eller vad det nu må vara. Jag ser mig inte som sextimmarslöpare, och då blir min mätbara prestation tämligen ointressant.Däremot är det ett ypperligt tillfälle att testa både

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-69990357344678357852009-03-05T18:43:00.009+01:002009-03-07T20:25:57.967+01:00

Om exakt nio dagar går Skövde 6 H av stapeln. Ett lopp där man springer på en dryg kilometers rundbana i en park, och försöker ta sig så långt som möjligt på sex timmar. Hypen är olidlig inom ultramotionärskretsar, alla kvittrar sig varma om detta sååå trevliga och sociala sextimmars. Många anmäler sig till Skövde 6 H som sitt första ultralopp, andra är självskrivna stammisar och skulle inte

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com19tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-12075349051417372702009-03-02T20:30:00.006+01:002009-03-02T20:51:10.785+01:00

Aldrig ge upp. Bakslagen kommer, men det är upp igen som gäller, tills målet är nått. Punkt.Nike, som numera heter Karin även i bloggvärlden, jag kommer aldrig mera kunna kalla henne något annat än Nike, för hon är fanimej segergudinnan förkroppsligad. Förra helgen skulle hon avsluta sin Svenska Klassiker med sista deltävlingen - Vasaloppet Öppet Spår. Ja, the full monty, inga halv- eller

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-14695513163105075302009-02-20T23:00:00.006+01:002009-02-20T23:31:51.843+01:00

Få saker är så provocerande som att säga att någon har ett mindre bra löpsteg. Det skulle möjligen vara att säga att personen skall hosta upp tvåhundrafemtio dollar för att fixa till den saken.Mina år som dansinstruktör har lärt mig hur känsligt det här med folks kroppar och "naturliga" rörelsemönster är, samtidigt som de också bevisat den totala överlägsenheten av målmedveten teknikträning och

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-73830452079190441782009-02-07T16:31:00.009+01:002009-02-07T18:47:14.622+01:00

Det kanske är dags att gräva lite längre ner i de biografiska arkiven och ta fram ett stycke idrottshistoria ur mitt liv som just fått ny och oväntad aktualitet tack vare Magda och Coach Mike.Antagligen är det lite extra inne med fighting just nu, och jag vet få människor som inte haft åtminstone någon period i livet då det tränats någon form av kampsport - judo som liten, brottning i tonåren,

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-21055134575031314782009-01-25T14:53:00.004+01:002009-01-25T15:52:11.416+01:00

Vad vore bloggvärlden utan sina utmaningar. Och vad vore löparbloggosfären utan sin alldeles egen löparutmaning, resonerade N'batha M'bwele och snickrade ihop ett tjugotal avslöjande frågor. Nu har grymmaste Duracellkarin utmanat mig. Lite vettskrämd blev jag, men känner mig faktiskt mest... smickrad.Snyggot Duracell kallar: don't you dare say noO.k. folks, here goes:1. Vilken typ av löpare är du

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-26951021080277542672009-01-23T00:40:00.004+01:002009-01-23T00:56:53.888+01:00

Man kommer inte undan svärtan. Den där svärtan, som sitter så djupt att jag anar en symbios med själen för att kanske inte kalla det innersta jaget självt. Hade det varit förr hade jag satt mig vid en bardisk, beställt några glas svalkande vin och ringt upp ett potentiellt ragg. Tagit desperata halsbloss, dragit på volymen och bara velat slita sönder och samman mig själv inifrån. Frustrationens

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-40364011567823987522009-01-07T15:50:00.005+01:002009-01-07T19:40:13.316+01:00

Egentligen skall jag blogga om något helt annat, har faktiskt två riktigt bra saker på G, men nu när jag satt och uppdaterade lite här på ultraschmultra kunde jag inte låta bli att kommentera min skopark och dess utveckling. Bilden på mina bästa kompisar här nedan är bedrövlig, men ja ni fattar.Say hello to my little friendsVi börjar längst ut till vänster med mina första löparskor, köpta

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com28tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-18302816435926905472008-12-19T20:04:00.008+01:002008-12-19T20:44:45.858+01:00

Det kom ett kuvert. Stort, A4, tjockt. Handskriven adress, snygga, kurviga kapitäler. Avsändaren var inte Malmö Stad, för det trycket på kuvertet var överstruket. En ruta med texten "Var vänlig & bekräfta via mail att detta kommit fram" vittnade om ett särskilt värdefullt innehåll. Jag hade inte en blekaste aning om vad det kunde vara.Stuff som drömmar görs avFå saker är så spännande som ett

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com19tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-10904431338871171262008-12-08T21:25:00.007+01:002008-12-08T21:50:55.267+01:00

Något som var mycket spännande med militärträningen var den kollektiva metamorfos som skedde efteråt i omklädningsrummet, från ett ganska homogent gäng träskdoftande mudbabes till affärskvinnor, studenter, jurister, säljare och detaljhandelschefer. Förvandlingsakten var ett alltid lika fascinerande under i mina ögon, hur vita kragar, kjolar, smycken, koftor, nätta lackskor och glänsande hår och

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com24tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-54044818271262019122008-11-18T21:09:00.006+01:002008-11-18T22:07:54.604+01:00

I filmen "The Long Run" finns en nyckelscen där minibussen med löparteamet under banbesiktningen inför Comrades Marathon kommer fram till den fruktade Cowies Hill. Leading lady Christine hoppar då till coach Barrys förtvivlan ur bussen för att dagen innan loppet springa uppför den djävulska backen, istället för att följa påbudet om vila inför tävlingen. Den exakta formuleringen har fallit mig ur

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com89tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-29183198117901854462008-11-09T22:36:00.003+01:002008-11-09T22:44:05.888+01:00

Saker man kan få höra hemma hos oss:- Alltså, här står det att de här getingarna flyger 60 miles om dagen och att det motsvarar en människa som springer över två maraton per dag - men det är ju ingenting om man tänker på sexdagars- Undrar vad Haile gör på 100 kilometerSaken är bara den att det var inte jag som sa det.

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-20261711354366293052008-11-01T17:02:00.009+01:002008-11-01T17:46:04.598+01:00

Det var mycket länge sedan att jag var ute och röjde en fredagskväll. Vi börjar snacka typ år vid det här laget, och inte längre bara månader. Jag kan inte påstå att jag någonsin varit en särskilt osocial person, snarare har jag varit ett riktigt partydjur i princip hela mitt liv. Det var när jag började dansa på allvar som jag samtidigt tröttnade på rent umgänge för umgängets skull. Dansa var ju

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-66829547565844932272008-10-19T13:33:00.007+02:002008-10-19T14:28:15.317+02:00

Jag har gjort något så urbota korkat, och allt är naturligtvis mitt eget fel. Det som för drygt tre veckor sedan lät som en fantastiskt kul idé visade sig vara rena rama dårskapet. De flesta normala människor hade inga problem att inse det direkt, och viftade bort det hela skrattandes. Men inte jag. Nä nä. Det var ju en jättebra idé. Ni som är lika lättlurade som jag ber jag sluta läsa här, för

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com26tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-50604681659542952452008-10-12T18:45:00.005+02:002008-10-12T19:17:20.264+02:00

Jag kan börja med att lugna er: det var jobbigt från första steget och sedan hela vägen alla de femtio kilometrarna. Faktum är att jag inte trodde det var möjligt att ett så pass långt lopp kunde upplevas så fysiskt jobbigt under hela tiden, och förgäves väntade jag på åtminstone periodvist lättnande ben eller kompenserande endorfiner till tröst. Nu har jag sovit, jag har ätit, jag har sovit igen

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com19tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-30739819508202670242008-10-09T20:30:00.007+02:002008-10-09T20:48:16.898+02:00

Vad är det som pågår egentligen? Vid det här laget borde jag ha en detaljerad strategi utarbetad och inmejslad i ryggmärgen, eller åtminstone vara lite nervös. Jag känner ingenting, och mina loppförberedelser har inte sträckt sig längre än att jag idag köpte med mig en ask spirulinabollar från Konsum. Det är två dagar till Sörmland Ultra Marathon och min tävlingsdebut på 50 km.Okej, vissa lopp

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com24tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-80248211680687477032008-10-04T12:49:00.010+02:002008-10-04T13:21:46.205+02:00

Idag ändrade jag av någon outgrundlig anledning och utan medveten viljeakt min facebookstatus till Fredrika enjoys ultimate freedom.Meningen studsade tillbaka mot mig i samma ögonblick som solen hittade in genom fönstret. Ultimat frihet. Ja, det är riktigt, jag känner mig fullständig och absolut fri, och för mig är det absolut högsta lyckan. Jag har (haft?) vänner som går igång på det här med

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-29341438638087659602008-10-02T17:36:00.010+02:002009-01-07T16:51:57.831+01:00

It's spelled L-O-V-E (fotograf: funrun)Carrie Bradshaw kan gå och dra några gamla Blahniks över sig. Hennes ytliga skofetisch kommer inte i närheten av min, eftersom jag utöver rent estetiska kvalitéer också är en sucker för funktion. Okej, jag gillar inte att göra reklam på bloggen, men ibland - och alldeles särskilt när det gäller något så livsavgörande som skor - så måste jag bara göra ett

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com29tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-6716732511203043912008-09-21T18:20:00.007+02:002008-09-21T18:41:34.745+02:00

Tävlingsinstinkt. En egenskap som sägs vara lika oumbärlig inom idrotten som de rent fysiska förutsättningarna. Men vad handlar den om egentligen? Viljan att vara bättre än sina medtävlare, att till varje pris lägga dem bakom sig och springa igenom målsnöret som förste löpare? Att besegra sina egna begränsningar? Att spöa sin klubbkompis? Att pressa sina tider eller utöka sina distanser? Att

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com30tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-26481862409967399142008-09-14T14:36:00.005+02:002008-09-14T17:35:46.554+02:00

Mitt körda revben har tagit ut sin tribut till sist, det har visst inte varit så smart att hårdträna samtidigt, så nu får läkeprocessen trots allt ha sin gång och jag tröstar mig med att vara ultra-hangaround istället.Ännu en anledning till ultra - sjyssta tävlingsloggor!I lördags gick Uppsala 100 km av stapeln, på 2,5 km skönsprungen varvbana i den vackra parken runt Studenternas IP. Loppet

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-45736129976285392592008-09-08T22:31:00.008+02:002009-01-07T16:51:57.831+01:00

Ingen kämpe är komplett utan den tillhörande katalogen av ärr, skavanker och blessyrer som stolt bärs över kroppen som en ständig påminnelse om de stunder då hjältemodet varit större än de anatomiska förutsättningarna. Inte nog med att jag numera kan skryta med att ha knäckt ben på träning, jag kan dessutom skrävla på i rentutav oanständig dryghet över att ha kört inte mindre än fyra Army

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-63977291578672024962008-09-06T13:08:00.004+02:002008-09-06T14:38:18.297+02:00

Halvmara då, före start och förväntansfull. Idag: 13433 och utan ambitioner.Förra året var det här min stora dag. En av de största någonsin, faktiskt. Halvmarathon. Då, i februari 2007, när jag bestämde mig, ångestfylld och med klappande hjärta, lät distansen oöverstiglig - och i september för exakt ett år sedan var det dags att casha in frukten av min träning. Där jag under våren känt mig

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com45tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-7643884060253004632008-09-01T18:01:00.009+02:002008-09-04T20:46:00.087+02:00

Det var förmodligen inte världens smartaste drag att springa 18 km terräng dagen innan ett Army Fitness-pass. Egentligen skulle jag ha sprungit i lördags, men eftersom jag sov i princip hela dagen fick det bli söndagen istället. Jag måste ju trots allt reka banan inför SUM. Och jag kunde ju inte veta att vi skulle ha Ludwig igen.Ludwig gillar korta hårda pass. Idealiskt spyr man redan första

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-40570850498896341282008-08-24T13:49:00.006+02:002008-08-24T15:12:34.238+02:00

Håller med, det är härligt med en ny camp. Särskilt roligt är det att se alla nya medlemmar. En fantastisk kämparglöd. Det vi håller på med är inte lätt men så länge vi håller ihop klarar vi allt! Tack ALLIHOPA för en fantastisk vecka.Ovanstående rader skrevs efter fredagens pass av en av Army Fitness-veteranerna på facebookgruppens sida. Jag skulle kunna skriva spaltmetrar om de sumpfyllda diken

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-27950097468203737812008-08-17T23:00:00.006+02:002009-01-07T16:51:57.832+01:00

Okej, så var vi där igen. Det här med saker som sätter sig på hjärnan och sedan växer sig så starka att det bara blir så. Ni hörde ju redan hur lyrisk jag var över fysträningen i Jesmond Dene. Jag har varit helt utslagen av träningsvärk, så förutom jobb förstås och en liten trekilometers återhämtningsjogg idag har jag googlat flitigt för att hitta något liknande.Kom på att Crossfit, som jag ju

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-42429109061259327062008-08-15T22:59:00.007+02:002008-08-15T23:41:00.868+02:00

Varför är allting så mycket roligare bara för att man blir blöt, kall och lerig?- C'mon Fredrika, this is easy compared to a marathon! Garry, den före detta militären, har fel fel fel - springa marathon är ingenting jämfört med det här; dryga fyra mil på knappa fem timmar rena walk in the park jämfört med en timme med The Outdoor Fitness Company i vackra Jesmond Dene där man håller till på

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-78870129159970511502008-08-15T00:16:00.004+02:002008-08-15T00:34:29.909+02:00

Ni har väl inte missat att ingen mindre än Rune Larsson har börjat blogga? Tack Peter för tipset, Team Fakta är banne mig den bästa ultranyhetskanal som finns.Jomen alltså, jag vet inte om det är för att jag mörkar den taskiga träningen på sistone inför mitt undermedvetna, eller att jag i sann nördanda helt enkelt relaterar allt jag gör till löpningen. Men faktum är att såfort jag ankom i

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-17421239864606864942008-08-12T22:43:00.003+02:002008-08-12T23:26:24.540+02:00

- Var i hela friden har du tagit vägen någonstans?- Jag är i Newcastle och kör lite experiment i ett annat labb. Förlåt, jag bara försvann - efter alla konferenser och så fick jag en endaste ledig dag hemma, och då var jag så osocial att jag inte ens orkade blogga.- Okej. Men vi då, har du glömt oss?- Nej, verkligen inte - det värsta med att inte kunna hänga på webben är att inte heller kunna

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-1332912744886349042008-08-02T21:27:00.003+02:002008-08-02T21:43:32.799+02:00

Igår kom jag hem ifrån konferens i Oslo, i morgon drar jag vidare till nästa i Sigtuna. Jag tyckte därför det var en bra idé att klämma in en mara på enda lediga dagen, lite hardcore sådär.Löparfantasten och jag hade stämt träff vid åtta för att komma i god till till Månkarbo inför starten klockan 11. Arrangörerna som hoppats på 50-60 deltagare hade lyckats pricka fint löparväder och med

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com24tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-19717234712319671382008-07-21T21:35:00.007+02:002008-07-21T23:37:19.526+02:00

Många tycker nog folk är lite knäppa som ställer upp på sexdagarslopp på en 400-meterbana runt en idrottsplats. Men ännu knäppare måste ju vara att åka ända till Hallsberg för att titta på just ett sådant lopp. I hela åtta timmar. Det är i alla fall precis vad jag, edert alldeles eget nördufo, gjorde igår.Jag kom precis två minuter innan start, då min goda tidsmarginal förbrukats av kioskbesöket

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com26tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-44256644775346621062008-07-18T22:32:00.004+02:002008-07-18T22:49:24.428+02:00

Någon gång efter fem igår landade jag hemma i lägenheten efter tio dagar på Österlen. En timme senare stod jag ombytt och klar i hallen för att bege mig till Zinken och träning med IF Linnéa. Slutsemestrat för i sommar!Jag hade förträngt hur kallt och fuktigt huset kunde vara, i kombination med en underbar drös småbarn var katastrofen ett faktum och en förkylning satte stopp för de obscena

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-245157822078795812008-07-07T13:56:00.003+02:002008-12-10T23:49:27.641+01:00

Vissa dagar är speciella. Sådär att man blir lite nykär i livet. När allting bara stämmer. Människor som gör saker tillsammans, fantastiska saker, spränger gränser och överträffar sig själva med hjälp av den synergieffekt som just människor mot ett gemensamt mål har.Allting blev så lätt. Morgonens uppdatering på SMHI spådde perfekta förhållanden, alldeles i enlighet med det kanonväder jag lovat

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-55937072640048363822008-07-04T20:26:00.003+02:002008-07-04T20:44:31.795+02:00

På söndag går Hornstull - Järna av stapeln. De 20 (!) personer som hittills anmält sitt deltagande via olika löparforum, bloggar och mail skrämmer mig nästan mera än själva distansen. En del tackar för allt jobb jag lagt ner - men i själva verket är det jag som ska tacka. För så här roligt har jag inte haft på länge. Någonstans läste jag att det bästa Rune Larsson vet är att packa matsäck och

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-23852865426183513262008-06-27T20:21:00.008+02:002010-01-12T12:00:37.801+01:00

"Hjärta, blodkärl och muskler är snabba vävnader i kroppen och det tar 3-6 månader att träna dessa till att klara uthållighet och styrka för tävling. Kroppens medelvävnader utgörs av senor, ledband, ledkapslar och muskelfästen. Att få bra träningsresultat på dessa vävnader tar ca 6 månader. Slutligen har vi de långsamma vävnaderna som utgörs av skelettet. Det tar 2 år innan dessa vävnader på en

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com20tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-64357185426149564622008-06-22T13:34:00.008+02:002008-12-10T23:49:27.905+01:00

För något år sedan skulle det göras en feature om vår avdelning i KTH & Co, jag höll just på med mitt examensarbete och valdes ut att representera den kommande forskargenerationen. Jag är visserligen äldre än både min chef och vår nuvarande professor, men det syns ju inte på bild. En fotograf hade anlitats, han kom med vita skärmar i olika skepnader, en tystlåten assistent, samt mycket bestämda

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com33tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-72380822677811171532008-06-15T18:49:00.005+02:002008-06-22T17:57:50.182+02:00

Veckan som gått har varit en hundvecka på alla möjliga sätt. Jag har varit invalidiserad med axelproblem och nackspärr, det har varit en del nödvändiga uppgörelser på jobbet, och för att både chefen och jag skall få som vi vill så blir det rejält fokus på jobb framöver. Risken är stor att jag blir veckobloggare. Kalla mig idiot, men för att överleva alla trista beställningsexperiment har jag nu

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-38957493016960714842008-06-11T18:40:00.004+02:002008-06-15T14:33:42.596+02:00

Nej jag har inte gått under jorden men vår internetuppkoppling har varit paj två kvällar i rad. Jag har massor med löpning att skriva om men det får vänta.I helgen har jag varit djur. Urdjur. Rekade sista etappen av Hornstull-Järna och sprang från Östertälje ända in i mål. Någonstans efter en mil bar det av rakt in i skogen. Tufft, tyckte jag, teknisk terräng. Fokus på fötterna så slipper man

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-34856041606037756802008-06-06T12:20:00.014+02:002008-12-10T23:49:28.670+01:00

Igår skrev jag om att springa jämnt. Jag vet inte när jag blev fixerad vid just den idén, kanske var det redan på den där första PUMA-träningen med Szalkais coach som sade till mig att alltid springa i jämnt tempo. Sedan har det dykt upp många gånger i långdistanssammanhang, att det är jämnt tempo hela vägen som gäller, att lägga sig på den nivån från början. Möjligen att det är tillåtet att öka

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-58776668340513482842008-06-06T00:22:00.007+02:002008-06-06T17:22:51.736+02:00

Det här är Peter Wimmer. Född 1937, började springa när han var 49 år gammal. År 2000 satte han världsrekordet på 100 km i klassen M60 med tiden 8:00:37.Jag bara älskar den bilden!

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-67739770900014333682008-06-05T21:24:00.006+02:002008-12-10T23:49:28.787+01:00

Jag tittar på den tunga medaljen i min hand. "Stockholms Centralstation" lyder motivet, något jag skrattade gott åt när jag gick i mål - sedan när blev vår centralstation en Stockholmsattraktion av sådan dignitet? Tur att det inte var den andre huvudsponsorn som fick stå för motivet denna gång, då hade det väl blivit en transformatorstation.Men det var inte den återstående marathondagen jag

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-46085315045537335442008-06-02T22:45:00.013+02:002008-12-10T23:49:29.080+01:00

Nej, nej. Butlern har alldeles rätt. Det här är ingen jävla feelgoodfilm om glada tanter som ränner runt på stadens avstängda gator och vinkar och tjoar, även om det må ha låtit så tills nu. Det här är marathon. Efter att ha deltagit i folkfesten i dryga två och en halv timme var det nu dags att ta fram löparvargen och skruva in våglängden på introversion - det var nu allvaret skulle börja, och

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-62061316562795989302008-06-02T19:51:00.011+02:002008-12-10T23:49:29.390+01:00

Startskottet gick, och en trögflytande massa förväntansfulla marathonlöpare rann långsamt mot startlinjen. Det ilande ljudet vid magnetmattorna började höras efter några minuter, och sedan var det plötsligt bara att jogga iväg. Farten ökades så fort vi kom ut på Valhallavägen, men jag höll igen tempot och hittade ändå ett ganska skönt steg och bestämde mig för att ligga kvar. Lite drygt sju

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-67367571023568981572008-06-01T21:47:00.007+02:002008-06-15T22:45:47.042+02:00

Det blev inte som jag hade tänkt mig. Det började på fredagkvällen då jag upptäckte att jag inte hade något chip i mitt nummerlappskuvert. Jag kan nästan svära på att det borde ha funnits ett chip där, men jag måste ha lyckats sumpa det på något outgrundligt vis i Danicahallen innan jag lade ner hela kuvertet i den enorma tomtesäck man fick till ombyteskläderna. Panik. Det var bara att förlita

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-30852236451401312442008-05-31T09:23:00.004+02:002008-12-10T23:49:29.587+01:00

För er som undrat om förkylningen. Det blir start för min del. Och jag kommer att ta mig i mål.Jag fick kämpa hårt för att lyckas med den rätta Runner's World-blicken LYCKA TILL ALLIHOPA SOM SPRINGER!!

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-7888433020543301532008-05-29T19:05:00.008+02:002008-05-29T21:07:54.610+02:00

Okej. Medans ni andra proppar era muskler fulla med kolhydrater så laddar jag mitt psyke med andlig spis. Det är inte alls så flummigt som det låter, det är faktiskt värre. Och om ni någonsin hört om en flummigare uppladdning inför marathon så dela gärna med er. Jag kan behöva få känna mig åtminstone lite normal.Mådde hyfsat bra igår, förutom halsen. Tänkte därför gå till jobbet idag, för att få

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-12938747082405468982008-05-26T14:59:00.004+02:002008-05-26T15:20:28.787+02:00

I helgen gick Grand Union Canal Race av stapeln, ett lopp på nätta 145 miles (233 km) från Birmingham till London. Maxtiden är 45 timmar, och endast 90 deltagare får plats i detta lopp som anses tillhöra den tuffare kategorin, med minimal support längs vägen. I år kom 75 löpare till start, 29 fullföljde. Christian Ritella från Sumpan kom tvåa. TVÅA! Inte bara det, han klådde gamla banrekordet

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-73814233971448849102008-05-25T17:49:00.005+02:002008-12-10T23:49:30.091+01:00

- Marathon, det är ju lika långt som att köra från Hornstull till Järna, skrev Fia-Lotta Hurtbulle på funbeat.- Vad bra, tyckte jag, jag bor ju vid Hornstull, då springer vi till Järna i sommar.Detta var i mars, och nu börjar planerna på äventyret ta konkret form. Eftersom jag nu ändå redan var i strategmode på grund av all marathonplanering roade jag mig idag med att staka ut bansträckningen för

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-26864449122678840692008-05-24T20:51:00.005+02:002008-05-25T18:01:32.259+02:00

Nu börjar det dra ihop sig. Det är dags att bestämma taktiken för Stockholm Marathon, för att kunna den i sömnen när det gäller om en vecka. En första skiss står nu klar, för stötning och blötning samt detaljmätning av delsträckor. Samtidigt vill jag också be om ursäkt för denna fulblogg, men nu måste jag bara ut och springa!!Start till Strandvägen (7 km)Livet leker, banan till största delen

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-32732345675725757582008-05-21T20:21:00.004+02:002008-05-21T20:39:54.205+02:00

Likt Drottning Kristina hade sin Descartes har även jag min husfilosof, Dr. Björnsson. En sådan är bra att ha ibland för att reda ut saker och ting. I olika diskussioner, kanske framförallt på internet, brukar det dyka upp uttalanden i stil med att den fria viljan är en icke-existerande illusion, och att filosofin bevisat detta. Nu finns det visserligen filosofer som gjort sig skyldiga till den

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-66833466286472649022008-05-19T21:33:00.006+02:002008-12-10T23:49:30.380+01:00

Igår var det dags för sista långpasset inför Stockholm Marathon. En både stark och vemodig upplevelse. Långpass, för mig är ju det belöningen för det arbete man lagt ner på träningen. (När jag säger så till andra löpare brukar de titta på mig som om jag kommer från en annan planet.) Men nu var det alltså dags, mitt oåterkallerligen sista långpass som marathonlöpare.Vad jag nu menar med det. För

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-43282477397158255902008-05-11T20:19:00.006+02:002008-12-10T23:49:30.663+01:00

Om jag skulle beskriva min främsta styrka som löpare så skulle jag säga att det är min förmåga att hålla ett jämnt tempo. Mina kilometertider på distanspassen, oavsett om det rör sig om åtta kilometer eller tjugofem, brukar diffa på kanske tio sekunder. Det är jag jävligt stolt över. Jag har satt en ära i att ticka på som ett schweiziskt urverk, kilometer för kilometer, oberörd av klungan

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-14615654135726668582008-05-06T22:09:00.007+02:002008-05-06T23:51:52.987+02:00

Backen är lerig och brant. Bakom mig hör jag hur hon ligger mig i hasorna. Flåsandes, kämpandes, hon *ska* gå om mig, till varje pris. Backen är inte bara lerig och brant, den är också lång. Och hon är längre och kraftigare än jag, en valkyria med röda trikåer, ljusblond page, och en vilja att gå om mig som verkar rentutavt plågsamt stark. Det är bara ett par hundra meter kvar fram till målgång,

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-44533048133657004302008-05-03T00:00:00.008+02:002008-05-03T11:06:30.801+02:00

Hela veckan har det pratats om att det är långpass på torsdag och långintervaller på söndag. Ja, inom Szalkai-sekten, alltså. Så jag var helt inställd på att köra långpass idag, då jag strulade bort hela gårdagen och halva natten framför datorn (non, je ne regrette rien, jag hade kul). Eftersom det blev lite för lite sömn sov jag middag före långpasset - en löparkropp byggs med vila - och

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-15395340131339741582008-04-23T21:38:00.001+02:002008-05-01T21:42:55.172+02:00

Förra helgen var det dags - min andra Pose-klinik, denna gång i Odense i Danmark. Gruppen var dubbelt så stor som i höstas (tyvärr), trots det var jag återigen enda tjejen. Hallå, brudar!!?!Den inledande videoanalysen visade med smärtsam tydlighet att mitt nuvarande löpsteg ännu är en bra bit från idealet. I och för sig hade idealet av någon anledning skärpts något i förhållande till i höstas; nu

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-54292322268221525462008-04-13T21:23:00.006+02:002008-05-02T01:50:41.388+02:00

Hjärnan är en lustig filur. Särskilt de delar som är mer eller mindre dolda för vår medvetna tankeverksamhet, men som har sådan ohygglig betydelse för hur vi egentligen fungerar som människor.Ta det här med "inte". Det sägs att det undermedvetna inte förstår ordet "inte", med det klassiska exemplet att om jag säger "tänk inte på en rosa elefant" så kommer du att tänka på, just det, en rosa

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-78717884421469239222008-03-25T21:15:00.001+01:002008-05-01T21:19:27.005+02:00

Alltså, det där uttrycker jag "ska bara" det ena och det andra... borde inte det räcka som varningssignal? När "ska bara" dyker upp i tankarna, skall man då inte för sin egens bästa skull genast istället dra öronen åt sig och ignorera illa kvickt det där man "bara" skulle? Nu talar jag inte om det "ska bara" som dyker upp när man har något viktigt att göra men först vill kolla mailen och sedan

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-88915711365104826532008-03-15T20:56:00.002+01:002008-05-01T21:11:47.560+02:00

Ibland är jag nervös inför träningspass. Riktigt nervös, på ett sätt som jag numera sällan är i vanliga livet, nu när man blivit äldre och lite mera gladlikgiltig inför det mesta. I torsdags var det dags igen. Och det berodde inte på det kalla ruskvädret, eller att det hade hunnit bli mörkt.Det stod snabbdistans på schemat, vilket innebär att det är krokodillerna som gäller, dvs. mina neongröna

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-85474983764784017462008-03-05T20:50:00.002+01:002008-05-01T20:54:27.648+02:00

Ibland undrar jag varför jag springer egentligen. Nej, nej, inte att jag ifrågasätter att jag springer, jag bara undrar varför. Jag menar, en del säger att de tycker det är skönt att springa. Jag vet många saker jag tycker är skönt, men räknar inte riktigt dit löpningen. Visst, det är skönt att komma i mål, och ibland har man ett flyt som känns tokrusigt skönt, men annars... nja. Andra säger att

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2080284967992681717.post-7918496189390437892008-03-02T20:42:00.002+01:002008-05-01T20:48:14.866+02:00

Idag lärde jag mig några viktiga saker som jag bör komma ihåg.Träningshjärnan är som den berömda guldfisken, fri från såväl tidsuppfattning som minne. Annars borde jag ju ha fattat att det inte är så supersmart att lägga ett - för en gångs skull riktigt tungt - styrketräningspass kvällen innan veckans långpanna. Att jag vaknade med trötta ben borde knappast ha kommit som en överraskning.Nå, det

gullfothttp://www.blogger.com/profile/12311361125353868371noreply@blogger.com0